Att undvika solen kan förkorta livet lika mycket som daglig rökning

Svensk forskning utmanar allt vi trott om solens risker

Ny dataanalys från två decenniers studier visar att fullständig solundvikande kan kopplas till en dödlighetsrisk som påminner om den hos dagliga rökare. Nyckeln handlar inte om extremer, utan om balanserad och kontrollerad exponering.

Forskningen som förvånade läkarkåren: 20 års observation av svenska kvinnor

Mellan 1990 och 2010 följde forskare vid Karolinska Institutet hälsotillståndet hos 29 518 kvinnor i åldern 25 till 64 år. Vid projektstart beskrev varje deltagare noggrant sina solvanor: om hon undvek solen, utnyttjade den måttligt eller tillbringade mycket tid i solljuset.

Baserat på dessa uppgifter delades deltagarna in i tre kategorier:

• personer som aktivt undvek solexponering,
• personer med måttlig exponering,
• personer som ofta vistades i solen.

Forskarna följde sedan kvinnornas öden under två decennier och registrerade dödsfall samt dödsorsaker. Resultatet visade sig vara mycket obekvämt för den förenklade uppfattningen att ”sol är rent gift”.

I gruppen kvinnor som konsekvent höll sig borta från solen var den totala dödlighetsrisken mer än dubbelt så hög jämfört med dem som exponerade sig för solens strålar regelbundet, men inte överdrivet.

Solundvikande och rökning: förvånansvärt lika risker

Särskilt slående är jämförelsen mellan icke-rökare som fruktade UV-strålar och skyddade sig mot dem till varje pris, och rökare som tillbringade mycket tid i solen. Enligt analysen var deras förväntade livslängd anmärkningsvärt lika.

Uppskattningsvis förlorade personer med lägst exponering — jämfört med kvinnor som regelbundet njöt av solljus — mellan cirka 0,6 till 2,1 år av sina liv. För epidemiologer är det en signal om att solundvikande kan vara en riskfaktor och inte bara ett skydd mot hudcancer.

Forskarna justerade uppgifterna för att ta hänsyn till ålder, hälsotillstånd vid studiestart samt observationsperiodens längd. Slutsatserna förblev överraskande konsekventa: personer som fullständigt avskärmade sig från solen dog oftare av olika orsaker än de som tillät sig en kontrollerad dos UV-strålning.

Varför kan solen skydda livet?

Ingen forskare betvivlar kopplingen mellan intensiv solexponering och hudcancer. Frågan är vad som gör att den totala dödligheten ändå är lägre hos personer som nyttjar solen.

D-vitamin – mycket mer än ”benvitaminet”

Den primära hypotesen handlar om D-vitamin — närmare bestämt det hormon som bildas i huden under påverkan av UVB-strålar. Detta ämne påverkar inte bara bentätheten, utan även immunsystemets funktion och det kardiovaskulära systemet.

Kronisk D-vitaminbrist har tidigare kopplats till ökad risk för hjärtinfarkt, stroke, vissa cancerformer samt ett försämrat förlopp av infektionssjukdomar. I nordliga länder som Sverige, där vinterdagarna är korta och solen sällsynt, är risken för brist särskilt hög.

En person som under den skandinaviska vintern konsekvent undviker även den sparsamma solen kan ha en allvarligt störd D-vitaminomsättning och de hälsomässiga konsekvenser som följer med.

Inte bara D-vitamin: blodtryck och den biologiska klockan

Forskarna pekar även på andra mekanismer. Under påverkan av UV-strålar frigör huden kväveoxid — en förening som vidgar blodkärlen och bidrar till att sänka blodtrycket. Det är därför inte förvånande att gruppen som undvek solen oftare upplevde hjärt-kärlproblem.

Regleringen av dygnsrytmen spelar också en roll. Solljuset påverkar nivåerna av melatonin och kortisol — hormoner som styr sömn, vakenhet och kroppens stressrespons. Långvariga störningar av dessa rytmer har tidigare kopplats till ökad förekomst av kroniska sjukdomar, från depression till typ 2-diabetes.

Hjärtat i frontlinjen: hjärt-kärlsjukdomar som primär dödsorsak

När forskarna delade upp uppgifterna efter enskilda dödsorsaker visade det sig att hjärt-kärlsjukdomar bidrog mest. I gruppen kvinnor som undvek solen registrerades betydligt oftare:

• hjärtinfarkt,
• stroke,
• hjärtsvikt.

Det var just dessa tillstånd — och inte hudcancer — som drev skillnaden i dödlighet mellan grupperna. Med andra ord kunde de extra fallen av hudcancer hos de solvänliga kvinnorna inte väga upp den våg av hjärt-kärlrelaterade dödsfall hos dem som flydde från UV-strålar.

Hudcancer är i Sverige fortfarande relativt ovanlig, och idag diagnostiseras den tidigare, vilket förbättrar prognosen. Hjärt- och kärlsjukdomar fortsätter att döda i stor skala.

Solen är varken fiende eller universalmedicin

Studiets författare dämpade varje frestelse att återgå till trenden med aggressiv solbadning utan skyddsfaktor. Uppgifterna säger inte ”sola obegränsat” — de säger snarare: ”att gömma sig helt i skuggan kan också kosta levnadsår”.

Den mest förnuftiga inställningen tycks ligga någonstans i mitten. Måttlig, regelbunden exponering utan att bränna huden förknippar fördelar för hjärta och skelett med en acceptabel risknivå för huden.

Hur kan förnuftig solexponering se ut?

Varje kropp är unik, och därtill kommer variationer i geografisk breddgrad och hudtyp. Generella, sunda förnuftsprinciper kan dock se ut så här:

• korta vistelser i solen mitt på dagen några gånger i veckan, utan att huden blir röd,
• skydd med UV-filter och kläder vid längre vistelser på stranden eller i bergen,
• undvik att ”grilla sig själv” i många timmar, särskilt under de starkaste soltimmarna,
• kontroll av födelsemärken hos hudläkare, särskilt vid ljus hudtyp eller familjär disposition,
• övervägande av D-vitamintillskott under månader med minimal solsken, efter konsultation med läkare.

Vad denna studie inte säger — och vad man bör komma ihåg

De beskrivna analyserna är observationella. Det innebär att de visar ett samband mellan livsstil och hälsa, men inte med 100% säkerhet kan bevisa att brist på sol direkt orsakar tidigare död. Det finns alltid en risk att en del av skillnaderna förklaras av andra, icke-infångade faktorer — exempelvis genetiska dispositioner, kost eller stressnivå.

Å andra sidan försökte forskarna begränsa dessa störande faktorer. I sina statistiska modeller tog de bland annat hänsyn till utbildningsnivå, body mass index, fysisk aktivitet och alkoholkonsumtion. Även efter dessa korrigeringar höll sambandet mellan solundvikande och högre dödlighet sig kvar.

Man bör också komma ihåg att slutsatserna härstammar från ett land med ett speciellt klimat. Sverige har långa, mörka vintrar, men under sommaren är solskenet generellt kraftigare. I regioner närmare ekvatorn är UV-doserna så höga att gränsen mellan ”måttlig” och ”överdriven” exponering förskjuts helt annorstädes.

Vad betyder det för den genomsnittliga svensken?

Hittillsvarande hälsokampanjer har koncentrerat sig på att varna för hudcancer. Detta budskap förblir relevant, särskilt för personer med ljus hudtyp eller många födelsemärken. Resultaten från den svenska analysen antyder dock att bilden måste kompletteras med ett bredare perspektiv på hela kroppens hälsa.

För en svensk kan det innebära en sak: i stället för att frukta varje solstråle är det värt att lära sig använda solen klokt. En promenad mitt på dagen med bara underarmar och ansikte kan göra mer gott för hjärtat och immunförsvaret än man vanligtvis föreställer sig — så länge det inte slutar med rodnad eller blåsor.

Särskild uppmärksamhet bör riktas mot detta ämne av personer med ökad risk för hjärt-kärlsjukdomar: de med förhöjt blodtryck, övervikt, typ 2-diabetes, samt de som konstant arbetar inomhus utan tillgång till dagsljus. För dem kan medveten planering av korta ”soldoser” bli ett lika naturligt inslag i livsstilen som motion och hälsosam kost.