Australien

Redan i mitten av 1800-talet vann australiensiska viner prestigefulla priser i Europa, men kvalitetsresan har kantats av stora problem med överproduktion. Idag är Australien världens femte största producent av vin och lite av en katalysator för trenden med organiska och biodynamiska viner. Mest välkända är vinerna från distrikten i South Australia. Muskulösa och fruktiga shirazviner från Barossa Valley. Lagringståliga, bäriga cabernet sauvignoner från Coonawarra. Vita viner från Clare och Eden Valley på druvor som frisk riesling, kryddig shiraz och läcker sémillon. Och Adelaide Hills med sina utmärkta viner på pinot noir och sauvignon blanc. I New South Wales har Hunter Valley och Mudgee gjort sig kända för rika viner på chardonnay. I sydliga Victoria blir klimatet svalare och ännu längre söderut, på Tasmanien, hittar vi Australiens svalaste klimat som ger slanka viner med elegant struktur. Slutligen har vi Western Australia, där det produceras viner intensiva i frukten och med en bra fräschör. Australien har ett strikt reglerat klassificeringssystem, som bl a innebär att druvornas odlingsområde noga måste anges, vilket kan innebära såväl delstatsnivå som betydligt mindre regioner, distrikt eller underdistrikt. Kanske var det de ymniga produktionsvolymerna som gjorde att Bag-in-boxvinet redan på 60-talet föddes just i Australien.

Spanien

Spanien ligger i topp när det gäller areal för vinodling, men ett varmare klimat och glesare plantering gör att det normalt produceras mer vin i både Italien och Frankrike. Länge förknippades Spanien mest med sherry och rödvin från Rioja, men det är annat idag, när Spanien ett av de mest intressanta vinländerna i världen. Allt fler vinproducenter går över till ekologisk och biodynamisk vinodling och trendiga naturviner gjorda utan bekämpningsmedel eller konstgödsel vinner mark. Klassificeringen i Spanien är lite knepig, efter både egna ändringar och påverkan från EU. Grovt kan man dela in vinerna i sex kategorier, från den lägsta klassen VdM (Vino de Mesa) till den allra högsta, VP (Vino de Pago), som endast gäller för 15 enskilda egendomar med vin på absolut toppnivå. Därunder finns DOCa (Denominación de Origen Calificada) som bara ges till distrikt med lång historik av att göra kvalitetsviner - än så länge bara Rioja och Priorat. Vanligare är klassificeringen DO (Denominación de Origen), som innefattar 66 vindistrikt, ca två tredjedelar av Spaniens vinareal. En helt annan typ av klassificering som ofta används har med lagring på ekfat att göra. Med stigande lagringstid kallas vinerna: Crianza, Reserva och slutligen Gran Reserva.

Frankrike

Mer än något annat land förknippas Frankrike med en lång och rik tradition av vinproduktion. Ända sen vintillverkningen kom igång runt 600 f. Kr. har landet vårdat sin vinkultur och behållit sin ledande roll. Idag ligger Frankrikes produktionsvolym strax under grannen och ettan Italiens, men andelen kvalitetsvin är dock mycket högre. Från de klassiska vinregionerna Bordeaux, Rhône och Bourgogne i söder upp till det berömda Champagne i norr, är den raffinerade vintraditionen en central del av fransk kultur. Franska viner klassificeras i tre kvalitetsnivåer, med AOP (Appelation D’Origine Protégée) som den högsta. Ca hälften av vinet som produceras i Frankrike tillhör denna klassen. Bestämmelserna inkluderar också lokala klassificeringar av “premier cru” och “grand cru”, t ex i Bordeaux och Bourgogne. Klassen under AOP-vinerna, med ca 35% av vinproduktionen, benämns IGP (Indication Géographique Protégée). Slutligen klassas vin som inte når upp till kraven för AOP eller IGP som “Vin de France”. Speciellt för Frankrike är att en viss växtplats (eller “terroir” på franska) anses bättre för vissa druvsorter och ger ett bättre vin än andra. Det är en filosofi som kopierats av vinmakare runtom i världen, men som också blivit ifrågasatt.

Italien

Italien tävlar med Frankrike om att producera mest kvalitetsvin i världen. Grekerna började odla vin i syditalien cirka 1 500 f kr. och kallade landet Oinotoria, Vinlandet. Det görs vin i princip hela Italien, men den nordsydliga utsträckningen och starka lokala traditioner gör att variationen är enorm. Tveklöst är det dock de röda vinerna som är mest kända. Några av de främsta av Italiens 20 regioner är Piemonte, Toscana och Veneto. Italiens mest kända blå druva torde vara Sangiovese som odlas framförallt i Toscana - tänk Chianti! Italienska viner klassificeras efter ursprung. De två enklaste klasserna heter VdT och IGT som står för Vino da Tavola och Indicazione Geografica Tipica. Kvalitetsvinerna heter DOC och DOCG, här gäller hårda krav på geografiskt ursprung, uttag och framställning. Obs, det är regionerna inte producenterna som bedöms, därför är det inte givet att ett vin är fantastiskt bara för det har en DOCG stämpel. På sjuttiotalet kom de så kallade Super Tuscans, vin gjort på franskt vis med franska druvor som Cabernet Sauvignon, Merlot och Cabernet Franc. Det blev och är en jättesuccé och kostar därefter. Än idag är Tignanello klassad som IGT, den enklare kvalitetsnivån, på grund av de utländska druvorna.

USA

USA hade i början motvind som vinland. Klimatet var utmanande och lokala druvsorter gav ett vin som smakade dåligt. Vinstockar från Europa förstördes ofta av skadedjur och sjukdomar. De amerikanska vinrankorna var dock immuna mot vinlusen, så lösningen var att ympa de godare europeiska druvsorterna på de lokala rotstockarna. Den största framgångarna kom i Kalifornien, med klassiska druvsorter som cabernet sauvignon och chardonnay i spetsen. Det var dock zinfandel som blev USAs favoritdruva, trots att den också ursprungligen kom från Europa. Zinfandel gav de amerikanska vinerna ett rykte som stora med mycket alkohol, mycket frukt och mycket smak. Idag är det är fortfarande Kalifornien som dominerar, följt av New York, Washington och Oregon som de andra stora vindelstaterna. Under senare år har framförallt de senare två lyft i takt med att smaken har gått mot mer balanserade svalklimatsviner. Fram till slutet av 1970-talet hade USA inte någon egentlig ursprungsbeteckning för viner, men då infördes ett system som bygger på American Viticultural Areas (AVAs). Systemet baserar sig på geografiska och klimatmässiga grunder och 85 procent av druvorna till ett AVA-vin måste komma från just det område som etiketten specificerar. Det finns idag omkring 230 AVAs i USA, men däremot ingen tydlig kvalitetsklassificering som i de stora europeiska vinländerna.

Sydafrika

Man har odlat vin här i över 350 år. Kapstaden fungerade som bunkringshamn för ostindiefararna och här tog man ombord både vin och andra varor. Exporten till Storbritannien sköt fart på 1800-talet då England låg i krig med Frankrike (igen). I modern tid kom exporten igång i samband med avskaffandet av apartheid på 1990-talet. Man är framgångsrik med sina blandviner, blends och man gör intressanta vita viner på Chenin Blanc. Vin odlas i sex regioner (25 distrikt) framförallt i de sydvästra delarna. Mest kända är Coastal Region med distrikt som Stellenbosch, Paarl och Swartland. De mest odlade druvorna är Chenin Blanc, Cabernet Sauvignon, Colombard och Shiraz (Syrah). Kvalitetssystemet heter WO (Wine of Origin) och liknar det europeiska. WO omfattar tre klasser; regioner, distrikt och wards/deldistrikt. Men det finns även en snävare distinktion, Single Vineyards. Om druvan/årgången anges måste 85 procent av innehållet stämma överens med det angivna. Metode Cape Classic (MCC) är benämningen för mousserande vin gjort enligt champagnemetoden. Man hittar ibland en viss rökighet i Sydafrikanska viner, i synnerhet de som är gjorda på den inhemska druvan Pinotage, som skapades 1925 och är en blandning av Cinsaut och Pinot Noir. Vad rökigheten beror på är inte helt klarlagt.