Alltför länge har många kvinnor fått höra att deras utmattning och humörsvängningar bara beror på stress eller överarbete. I verkligheten kan det dock pågå kraftfulla hormonella förändringar i kroppen som helt och hållet kan vända upp och ner på den mentala hälsan.
Klimakteriet är en oundviklig fas för nästan alla kvinnor och inträffar oftast i åldern mellan 45 och 55 år. Men långt innan den sista menstruationen börjar den övergångsfas som kallas perimenopaus. Denna period kan starta redan i början av 40-årsåldern, och i vissa fall ännu tidigare.
Under denna specifika livsfas börjar nivåerna av både östrogen och progesteron att svänga på ett helt oförutsägbart sätt. Medan de flesta känner till fysiska symptom som värmevallningar, oregelbunden cykel och nattsvettningar, förbises de mentala konsekvenserna ofta. Plötsliga gråtattacker, svår ångest, extrema humörsvängningar och till och med självmordstankar uppstår, men kopplas sällan ihop med hormonbalansen.
Forskare vid olika europeiska universitet har nu slagit fast att dessa hormonella svängningar direkt kan utlösa den första episoden av svår depression, förvärra befintlig ångest och till och med förstärka bipolär sjukdom hos vissa kvinnor. Problemet uppstår särskilt eftersom dessa psykiska utmaningar ofta diagnostiseras som isolerade sjukdomar, utan att läkaren tittar på det underliggande hormonella sammanhanget.
Hur utbrett är detta problem egentligen?
Omfattande europeiska undersökningar målar upp en tydlig bild: Mer än hälften av alla kvinnor i klimakteriet upplever märkbara psykiska symptom, allt från lätt irritation till fullt utvecklad depression. I Sverige beskriver hela 60 procent av kvinnorna sina symptom som antingen måttliga eller svåra. Tittar man på Tyskland berättar cirka var tredje kvinna direkt om riktiga depressiva drag.
Trots dessa höga siffror förbises fenomenet fortfarande alltför ofta i hälso- och sjukvården. En brittisk opinionsundersökning genomförd av YouGov avslöjade nyligen att endast 28 procent av de tillfrågade kvinnorna var medvetna om att klimakteriet kan utlösa nya psykiska sjukdomar. Den stora majoriteten kopplade inte alls denna livsfas till en förhöjd risk för dålig mental hälsa.
Och denna kunskapsbrist är inte bara ett västeuropeiskt fenomen. En djupgående undersökning från University College London dokumenterar att hela 88 procent av färgade kvinnor aldrig har fått någon form av undervisning om klimakteriet under sin skoltid. Följaktligen kände över hälften sig totalt oförberedda på de fysiska och mentala förändringar som drabbade dem före deras 40-årsdag.
Inom läkarvetenskapen och psykiatrin ignoreras den hormonella aspekten av psykiskt mående alltjämt ofta. Kvinnor genomgår standardiserade psykiatriska utredningar som inte alls tar hänsyn till de naturliga, cykliska fallen i östrogen och progesteron. Detta leder till en farlig underskattning av självmordsrisken, och rätt hjälp sätts in ofta alldeles för sent.
Självmordstankar i perimenopausen
Ett av de absolut mest alarmerande forskningsresultaten gäller förekomsten av självmordstankar. Klinisk forskning som utförts i ett samarbete mellan Liverpool John Moores University och Newson Clinic uppskattar att cirka en av sex kvinnor i perimenopausen eller själva klimakteriet kämpar med mörka tankar – ofta helt utan att få relevant stöd.
Ledande specialister inom självmordsförebyggande slår nu larm: De traditionella diagnostiska verktyg som används för befolkningen generellt fungerar helt enkelt inte optimalt på kvinnor som genomgår kraftiga hormonella svängningar. Detta skapar livsfarliga hål i patientsäkerheten och behandlingssystemet.
Berättelsen om Sonja Rincón, som är utbildad jurist och grundare av appen
