Nästan var sjätte fästing bär på Lyme-bakterien
Nu när dagarna blir längre och varmare ökar risken för ett obemärkt bett som kan leda till allvarliga hälsoproblem. En omfattande fransk undersökning av fästingbett visar att en betydande andel av de fästingar som biter människor är infekterade med sjukdomsalstrande bakterier.
Det handlar inte bara om den välkända Lyme-sjukdomen, utan även om andra, mindre kända infektioner som kan ge allvarliga symptom.
Det franska forskningsprogrammet CiTique, etablerat av det nationella agronomi- och miljövetenskapliga laboratoriet INRAE, analyserade tusentals fästingar. Mellan 2017 och 2019 skickade medborgare in fästingar som de hade avlägsnat från sig själva eller sina husdjur. Detta skapade en unik bild av de fästingar som människor faktiskt möter i vardagen.
Av ett urval på 2 009 fästingar som verkligen hade bitit människor var 15,4 procent infekterade med den bakterie som orsakar Lyme-sjukdomen.
Det motsvarar nästan en av sex fästingar. Forskarna tittade specifikt på bakterien Borrelia burgdorferi, som är ansvarig för Lyme-sjukdomen. Denna bakterie överförs till människokroppen via bettet från en infekterad fästing.
Konsekvenserna varierar: ibland begränsar det sig till en lokal hudreaktion, men infektionen kan också sprida sig till hela kroppen. Utan tidig behandling kan leder, nervsystem, hjärta och hud ta bestående skada.
Vad händer vid en Lyme-infektion?
Lyme-sjukdomen börjar ofta med en röd fläck runt bettet som långsamt breder ut sig och kan anta en ringform. Denna fläck visar sig vanligtvis från några dagar till flera veckor efter bettet.
- Röd, ofta rund eller oval fläck runt bettet, större än 5 cm
- Trötthet och influensaliknande känslor
- Huvudvärk, ibland lätt feber
- Muskel- och ledsmärtor
Om infektionen inte behandlas i tid kan symptom som ihållande ledinflammation (särskilt i knäna), ansiktsförlamning, stickande känslor, koncentrationssvårigheter eller hjärtrytmrubbningar uppstå månader senare. Antibiotika fungerar oftast bra, särskilt om behandlingen sätts igång snabbt.
Fästingar undersökta via medborgarforskning
Det speciella med denna franska undersökning är själva arbetsmetoden. Istället för att uteslutande samla in fästingar från växter och löv i naturen bad CiTique-programmet medborgarna att skicka in fästingar som de hade hittat på sina egna kroppar.
Mer än 26 000 människor deltog och samlade in fästingar från alla delar av Frankrike. Totalt analyserade forskarna 2 009 fästingar som hade bitit människor. Det gav en representativ bild av den faktiska risken för människor — inte bara av fästingar som slumpmässigt sitter i gräset eller skogen.
Undersökningen visar hur stor kraften i medborgarforskning är när tusentals människor bidrar med små bitar information.
Data kartlades region för region med mellan 100 och 300 undersökta fästingar per område. Särskilt nordöstra Frankrike (Grand Est) och de centrala regionerna visade högre smittaprocent.
Majoriteten av fästingarna tillhör en art
Av alla undersökta fästingar tillhörde hela 94 procent samma art: Ixodes ricinus, även kallad skogsf ästing. Detta är den mest spridda fästingarten i Europa och är också vanligt förekommande i Sverige.
För denna art fann forskarna följande smittotal:
| Sjukdomsalstrare | Procent infekterade fästingar | Sjukdom |
|---|---|---|
| Borrelia burgdorferi | 15,4% | Lyme-sjukdomen |
| Anaplasma phagocytophilum | 7,1% | Anaplasmosis (bakteriell infektion i blodceller) |
| Neoehrlichia mikurensis | 2,9% | Neoehrlichios (sällsynt infektion, särskilt hos sårbara) |
| Babesia-arter | 1,3% | Babesiosis (parasitär infektion av röda blodkroppar) |
Ett extra oroande fynd: 4,5 procent av de undersökta fästingarna bar två eller flera sjukdomsalstrare samtidigt. Det kan göra sjukdomsbilden mer komplex, eftersom symptomen då uppstår från flera samtidiga infektioner.
Inte bara Lyme: andra fästingsjukdomar på frammarsch
Mest uppmärksamhet riktas mot Lyme-sjukdomen, men de franska forskarna påpekar att andra sjukdomsalstrare kan överföras via samma fästingar. Anaplasma phagocytophilum kan exempelvis orsaka feber, muskelsmärtor och avvikelser i blodprover. Människor med nedsatt immunförsvar är särskilt utsatta.
Neoehrlichia mikurensis och Babesia-arter ger mer sällsynta infektioner som tyvärr ofta upptäcks sent — just eftersom läkare inte omedelbart tänker på dem. Vid babesiosis infekteras de röda blodkropparna, vilket kan likna malaria. Hos människor utan mjälte eller med allvarligt försvagat immunförsvar kan det förløpa allvarligt.
Därför är detta också relevant för Sverige
Den fästingart som undersöktes i den franska studien, Ixodes ricinus, är exakt samma art som förekommer oftast i Sverige. Förhållandena i stora delar av Frankrike liknar dem man finner i många svenska natur- och landområden.
Det betyder inte att de franska procentsatserna gäller direkt för Sverige, men de ger ett bra intryck av riskens storleksordning. Svenska undersökningar har i åratal visat att en betydande andel av fästingar här också är infekterade med Lyme-bakterien.
Den som vistas i gräs, ängar, skogsbryn eller den egna trädgården löper en verklig risk för bett från en infekterad fästing.
Det franska exemplet understryker hur nyttigt det är att samla in data från medborgarna. Även i Sverige finns rapporteringssystem och appar för fästingbett som hjälper till att kartlägga utbredningen av fästingar och sjukdomsalstrare.
Så minskar du risken för fästingbett
Förebyggande under vandringsturer och trädgårdsarbete
Det är nästan omöjligt att undvika fästingar helt, men du kan minska risken betydligt med enkla försiktighetsåtgärder:
- Bär långärmad tröja och långa byxor i högt gräs och skogsområden.
- Stoppa byxorna i strumporna så att fästingarna får svårare att nå huden.
- Välj helst ljusa kläder — fästingar är lättare att se på en ljus yta.
- Använd insektsmedel med DEET på oskyddad hud enligt anvisningen.
- Håll dig så långt som möjligt till stigar och undvik att pyssla runt i täta snår.
- Kontrollera hela kroppen efteråt — särskilt knäveck, ljumskar, armhålor, underklädskanterna och bakom öronen.
- Undersök även barn och husdjur grundligt efter vistelse utomhus.
Vad gör du om du hittar en fästing?
Om du upptäcker en fästing på huden, agera snabbt:
- Avlägsna fästingen snarast möjligt med en spetsig pincett eller en fästingtång.
- Grip fästingen så nära huden vid huvudet som möjligt och dra lugnt rakt upp.
- Notera datum och den plats på kroppen där fästingen satt.
- Desinficera huden efter borttagningen.
- Håll koll på stället och din hälsa i veckorna därefter.
Vid en röd, växande ring, influensaliknande symptom eller tvivel är det klokt att kontakta sin läkare. I vissa situationer kan läkaren omedelbart skriva ut antibiotika — till exempel vid lång fästningstid eller tydliga symptom som passar på Lyme.
Forskarna arbetar på prognosmodeller
De franska resultaten försvinner inte i en låda. Forskarna använder data för att bygga datormodeller som försöker förklara hur infekterade fästingar fördelar sig geografiskt. De tittar bland annat på klimat, landskapstyp, förekomsten av vilda däggdjur som möss och hjortar samt mänsklig markanvändning.
Med sådana modeller hoppas forskarna i framtiden kunna varna mer precist om regioner och perioder med förhöjd risk. Naturförvaltare och hälsomyndigheter kommer också att få bättre verktyg för att anpassa vägledning och förebyggande åtgärder till lokala förhållanden.
För den som regelbundet vistas utomhus kan det löna sig att hålla sina grundkunskaper om fästingsjukdomar uppdaterade. Snabb borttagning av fästingen gör en avgörande skillnad — en fästing överför i regel först sjukdomsalstrare efter att ha suttit fast en viss tid. Ju snabbare den avlägsnas, desto bättre.
Så växer ett bett man ofta inte ens märker till ett ämne där vetenskap, hälsovård, naturförvaltning och medborgare möts. De franska siffrorna understryker tydligt ett viktigt budskap: fästingar är små, men de förtjänar din fulla uppmärksamhet.
