Kinesiska chipstillverkare vinner mark i rasande fart, men ett nytt test avslöjar att klyftan till västerländska processorer fortfarande är enorm.
En ovanlig Linux-recension av 12-kärniga Loongson 3B6000 visar hur den kinesiska processorn klarar sig mot en modern Ryzen 5 9600X. Siffrorna målar upp en nyanserad bild: tekniskt intressant, politiskt relevant, men när det gäller ren hastighet fortfarande långt efter vad AMD och Intel erbjuder idag.
Loongson 3B6000 dyker upp utanför Kina
Loongson-processorer lämnar sällan den kinesiska marknaden. Den här gången lyckades dock Linux-sajten Phoronix få tag i ett 3B6000-exemplar via Loongson Hobbyists Community. Det gör testet särskilt värdefullt för alla som följer Kinas teknologiska självständighet.
Chipet satt på ett micro-ATX-moderkort (3B6000x1-7A2000x1-EVB) med ganska blygsamma specifikationer: två DIMM-platser, en M.2-plats, två PCIe x16-platser och endast ett begränsat antal USB-portar. Detta är inte ett lyxigt gaming-moderkort, utan uppenbarligen tänkt som utvecklings- eller arbetsplattform.
Den 12-kärniga Loongson 3B6000 presterar i många Linux-tester ungefär tre gånger långsammare än en sex-kärnig AMD Ryzen 5 9600X.
Benchmark-resultat: många kärnor, lite fart
Phoronix körde dussintals Linux-benchmarks, inklusive arbetsbelastningar med AVX-512-stöd. På papperet har 3B6000 en attraktiv profil: tolv kärnor, moderna instruktioner, egen kinesisk arkitektur. I praktiken faller den bilden i stort sett samman så fort resultaten läggs bredvid moderna x86-chip.
Tre gånger långsammare än Ryzen 5 9600X
I de flesta mätningar hamnar Loongson 3B6000 längst ner på listan. Ryzen 5 9600X, en ganska vanlig sex-kärnig desktop-cpu från AMD, springer ungefär tre gånger så snabbt genom samma arbetsbelastningar. Bara quad-core ARM-processorn i Raspberry Pi 500 hamnar tydligt efter Loongson.
- Loongson 3B6000: 12 kärnor, ~2,5 GHz, egen LA664-arkitektur
- Ryzen 5 9600X: 6 kärnor, höga turbo-klockfrekvenser över 5 GHz
- Raspberry Pi 500: quad-core ARM, märkbart långsammare än Loongson
Att ett 12-kärnigt chip förlorar mot en 6-kärnig modell visar hur stor roll klockfrekvens och arkitektur per kärna spelar. Fler kärnor kompenserar inte automatiskt för en långsammare kärna.
Positiva överraskningar där Loongson håller ställningarna
Historien är inte bara negativ. I specifika benchmarks klarade sig 3B6000 bra:
- C-Ray 2.0: prestanda cirka på nivå med Ryzen 5 9600X
- OpenSSL 3.6: nära Core Ultra 5 245K
- QuickSilver 20230818: strax över Core Ultra 5 245K och jämförbar med Core Ultra 9 285K
I enskilda beräknings- och krypto-arbetsbelastningar rör sig 3B6000 mot nivån för nyare Intel Core Ultra-chip, även om det förblir undantaget snarare än regeln.
Dessa positiva avvikelser pekar på att arkitekturen inte är fundamentalt svag. I rätt scenarion, där många trådar körs och koden matchar bra med instruktionsuppsättningen, kan Loongson överraskande klara sig hyfsat.
Låg klockfrekvens som största bromsen
Kärnan i problemet ligger vid frekvensen. Loongson 3B6000 kör på bara 2,5 GHz. Moderna desktop-chip från AMD och Intel når typiskt 5 GHz eller mer i turbo, ibland ännu högre vid lätt belastning.
| Processor | Kärnor / trådar | Klockfrekvens (typisk) | Arkitektur |
|---|---|---|---|
| Loongson 3B6000 | 12 kärnor | ~2,5 GHz | LA664 (jämförbar med Zen 3 avseende IPC) |
| AMD Ryzen 5 9600X | 6 kärnor / 12 trådar | Bas lägre, turbo > 5 GHz | Modern AMD x86-arkitektur |
| Intel Core Ultra 5 245K | Hybrid-design | Turbo långt över 4 GHz | Raptor Lake-/Core Ultra-generation |
Enligt tidigare information har LA664-arkitekturen ungefär samma IPC-prestanda som AMD:s Zen 3. Det betyder att en kärna per klockcykel kan utföra ungefär samma arbete. På grund av den halverade klockfrekvensen försvinner de teoretiska fördelarna direkt.
Även med en hygglig IPC kan en arkitektur med 2,5 GHz knappast konkurrera med konkurrenter som konsekvent slår 5 GHz och högre.
Den låga frekvensen kan hänga samman med produktionsmognad, använd chip-fabrik, strömförbrukning eller termiska begränsningar. Loongson körs inte på de allra senaste produktionsprocesserna från ledande foundries, vilket automatiskt ger mindre utrymme för extremt höga klockfrekvenser.
Nästa steg: Loongson LA864 ska minska klyftan
Loongson tittar tydligt längre än 3B6000. Tillverkaren arbetar på en ny arkitektur, LA864, som enligt tidigare signaler ska komma nära Intels 13:e och 14:e generation Raptor Lake i vissa scenarion.
Viktigaste förbättringen: den avsedda klockfrekvensen. Chip baserade på LA864 skulle gärna köra mellan 3 och 3,5 GHz. Det ligger fortfarande en bra bit under 5+ GHz från toppmodellerna från AMD och Intel, men betyder ändå ett tydligt språng jämfört med 3B6000:s 2,5 GHz.
- LA664 (nuvarande): ~2,5 GHz, Zen 3-liknande IPC, synlig brist vid allmänna arbetsbelastningar
- LA864 (planerad): 3–3,5 GHz, ambition att närma sig Raptor Lake-nivå
Med högre frekvens utnyttjas den befintliga IPC bättre. För många företagsapplikationer och offentlig programvara kan det göra skillnaden mellan ”acceptabelt” och ”för långsamt”. Särskilt på marknader där importrestriktioner gäller vinner ett inhemskt alternativ snabbt intresse, även om det inte når toppen av prestandasegmentet.
Varför detta chip ändå räknas strategiskt
3B6000 övertygar inte som konkurrent till en Ryzen 5 9600X i en svensk gaming-pc. Betydelsen ligger någon annanstans: teknologisk suveränitet. Kina vill bli mindre beroende av västerländska processorer för kritisk infrastruktur, försvar, telekom och offentliga system.
För Peking räknas inte bara fps i spel, utan framför allt: kan staten bygga upp en komplett IT-stack utan amerikanska eller europeiska chip?
3B6000 visar att en egen arkitektur med moderna instruktioner, Linux-stöd och förnuftiga multi-core-prestationer redan körs. Det skapar utrymme för att steg för steg optimera programvara till denna miljö, vilket om några år kan ge mer vinst än dagens benchmarks antyder.
Konsekvenser för europeiska och svenska marknader
För konsumenter i Sverige ändras ännu inte mycket. Webbshopar kommer förmodligen inte att erbjuda dessa Loongson-moderkort i stor omfattning. Men utvecklingen förtjänar ändå uppmärksamhet av flera skäl:
- Konkurrens: Fler aktörer på cpu-marknaden kan på längre sikt lägga press på priser och innovation.
- Geopolitisk risk: Om blockuppdelning ökar kan det påverka chip-försörjning och priser för europeiska företag.
- Programvaru-ekosystem: Fler icke-x86-plattformar tvingar utvecklare att optimera sina applikationer bredare.
För svenska utvecklare och Linux-administratörer ligger det en möjlighet här: erfarenhet av alternativa arkitekturer gör infrastrukturer mer robusta. Den som håller programvara portabel idag får mindre besvär med att byta om affärsmässiga eller geopolitiska skäl kräver det imorgon.
Vad dessa benchmarks lär om cpu-val
Jämförelsen mellan Loongson och Ryzen illustrerar ett par nyttiga lärdomar för alla som bedömer processorer, yrkesmässigt eller privat:
- Fler kärnor betyder inte automatiskt bättre prestanda om klockfrekvensen ligger lägre.
- IPC och arkitektur väger tungt, särskilt vid singlethreaded uppgifter eller lätta desktop-arbetsuppgifter.
- Specifika arbetsbelastningar (kryptering, raytracing, vetenskapliga simuleringar) kan avvika från den allmänna bilden.
Vid köp av ny dator eller server lönar det sig att stanna upp och överväga ditt eget användningsmönster. En liten databas, mycket kontorsarbete eller lätta container-arbetsbelastningar kräver något annat än 4K-videorendering eller maskininlärning. Loongson-fallet visar skarpt hur ett chip kan vara starkt i få benchmarks och samtidigt svagt i dagliga uppgifter.
För den som fördjupar sig i arkitektur är detta också ett intressant övningsdossier. Man kan till exempel simulera vad som skulle hända om 3B6000 med samma IPC körde på 4 GHz: många arbetsbelastningar skulle plötsligt närma sig mainstream Intel- eller AMD-chip. Det gör det tydligt hur mycket vinst som fortfarande gömmer sig i produktionsteknik, strömbudget och kylning, frikopplat från rena designval i själva kärnorna.
