Klimatpolitik kan öka svält, men ren luft räddar miljoner liv

Kampen mot global uppvärmning krockar med fyllda tallrikar

Nya beräkningar visar att en strikt klimatpolitik kan göra livsmedel dyrare globalt och drabba utsatta länder hårdast. Samtidigt avslöjar en ofta förbisedd fördel – renare luft och lägre ozonnivåer nära markytan – att skördeutbytet faktiskt kan räddas, och att miljontals fler människor kan få mat.

Världens ledare har förbundit sig att hålla temperaturökningen så nära 1,5 grader som möjligt. För att nå det målet bygger många klimatscenarier på enorma mängder bioenergi och storskalig skogsplantering. Men det finns en smärtsam baksida: all denna skog och energigrödor tar i anspråk jordbruksmark.

Mark som idag producerar vete, majs eller ris ska då användas till skogar eller grödor som främst är avsedda för energiproduktion. Mindre jordbruksmark innebär färre livsmedel. Samtidigt får CO₂-avgifter kostnaderna för konstgödsel, diesel, el och transporter att stiga. Bönderna måste betala mer för att producera samma sak – och det märker konsumenterna i butikerna.

Ett internationellt forskarteam har räknat på konsekvenserna

Ett internationellt forskarteam har genomfört beräkningar av dessa effekter med hjälp av sex olika globala agro-ekonomiska modeller. Resultaten publicerades i den vetenskapliga tidskriften Nature Food. Slutsatsen är slående: en strikt klimatpolitik som överensstämmer med 1,5-gradersmålet kan innebära att omkring 56 miljoner fler människor riskerar att svälta 2050. Det motsvarar en ökning på cirka 17 procent jämfört med ett scenario utan ytterligare klimatåtgärder.

I det så kallade referensscenariot växer världsekonomin vidare, jordbruket blir mer effektivt, och den globala svälten minskar faktiskt – från cirka 720 miljoner människor idag till omkring 330 miljoner 2050. Klimatåtgärder bromsar denna förbättring, om inte länderna samtidigt investerar kraftigt i jordbruk, livsmedelssäkerhet och socialt skydd.

En strikt klimatpolitik utan riktad livsmedelspolitik kan pressa miljontals människor ut i undernäring, varnar forskarna.

Den dolda fienden på åkern: marknära ozon

Det finns ytterligare en faktor som ofta flyger under radarn. Ozon känner vi främst som det skyddande skiktet högt uppe i atmosfären. Men nära markytan förvandlas ozon till en tyst förstörare av jordbruksgrödor. Gasen skadar växternas blad, stör deras energiomsättning och hämmar bildningen av kärnor och frön.

Särskilt basgrödor som vete, ris och majs är känsliga för detta. Ju mer ozon i luften runt grödorna, desto lägre blir utbytet per hektar. Effekten syns inte med blotta ögat, men den är betydande i global skala.

Sambandet med klimatpolitik ligger i utsläppen av de gaser som bildar ozon, som metan och kväveföreningar. Åtgärder som minskar växthusgasutsläppen skär typiskt också ner på dessa ozonförstadier. Mindre utsläpp betyder lägre ozonnivåer i de lägsta luftskikten – och därmed friskare växter.

Renare luft ger högre skördeuttag

För första gången har forskarna explicit räknat på vad lägre ozonkoncentrationer betyder för skördeutbytet. Effekten visar sig vara anmärkningsvärt stor. Bättre luftkvalitet runt åkrarna leder till högre skördar, lägre livsmedelspriser och mer tillgänglig mat.

Enligt simuleringarna gör denna ozoneffekt en betydande skillnad 2050. Omkring 8,4 miljoner människor kommer att svälta mindre tack vare högre skördar, än vad som annars skulle ha varit fallet. Det motsvarar en kompensation på cirka 15 procent av den extra svält som strikt klimatpolitik skapar.

Renare luft kan ge miljontals människor tillräckligt att äta, medan samma klimatpolitik utan denna effekt faktiskt skulle skapa mer svält.

Många tidigare studier av förhållandet mellan klimatpolitik och livsmedelssäkerhet har helt enkelt bortset från ozon. Därför har de sannolikt överskattat den negativa inverkan på svälten. Denna nya analys skärper bilden och visar att bra klimatplaner samtidigt måste minska luftföroreningar.

Störst vinst i Afrika och Indien

Fördelarna med lägre ozonnivåer är inte jämnt fördelade. Två regioner sticker ut: Afrika söder om Sahara och Indien. Tillsammans står de enligt undersökningen för över hälften av den minskning i svält som beror på bättre luftkvalitet och högre skördar.

I Indien är effekten särskilt tydlig. De lägre ozonnivåerna kompenserar här för nästan 39 procent av klimatåtgärdernas negativa inverkan på livsmedelssäkerheten. Det är framför allt veteskördarna som gynnas av detta. Högre skördar pressar priserna nedåt, vilket fattiga hushåll märker direkt i vardagen.

I Afrika söder om Sahara ligger vinsten på omkring 8 procent. Det låter blygsamt, men handlar ändå om miljontals människor. Skördarna av utbredda grödor som majs och soja reagerar här mindre kraftigt på lägre ozonkoncentrationer. Andra faktorer som torka, fattigdom och politisk instabilitet tynger fortfarande livsmedelssäkerheten kraftigt.

Klimatåtgärder ensamma räcker inte

Trots den positiva ozoneffekten visar de flesta modeller att klimatpolitiken i sin nuvarande form ändå ökar svälten. Lägre utsläpp räddar i slutändan liv genom att minska värmeböljor, översvämningar och misslyckade skördar – men på kort och medellång sikt uppstår det en spänning med överkomliga livsmedelspriser.

Forskarna uppmanar därför till att sätta livsmedelssäkerhet lika centralt som CO₂-reduktion. Inte bara abstrakta ton CO₂ som enda framgångskriterium, utan också en tydlig blick på hur många människor som faktiskt kan fylla sin tallrik.

• Fråga: Hur mycket jordbruksmark försvinner till bioenergi och nya skogar?
• Fråga: Hur mycket stiger livsmedelspriserna som följd av CO₂-avgifter?
• Fråga: Vilka jordbrukare får stöd att ställa om utan att förlora utbyte?
• Fråga: Vilka grupper är mest utsatta för svält och undernäring?

Vilka val kan begränsa skadan?

Enligt undersökningen finns det flera handtag som politiker kan vrida på, så att klimat- och livsmedelsmål närmar sig varandra.

Teknologisk innovation spelar också en roll. Torktåliga sorter, precisionsjordbruk och bättre lagringsteknik kan minska skördeförluster och säkerställa att en större del av produktionen faktiskt hamnar på tallriken. Samtidigt varnar experter för att inte varje högteknologisk lösning automatiskt når fram till småbrukare i låginkomstländer.

Ytterligare faktorer: ojämlikhet, klimatrisker och vad ”livsmedelssäkerhet” egentligen betyder

Modellerna i denna studie fokuserar främst på mängden tillgängliga kalorier och priserna på baslivsmedel. I praktiken spelar långt fler faktorer in. Ojämlikhet och politiska beslut avgör ofta vem som har tillgång till mat – även när det på pappret finns tillräckligt. I konfliktområden misslyckas skördar ibland inte på grund av vädret, utan på grund av våld och blockader.

Därtill kommer att klimatet självt blir allt mer oförutsägbart. Kraftig nederbörd, längre torkperioder och förskjutning av årstiderna lägger press på skördarna – även utan ny politik. Risken är att flera stora spannmålsproducerande regioner samtidigt upplever misslyckade skördar, som vi nyligen såg med värmeböljor i Europa och Asien. I en sådan situation kan även ett litet extra pristryck från klimatpolitik slå hårt.

Begreppet livsmedelssäkerhet sträcker sig därför långt utöver ”tillräckligt med kalorier”. Det handlar om stabil tillgång till varierad, näringsrik mat på ett sätt som människor finner värdigt. Ett land kan i teorin exportera tillräckligt med spannmål och samtidigt ha regioner där barn är undernärda – helt enkelt för att familjer inte har råd att köpa mat.

För beslutsfattare ligger här ett svårt pussel: Hur snabbt kan utsläppen minska utan att föra ytterligare miljontals människor i problem? Och vilka kombinationer av åtgärder – från renare luft till smartare markanvändning och social trygghet – säkerställer att klimatpolitiken inte bara skyddar planeten, utan faktiskt också mättar fler munnar?