Arbetslöst par lever på 15 000 kr – hemligheten chockar

Det franska minimigarantisystemet för äldre: vad är ASPA?

För många äldre par handlar detta inte bara om ett tillägg till räkningarna – det är i praktiken den primära inkomstkällan för matinköp, resor och allt det som gör livet värt att leva. Under 2026 justeras reglerna för parstödet en aning, men för många familjer kommer just dessa detaljer avgöra om de får några få tiotusental eller flera hundra euro i månaden.

Den förmån vi talar om heter ASPA och är den franska motsvarigheten till en minimigaranti för äldre med mycket låga inkomster. Den skiljer sig från en klassisk pension genom att vara ett solidaritetsinstrument snarare än en förmån baserad på livslånga avgifter. Staten betalar inte ut ett fast belopp till alla – istället kompletterar den inkomsten upp till ett visst tak.

ASPA är ett utjämningsstöd: myndigheterna beräknar vad som saknas upp till en fastställd inkomstgräns och betalar exakt den skillnaden.

För en svensk läsare kan man bäst jämföra det med en kombination av garantipension och socialt tillägg. Det avgörande är att handläggarna ser på hela hushållets sammanlagda inkomst – inte på varje person för sig.

Beloppen 2026: vad kan ett äkta par få?

Under 2026 höjs utbetalningsgränserna. Staten fastställer tydligt vilken inkomstnivå den vill lyfta pensionärer – eller par – upp till. Förmånens storlek beror direkt på om man bor ensam eller i ett parförhållande.

I praktiken betyder det att två pensionärer som bor tillsammans, tack vare detta stöd, kan disponera drygt 1 600 euro i månaden tillsammans. De berättelser man hör om par som ”reser och handlar på statens bekostnad” handlar just om situationer där nästan hela detta belopp utgörs av förmånen – eftersom de tidigare hade ingen eller en mycket blygsam pension.

Så fungerar inkomstutjämningen för par

Systemets centrala kännetecken är dess differentierade karaktär. Myndigheterna räknar först samman parets totala inkomst och beräknar sedan tillägget.

• Har två pensionärer tillsammans 1 000 euro i pension, kompletterar staten med 620,18 euro.
• Är deras gemensamma inkomst 1 400 euro, sjunker stödet till 220,18 euro.
• Överstiger parets sammanlagda inkomst 1 620,18 euro per månad, upphör förmånen helt.

Det är viktigt att notera att tillägget inte hamnar i en gemensam kassa. Varje partner har sin individuella del av förmånen, beräknad utifrån egen inkomst. Men myndigheterna opererar med ett gemensamt tak för paret, som hela hushållets inkomst inte får överstiga.

Vem i ett par kan få stödet?

Fransk lagstiftning preciserar noggrant vem som är berättigad till detta tillägg. Ålderskriteriet är det viktigaste, men bostad och parförhållandets form spelar också roll.

Minimiålder och undantag

Som utgångspunkt ska sökanden ha fyllt 65 år. Den franska lagstiftningen öppnar dock för tillträde från 62 års ålder i vissa fall. Det gäller personer som:

• är erkända som arbetsoförmögna,
• har en allvarlig funktionsnedsättning,
• har status som före detta soldat eller veteran.

Dessutom måste minst en i paret bo i Frankrike större delen av året – minst nio månader. Både det franska fastlandet och utvalda utomeuropeiska departement räknas med.

Äktenskap, registrerat partnerskap eller bara samboende?

Det franska systemet skiljer inte mellan olika parförhållanden. Myndigheterna behandlar följande lika i beräkningarna:

• gifta par,
• registrerade partnerskap,
• sammanboende utan formaliserad relation.

Det som räknas för administrationen är den faktiska gemensamma vardagen och det gemensamma hushållet. Delar två personer bostad, utgifter och budget, behandlas de som ett par vid fastställande av tilläggets storlek.

Vilka inkomster räknas med – och vilka ser man bort från?

För många pensionärer är det inte själva beloppen som är det viktigaste, utan snarare vad myndigheterna överhuvudtaget tittar på. De gränser som nämns ovan täcker en bestämd kategori av inkomster.

Inkomster som medräknas

När det franska systemet bedömer ett pars ekonomi, läggs följande samman:

• alla grund- och tilläggspensioner,
• förvärvsinkomst, om man fortfarande arbetar vid sidan av,
• hyresintäkter från fastigheter,
• avkastning från sparande och finansiella investeringar.

Det är just summan av dessa medel som avgör om ett par är berättigat till förmånen, och i så fall hur mycket de kan få.

Förmåner som inte påverkar tillägget

Vissa sociala förmåner ingår inte i inkomsttaket och reducerar inte ASPA. Det gäller bland annat bostadsstöd, stöd till personer med vårdbehov och familjeförmåner. Värdet av den primära bostaden, som paret bor i, räknas heller inte med.

För ett äkta par är det avgörande att tillägget kan kombineras med en blygsam pension eller en efterlevandepension – men inte med vissa handikappförmåner.

Om en av partnerna får en handikappförmån, är paret ofta tvunget att välja: antingen behålla den befintliga förmånen eller byta till det åldersbaserade inkomsttillägget. Myndigheterna rekommenderar att beräkna båda varianterna grundligt, eftersom den ekonomiska skillnaden kan vara betydande.

Så ansöker ett par om förmånen

Ansökningsprocessen är formaliserad, men tydligt beskriven. Beroende på sökandens arbetshistoria skickas ansökan till olika instanser.

Vilka myndigheter hanterar utbetalningen?

• Personer från det klassiska lönetagarsystemet skickar dokument till den relevanta pensionsförsäkringsenheten.
• Tidigare lantbrukare vänder sig till lantbruksförsäkringskassan.
• Par utan intjänad pension kan lämna ansökan via kommunen, varifrån ärendet vidarebefordras till den specialiserade struktur som administrerar denna förmån.

Förmånen aktiveras inte automatiskt. Rätten gäller från första dagen i månaden efter att institutionen tar emot en komplett ansökan – en saknad bilaga kan därför försena utbetalningen med en hel månad.

Vilka dokument ska paret förbereda?

Det nödvändiga dokumentationspaketet är omfattande, eftersom myndigheterna måste bekräfta både identitet och den finansiella situationen. Standardkraven omfattar vanligtvis:

• identitetshandlingar och eventuella uppehållsdokument för båda partnerna,
• dokumentation av parförhållandet eller det gemensamma hushållet (t.ex. familjebok),
• aktuella utbetalningsbesked för pensioner och övriga inkomster,
• dokumentation av mottagna sociala förmåner,
• bankkontonummer, som förmånen ska betalas till.

Om paret får den maximala förmånen beror direkt på dessa uppgifter. Det händer i praktiken att tillägget reduceras med några tiotusental euro när alla småinkomster medräknas – till exempel uthyrning av ett rum eller ett mindre sparande.

Vad händer vid dödsfall och förändringar i parets situation?

ASPA är inte en klassisk pension som ärvs av familjen. Lagstiftningen ger möjlighet att kräva delar av de utbetalade beloppen återbetalda efter pensionärernas död – men endast under särskilda förutsättningar.

När kan staten göra anspråk på arvet?

Frankrike har fastställt tydliga förmögenhetsgränser. Efterlämnar en avliden pensionär – eller en av partnerna i ett par – en förmögenhet som överstiger ett visst värde, kan offentliga myndigheter resa krav mot en del av dödsboet.

Vid dödsfall 2026 kan återbetalning av utbetalda belopp endast krävas om nettoförmögenheten överstiger cirka 108 500 euro på det franska fastlandet eller 150 000 euro i vissa utomeuropeiska regioner.

Under dessa belopp behöver arvingarna inte frukta att bli ombedda att återbetala stödet som betalats ut till deras närstående. För många familjer är detta en viktig information när de planerar överlåtelse av bostad eller sparande.

Separation, partners död, extrainkomst – skyldigheten att anmäla förändringar

Systemet baserar sig på löpande uppdaterade uppgifter, så varje väsentlig förändring i parets liv kräver kontakt med myndigheterna. Det gäller särskilt när:

• paret separerar eller går från varandra,
• en av partnerna dör,
• en av dem påbörjar nytt arbete eller ökar sin yrkesmässiga aktivitet.

En sådan justering verkar ofta till pensionärens fördel när vederbörande nu är ensam. Då gäller inte längre taket för två personer, utan den högre satsen för en enskild person, och tillägget kan omberäknas uppåt.

Varför väcker detta system känslor – och vad kan Sverige lära av det?

Berättelser om franska par som utan lång yrkeskarriär lever för över 1 600 euro i månaden framkallar blandade reaktioner. För några är det bevis på en välfungerande socialpolitik, där ingen bör åldras i extrem fattigdom. För andra är det ett exempel på en alltför generös förmån, finansierad av skattebetalare som hela livet har sparat till egen pension.

I verkligheten innebär användningen av en sådan förmån sällan lyx. När boendeutgifter, energi, mat och hälsotjänster är avdragna är många pars budget fortfarande stram. Skillnaden är att ett stabilt, garanterat minimum ger äldre möjlighet att bättre planera utgifter – och då och då ta en liten resa eller besöka barnbarnen istället för att välja mellan värme och medicin.

Sett ur ett svenskt perspektiv visar denna modell hur mycket konstruktionen av sociala förmåner beror på statens grundläggande inställning till ålderdomen. Frankrike fastslår öppet att en minimiinkomst vid pension ska gälla för ensamstående och par oavsett yrkesanciennitet – så länge de uppfyller de fastlagda inkomst- och ålderskriterier. En sådan konstruktion minskar trycket på livslång avgiftssparande, men stabiliserar å andra sidan situationen för de fattigaste pensionärerna och deras familjer.

Debatterna om framtiden för europeiska pensionssystem handlar i allt högre grad om just sådana lösningar: ett garanterat minimibelopp, kombinationen av klassiska pensioner med sociala tilläggsmoment samt reglerna för arv och eventuell återbetalning av medel efter dödsfall. För par med låga inkomster blir svaret på en enda fråga – vad staten faktiskt garanterar dem varje månad – viktigare än förmånens namn.