Under Spaniens och Portugals lugna stränder och städer utspelar sig ett långsamt, osynligt drama som gradvis vrider hela den Iberiska halvön.
Nya geologiska mätningar visar att Spanien och Portugal millimeter för millimeter roterar som ett massivt block, pressade och klämda mellan två stora tektoniska plattor som sakta närmar sig varandra.
Geologer har länge känt till att alla kontinenter rör sig. De ligger som stora pusseldelar på tektoniska plattor som flyter på de sega, halvflytande lagren i jordens mantel. Normalt glider dessa plattor i relativt raka linjer längs eller under varandra. Men ny forskning visar att situationen kring Spanien och Portugal är betydligt mer komplicerad än så.
Hela landmassan bestående av Spanien och Portugal utsätts för en sorts vridrörelse och roterar mycket långsamt medurs.
Enligt studien, publicerad i den vetenskapliga tidskriften Gondwana Research, följer den Iberiska halvön inte bara med i den nordgående rörelsen av den Eurasiska plattan. En ojämn fördelning av krafter skapar ett kraftpar på halvön som får den att rotera som ett sammanhållet block kring sin egen axel.
Rörelsen är extremt långsam: den Afrikanska och den Eurasiska plattan närmar sig varandra med endast 4 till 6 millimeter om året. På geologiska tidsskalor räcker det dock för att förvränga hela regioner, bygga upp bergskedjor och utlösa jordbävningar.
Hur de afrikanska och eurasiska plattorna drar i Spanien och Portugal
I västra Medelhavet kryper den Afrikanska och den Eurasiska plattan mot varandra. I vissa områden sker det relativt ”ordnat” via tydliga brottlinjer och subduktionszoner, där den ena plattan dyker ner under den andra. Vid Spaniens södra kant är bilden dock långt mer kaotisk.
Geologen Asier Madarieta förklarar att gränsen mellan plattorna är klart igenkännbar längs Atlanten och utanför Algeriets kust, men att den blir oklar och komplex i den södra delen av den iberiska regionen. Här fördelar sig krafterna över ett brett bälte istället för längs en dominerande brottlinje.
- Tryck från söder: den Afrikanska plattan trycker mot halvön.
- Lateral dragkraft från öster: rörelser i västra Medelhavet drar sidledes.
- Ingen tydlig ”vinnare”: ingen av krafterna är stark nog att helt dominera.
Eftersom dessa spänningar inte sammanfaller på en linje uppstår ett vridmoment. Det kraftparet gör att det iberiska blocket långsamt vrider sig medurs istället för att bara förskjutas i en rak linje.
Nyckelregionen: Alboranområdet och Gibraltarbågen
Ett område visar sig vara avgörande för denna rotationsmekanism: Alboranområdet, beläget mellan södra Spanien och norra Marocko. Detta stycke jordskorpa kläms bokstavligen in mellan de två stora plattorna.
Istället för att skjutas direkt mot norr förskjuts Alboranområdet långsamt mot väster. Denna sidledes rörelse förvränger omgivningarna kring Gibraltarsundet. Den sammanpressningen och förskjutningen skapar en böjd bergskedja – den så kallade Gibraltarbågen – som förbinder Baeticabergen i södra Spanien med Rifbergen i norra Marocko.
Där trycket är starkast fungerar den Afrikanska plattan som en gigantisk stämpel som pressar mot halvöns flank och därmed håller rotationen igång.
I vissa delar av denna zon komprimeras jordskorpan kraftigt, eftersom den Afrikanska plattan pressar nästan frontalt mot den Eurasiska plattan. I andra segment glider blocken mer längs varandra, eftersom en del av energin leds sidledes. Därmed sprids spänningarna över ett stort område, och en enda, stor synlig brottlinje saknas i hög grad.
Där risken för jordbävningar är störst
Rotationen av Spanien och Portugal är inte i sig själv anledning till panik. Ingen märker att jorden bokstavligen vrider sig. Ändå har denna rörelse direkta konsekvenser för fördelningen av jordbävningsrisker.
Regionen upplever regelbundet jordbävningar vars ursprung verkar oklart, just eftersom det inte alltid finns en stor, synlig brottlinje vid jordytan. Den nya studien erbjuder en ram för att bättre förstå dessa ”förvirrande” skälv.
| Område | Typ av rörelse | Konsekvens för risk |
|---|---|---|
| Sydväst om Gibraltarsundet | Direkt tryck från den Afrikanska plattan | Större sannolikhet för kraftiga jordbävningar |
| Alboranområdet | Sidledes förskjutning mot väster | Komplex deformation, spridd seismisk aktivitet |
| Spaniens och Portugals inre | Effekt av torsion och spänning | Möjliga skälv utan tydlig brottlinje vid ytan |
Tack vare precisa GPS-mätningar och seismiska registreringar kan forskare nu bättre bedöma var spänningarna byggs upp. De ser att många ”små” deformationer passar in i det större rotationsmönstret.
Vad invånarna märker i vardagen
För invånarna i Madrid, Lissabon eller Sevilla betyder rotationen inte att deras städer snart kommer att stå snett. Rörelsen är för liten och för långsam för att bli synlig inom ett människoliv. Effekterna märks främst som risken för skakningar, ibland hundratals kilometer från de viktigaste plattgränserna.
Spanien och Portugal har redan upplevt flera historiska jordbävningar, inklusive det katastrofala undervattensskälvet vid Lissabon år 1755. De nya insikterna hjälper till att förklara varför så kraftiga skakningar kan uppstå i denna del av Europa, långt från klassiska subduktionszoner som de utanför Japans eller Chiles kuster.
Genom rotationen kan spänningar samlas på platser där ingen stor, känd brottlinje är synlig – och det är just där seismologin nu vill titta närmare.
Myndigheter och ingenjörer kan använda denna kunskap för att skärpa byggreglerna i regioner som idag betraktas som områden med ”måttlig” risk, men där den roterande rörelsen på lång sikt kan skapa ytterligare spänningar.
Hur mäter forskare en så minimal rotation?
Att en hel halvö roterar låter spektakulärt, men kan bara påvisas med extremt precis mätutrustning. Forskarna kombinerar två viktiga datakällor:
- GPS-stationer: fasta mätpunkter på jorden som via satelliter registrerar varje millimeters förskjutning.
- Seismiska nätverk: känsliga instrument som fångar upp vibrationer i jordskorpan och kartlägger aktiva strukturer.
Genom att kombinera dessa data över flera år framträder ett långsamt men tydligt mönster: punkter i Portugal och Spanien förskjuts inte alla i exakt samma riktning. Den lilla skillnaden i riktning och hastighet pekar på en rotationsrörelse i det samlade blocket.
Vad detta berättar om den Iberiska halvöns framtid
Geologer tänker i tidsskalor på hundratusentals till miljoner år. På den skalan kan den nuvarande rotationen få stora konsekvenser för landskapets form, kustlinjernas placering och utvecklingen av nya bergskedjor. Gibraltarbågen utgör redan en tydlig ”rynka” i jordskorpan, och den kan i en avlägsen framtid bli ännu mer markant.
För de kommande generationerna handlar det främst om att förstå risker. Med en bättre geologisk modell kan seismologer mer precist avgöra var förstärkning av byggnader är förnuftig, vilken infrastruktur – tänk dammar, tunnlar, LNG-terminaler och hamnar – som kräver extra uppmärksamhet, och var långvarig övervakning bör prioriteras.
Den som bor i Spanien eller Portugal får därmed gradvis en mer realistisk bild av det naturliga spänningsfältet under sina fötter. Nyheten om att hela halvön långsamt vrider sig som ett kugghjul i det tektoniska spelet påminner oss ännu en gång om hur dynamiska även till synes stabila delar av Europa faktiskt är.
