Världens äldsta städer kan ha uppstått i nuvarande Ukraina

Djupt inne på de östeuropeiska slätterna gräver arkeologer fram kolossala bosättningar som sträcker sig över sex tusen år tillbaka i tiden. Forskarna bedömer nu att en av de allra äldsta civilisationerna med städer spirade fram just här, långt före de berömda storstäderna i Mesopotamien. I nuvarande Ukraina, strax öster om Karpaterna, finns ett särskilt utgrävningsområde som experter har känt till i över ett halvt sekel. Fram till nyligen trodde man att det bara rörde sig om en rad vanliga förhistoriska boplatser. Men moderna, systematiska utgrävningar har vänt upp och ner på denna uppfattning och avslöjat platsens verkliga, gigantiska dimensioner.

Ett internationellt forskarlag arbetar intensivt med att kartlägga lämningarna från den så kallade Cucuteni-Trypillia-kulturen. Detta folk levde i områdena som idag utgör Ukraina, Rumänien och Moldova, under perioden mellan 5400 och 2700 f.Kr. De senaste dateringarna och avancerade mätningarna tecknar en överraskande bild av enorma, systematiskt planerade bosättningar som för tankarna långt mer till riktiga stadssamhällen än till primitiva stenåldersbyar.

Experter benämner nu ofta dessa enorma strukturer som forntida ”megastäder”. Här levde tiotusentals människor sida vid sida, århundraden innan staterna i Mesopotamien ens var en verklighet. Om denna hypotes visar sig hålla, kommer upptäckten fundamentalt att skriva om historieböckerna och placera Östeuropa centralt i berättelsen om civilisationens vagga.

Varför Mesopotamien historiskt ansågs som städernas vagga

Under större delen av det tjugonde århundradet var det en fast förankrad vetenskaplig övertygelse att äkta urbanisering uppstod exklusivt i Mellanöstern. Klassiska stadsstater som Uruk och Ur har historiskt tilldelats äran för världens första reglerade gatunät, storslagen arkitektur, statlig administration och komplexa handelsnätverk.

Denna dominerande berättelse skapades framför allt mot bakgrund av tidiga och ytterst massiva utgrävningar i länder som Irak och Syrien. Det var här vetenskapen först fann banbrytande bevis på tidigt skriftspråk och samhällelig organisation. Östeuropa förlades däremot till sidlinjen i det historiska kapplöpningen, vilket främst berodde på årtionden av politiska spänningar och en kronisk brist på forskningsmédel bakom dåvarande järnridån.

Nya arkeologiska genombrott avslöjar dock en långt mer fascinerande och nyanserad bild. Den så kallade urbana revolutionen var inte alls en snäv, isolerad händelse som var reserverad för bronsålderns Mellanöstern. Växande mängder data bevisar nämligen att högt utvecklade, komplicerade bosättningar sköt upp parallellt över hela Eurasien. De vidsträckta anläggningarna i Ukraina, som spänner över hundratals hektar, byggdes och beboddes vid en tidpunkt när man i Mesopotamien fortfarande endast tog de allra tidigaste stegen mot intensiv stadsplanering.

Så här såg de gigantiska bosättningarna från Trypillia-kulturen ut

Med hjälp av banbrytande teknik som drönare, luftfotografering och avancerade magnetometriska mätningar har forskare lyckats återskapa de otroligt detaljerade grundplanerna för många av dessa forntida jättestäder. Själva bebyggelsen avslöjar en imponerande regelbunden och närmast snörrak, geometrisk design. De enskilda husen uppfördes helt medvetet i massiva, koncentriska cirklar som omgärdade en tom, central plats.

Arkeologerna slår fast att ett byggnadsprojekt av denna ofattbara kaliber utan tvekan har krävt en enorm nivå av framtidsplanering, överblick och stenhård koordinering. Det handlar definitivt inte om en slumpmässigt växande, anarkistisk by. En så precis och genomtänkt placering av hundratals – ja, tusentals – likartade byggnader pekar otvetydigt på existensen av ett gemensamt regelverk och en mycket tidig form av avancerad stadsstyrning.

  • Forskare har kartlagt upp till två tusen hus på enskilda utgrävningsplatser i regionen.
  • Den totala ytan för de absolut största anläggningarna löpte upp i otroliga trehundra till fyrahundrafemtio hektar.
  • Avancerade radiokarbondateringar tidsfäster boplatsernas verkliga storhetstid till perioden mellan 4100 och 3600 f.Kr.
  • Geofysiska analyser har avslöjat detaljerade system av inre färdleder och medvetet anlagda tomrum mellan de många husringarna.
  • Den säregna cirkelformade uppbyggnaden indikerar kraftigt att mittplatsen sannolikt tjänade ett vitalt defensivt eller ceremoniellt syfte för invånarna.
Rulla till toppen