Föreställ dig en 72-årig man som står och väntar vid busshållplatsen. När bussen äntligen rullar fram utför han en handling som omedelbart fångar allas uppmärksamhet. Han letar varken efter en bänk eller lutar sig mot en käpp, utan kliver istället lätt upp för trappstegen med en smidighet som en 50-åring. Precis bredvid honom kämpar en jämnårig granne för att ta sig upp medan hon flåsar tungt av ansträngning. Med ett varmt leende räcker han henne en hjälpande hand, och under hans byxben kan man tydligt se de markerade vadmusklerna.
Vi känner väl alla igen känslan av att behöva hämta andan lite efter en trappa. Fastän det egentligen inte har hänt något allvarligt värker benen som efter ett maraton. Det är ofta här som den skrämmande tanken dyker upp: ”Kommer jag att vara beroende av en käpp om några år?”
Unga under 67 år springer uppför trappor, medan äldre klamrar sig fast vid räcket. Varför är det så? Våra benmusker fungerar som kroppens alldeles egen motor. När de börjar krympa efter 67 år går inte världen under, men vårt handlingsutrymme minskar gradvis. Först skippar vi de långa promenaderna, sedan shoppingturerna till fots, och till slut klamrar vi oss fast vid räcket eftersom trottoaren plötsligt verkar mycket brantare än förr.
Det är lite av en paradox: Ju mindre vi använder benen, desto snabbare försvagas de. Kroppen får nämligen ett tydligt budskap om att dessa muskler är överflödiga. Därefter börjar systemet spara på energin genom att direkt bryta ner muskelfibrerna. Låter det brutalt och obehagligt? Absolut. Men det finns lyckligtvis en annan och mycket mer positiv vinkel på denna utveckling.
Varför vissa tar trapporna i språng efter 67 år medan andra saknar stöd
Vetenskapliga undersökningar visar att personer över 65 år med fördel kan utföra okomplicerad styrketräning av benen bara två gånger i veckan för att markant minska risken för fallolyckor. Det handlar inte om professionella idrottare, utan helt vanliga människor som pensionärer, lärare, revisorer och busschaufförer. Skillnaden ligger i deras medvetna insats för att underhålla benmuskulaturen istället för att passivt vänta på den dag då läkaren ordinerar ett hjälpmedel. Det visar med tydlighet att ålderdomen kan se otroligt olika ut.
En förlust av muskelkraft i benen kostar oss nämligen mycket mer än bara fysisk styrka, det berövar oss också vår grundläggande trygghetskänsla. Alltihop börjar typiskt med små snubblingar som vi bekvämt skyller på ojämna plattor. Senare smyger sig små farhågor in i bakhuvudet där vi fruktar att ramla och inte kunna resa oss upp igen. Hjärnans naturliga försvarsmekanisme reagerar genast genom att begränsa vår fysiska aktivitet
