Växande skogar absorberar mycket mer CO2 än vi trott – så påverkar det klimatet

Ny forskning avslöjar skogarnas dolda klimatkraft

Vetenskapliga studier visar att särskilt snabbväxande och återhämtande skogar drar ut enorma mängder CO2 från atmosfären. Detta gäller inte enbart tropiska regnskogar — även nordamerikanska skogar och de vidsträckta boreala skogsbältena mot polcirkeln lagrar betydligt mer kol än äldre modeller förutsåg.

Därför utgör växande skogar ett kraftfullt klimatvapen

Träd absorberar koldioxid från luften och använder den för att bygga upp stam, rötter och löv. Det lagrade kolet kan ligga kvar i skogen i århundraden — så länge skogen inte brinner ner eller avverkas.

Växande skogar fungerar som naturliga klimatbuffertar som år efter år lagrar extra kol — just under den fas när tillväxten är som störst.

Forskare betraktade tidigare skogar främst som långsamma, stabila kolförråd. Ny data tecknar en annan bild: särskilt unga och medelålders skogar i full tillväxt suger upp förvånansvärt stora mängder CO2 från atmosfären. Deras årliga bidrag bedöms i nyare undersökningar vara markant högre än vad tidigare modeller angav.

Amerikanska skogar slår rekord i kollagring

I USA har skogarna under de senaste tjugo åren lagrat mer kol än under någon annan period det föregående seklet. Forskare talar om hittills osedda värden som delvis beror på skogarnas åldersprofil.

Skogens ålder gör den avgörande skillnaden

Den viktigaste faktorn visar sig inte vara en komplex klimatmodell utan den enkla frågan: hur gamla är träden? Skogar med många träd i sin maximala tillväxtfas lagrar varje år tiotals miljoner ton extra kol — en storleksordning som tidigare blev kraftigt underskattad.

• Snabbväxande träd absorberar stora mängder CO2 årligen för att bygga trämassa.
• Medelålders skogar har ofta ett tätt lövtak och ett robust rotsystem.
• Äldre skogar lagrar mycket kol men växer långsammare.

Utöver naturliga faktorer spelar politik en väsentlig roll. I delar av USA får skogar stå längre, skogar återställs och nya träd planteras. Samtidigt pågår fortfarande storskalig avverkning för jordbruk, bostadsbyggande och infrastruktur.

En skör balans mellan avverkning och återställning

Forskare beskriver en delikat balans. Varje år går stora mängder kol förlorade genom avskogning medan skogsplantering återvinner en betydande del därav. Sammantaget växer den amerikanska skogens kolförråd fortfarande — men balansen kan snabbt tippa.

Långvarig torka, allt oftare förekommande naturliga bränder och intensifierad avverkning kan reducera skogarnas kolförråd markant inom bara några årtionden. Den nuvarande ”bonusen” kan då vändas till en källa för extra utsläpp om stora skogsområden brinner eller försvinner.

Kväve som turbo för tropisk skogstillväxt

I tropiska områden spelar en annan faktor en central roll: kväve i marken. Många tropiska jordar är utarmade efter årslångt jordbruk eller intensiv avverkning. Träden vill gärna växa men saknar helt enkelt näringsämnen.

Forskare ser att tillsättning av kväve till sådana nedbrytna tropiska jordar nästan kan fördubbla skogstillväxten under de första tio åren av återställning. Det ökar också mängden CO2 som absorberas varje år.

Enligt nyare uppskattningar skulle tropiska återställningsskogar med tillräckliga näringsämnen årligen kunna absorbera upp till över 800 miljoner ton extra CO2 — och det i tio år. Det motsvarar några procent av de globala växthusgasutsläppen, en mängd som internationella klimatplaner sällan räknar in fullt ut.

Risken med för mycket kväve

Kväve är ingen mirakelmedicin. I regioner där skogar redan i åratal har utsatts för kvävenedfall från industri och jordbruk lurar andra problem. Ytterligare kvävetillförsel kan störa markens ekologi.

Forskare har observerat att markandning — aktiviteten hos svampar, bakterier och andra organismer som bryter ner organiskt material — plötsligt bryter samman i mättade skogar. Den risken är svår att vända och skadar hela skogens hälsa och motståndskraft.

För lite kväve hämmar tillväxten, för mycket undergräver marklivet: den optimala zonen är smal och kräver noggrann förvaltning.

Boreala och sekundära skogar: underskattade kolförråd

Även i de vidsträckta barskogarna mot norr förändras landskapet snabbt. Det boreala skogsbältet — grovt räknat från Skandinavien till Alaska — har vuxit och flyttat fram betydligt de senaste årtiondena.

Nordliga skogar rör sig mot polcirkeln

Från mitten av 1980-talet till 2020 ökade arealen av dessa nordliga skogar märkbart. Skogsgränsen förskjöts mot polcirkeln — en utveckling som hänger samman med uppvärmningen: där det tidigare låg tundra kan träd nu slå rot.

Unga boreala skogar — under fyrtio år gamla — har redan lagrat miljarder ton kol. Låter man dessa skogar växa till mogna ekosystem kan det tillkomma en betydande extra volym ovanpå. Klimatmässigt motsvarar det flera års utsläpp från ett stort industriland.

Återställningsskogar är ofta mer effektiva än nyplanteringar

Utöver de nordliga skogarna står även så kallade sekundära skogar i fokus. Det är skogar som kommer tillbaka efter avverkning eller efter att jordbruksmark övergivits. Dessa återställningsskogar visar sig per hektar ofta absorbera betydligt mer kol än strikt anlagda nya plantager.

Studier visar att skydd av befintliga återställningsskogar kan vara upp till åtta gånger mer effektivt — mätt i kollagring per hektar — än att enbart satsa på nyplantering. Artblandningen, det redan närvarande marklivet och den naturliga återställningsprocessen säkerställer en hög tillväxttakt.

Det är inte antalet planterade träd utan skyddet av växande återställningsskogar som kan ge den största klimatvinsten.

Vad det betyder för klimat- och skogspolitik

De nya insikterna gör gamla slagord som ”plantera ett träd och rädda klimatet” betydligt mer komplicerade. Skogspolitik handlar inte bara om antalet unga träd utan i hög grad om hela skogssystems livscykel.

• Låt befintliga skogar bli äldre i stället för att avverka dem för tidigt.
• Skydda återställningsskogar som återvänder efter jordbruk eller avverkning.
• Återställ utarmade jordar med skarp uppmärksamhet på rätt kvävemängd.
• Förebygg storskalig avskogning eftersom förlorat kol är svårt att återvinna.
• Ta hänsyn till torka, bränder och skadeinsekter i långsiktig planering.

För länder och företag som vill nå klimatmål innebär det att enkla kompensationsprojekt med monokulturer i allt högre grad är otillräckliga. Projekt som skyddar befintliga återställningsskogar och återställer lokala jordar levererar ofta mer verklig CO2-vinst och stärker samtidigt biologisk mångfald och vattenförvaltning.

Vad är kollagring och varför är det viktigt?

Kollagring i skogar handlar inte bara om tjocka trädstammar. En stor del sitter under markytan i rötter och organiskt material. Just denna underjordiska del stannar kvar länge — så länge markbottnen inte störs djupt eller torkar ut.

Vid skogsbränder, storskalig avverkning eller dränering av torvmossar frigörs en del av det lagrade kolet snabbt som CO2. Ett område som i åratal fungerade som klimatbuffert kan därmed förvandlas till en betydande utsläppskälla under en enda sommar.

I klimatmodeller räknas skogarnas roll allt mer precist in. Nya dataset om växande, förskjutande och återställande skogar visar att naturen för tillfället absorberar en ansenlig del av våra utsläpp. Utan detta naturliga upptag skulle temperaturökningen redan ligga märkbart högre.

Denna buffert har sina gränser. När jordar töms, bränder uppstår oftare och avskogning fortsätter krymper upptagningskapaciteten. Just därför riktas uppmärksamheten mot snabbväxande och återställande skogar: de ger oss extra tid — men endast om de årliga utsläppen verkligen minskas.