Läkemedel utvecklade för diabetes och viktminskning visar sig möjligen ha oväntade effekter på humör, ångest och självdestruktivt beteende.

En omfattande svensk studie visar att vissa GLP-1-preparat, däribland semaglutid, hänger samman med färre allvarliga psykiatriska händelser hos personer med diabetes och befintliga ångest- eller humörsjukdomar. Det handlar om konkreta, mätbara resultat – färre inläggningar och färre episoder med självskadebeteende eller självmord.

Från blodsockerspruta till möjligt humörläkemedel

GLP-1-agonister är läkemedel som ursprungligen utvecklades för personer med typ 2-diabetes. De efterliknar ett tarmhormon som frisätts efter en måltid. Detta hormon stimulerar bukspottkörteln att producera insulin och dämpar samtidigt aptiten.

Märkesnamn som semaglutid och liraglutid har småningom blivit välkända för sin effekt på viktminskning. Deras nytta vid diabetes och fetma är väldokumenterad. Men forskarna tittar nu längre än badrumsvågen och blodsocker.

Dessa preparat når nämligen också hjärnan. De passerar blod-hjärnbarriären och binder sig till GLP-1-receptorer i områden som är kopplade till belöning, motivation och känsloregulering. Djurförsök visar att de påverkar dopamin- och serotoninsystemen – två avgörande faktorer vid ångest och humörsjukdomar.

Samma injektion som stabiliserar blodsockret verkar också minska sårbarheten för allvarliga psykiatriska krissituationer.

Forskarna pekar dessutom på en möjlig reduktion av inflammationsprocesser i hjärnan och mindre oxidativ stress. Båda förekommer relativt ofta hos personer med depression. Tanken är: när kroppen kör lugnare, finner hjärnan också mer ro.

Diabetes, fetma och depression: en ond cirkel

Personer med diabetes och fetma kämpar oftare än genomsnittet med depression och ångest. Det är ingen tillfällighet.

Svängande blodsocker kan orsaka extrem trötthet och irritabilitet.
Viktökning och fysiska begränsningar kan undergräva självkänslan.
Nedstämdhet försvagar motivationen att ta medicin eller äta hälsosamt.
Ohälsosamma kostvanor förstärker i sin tur övervikt och diabeteskomplikationer.

Således uppstår ett mönster där kropp och själ drar varandra nedåt. GLP-1-läkemedel bryter möjligen denna spiral på flera punkter samtidigt: folk går ner i vikt, deras glukosnivåer förbättras, och det händer möjligen också något med hur hjärnan bearbetar stress och känslor.

Stor svensk undersökning: 95 490 personer följda i åratal

De nya resultaten kommer från en analys av nationella hälsoregister i Sverige, publicerad i den vetenskapliga tidskriften The Lancet Psychiatry. Forskarna följde 95 490 vuxna med diabetes, som också hade en diagnos med depression eller ångestsjukdom och tog diabetesläkemedel, under perioden 2009–2022.

En viktig detalj: varje deltagare jämfördes med sig själv. Forskarna ställde perioder med GLP-1-medicin mot perioder utan det aktuella preparatet hos samma person. Därmed spelar skillnader i socioekonomisk bakgrund eller sjukdomens allvarlighetsgrad en mycket mindre roll.

De tittade inte på enkäter eller en ”känsla av förbättring”, utan på hårda resultat som pekar på försämring av psykiska problem, såsom:

psykiatrisk inläggning
långvarig sjukskrivning på grund av psykiska besvär
inläggning efter självskada
död genom självmord

Semaglutid skiljer sig ut med 42 procent lägre risk

I denna analys trädde semaglutid särskilt fram. Under de perioder när patienterna tog detta preparat var risken för en allvarlig psykiatrisk försämring 42 procent lägre än under deras egna perioder utan semaglutid. I statistiska termer motsvarade det en justerad hazard ratio på 0,58.

Liraglutid visade också en skyddande effekt, men svagare: omkring 18 procents riskreduktion. Andra GLP-1-preparat i samma familj visade ingen tydlig skillnad.

När forskarna betraktade depression och ångest separat höll signalen för semaglutid stand med hazard ratior på 0,56 för depression och 0,62 för ångestsjukdomar. Långvarig sjukskrivning av psykiska orsaker förekom också mer sällan under användning av detta preparat.

Det handlar inte om små humörsvängningar, utan om färre självmordsförsök och färre tvångsinläggningar.

Lovande, men ingen frihet till massförskrivning

Forskarna varnar för att denna undersökning inte bevisar att GLP-1-preparat direkt är orsaken till förbättringarna. Det är en observationsstudie, inte ett randomiserat försök. Det finns många faktorer i spel som inte fullt ut kan spåras i registren.

Det saknas exempelvis data om exakt hur mycket folk gick ner i vikt, hur blodsockret förändrades i detalj, och hur allvarliga symtomen var på symtomnivå. Det gör det oklart om den förmodade mentala fördelen går direkt via hjärnan, eller främst beror på en friskare kropp och bättre kontroll över mat och energi.

Dessutom finns det också bekymmer. Andra undersökningar pekar exempelvis på en möjlig ökad risk för för tidig förlossning, om kvinnor behandlades med GLP-1-preparat tidigt i graviditeten. Mag-tarmproblem förekommer relativt ofta, och de långsiktiga effekterna på hjärna och hormoner är ännu inte fullt kända.

Inte ett nytt antidepressivt, men del av en bredare behandling

Psykiatrer understryker att GLP-1-preparat inte bör betraktas som ersättning för antidepressiva eller psykoterapi. Undersökningen tittade uteslutande på personer med diabetes; det vet man inte om samma effekter uppträder hos personer utan sockersjuka, som ”bara” kämpar med ångest eller depression.

Ändå skiftar tänkandet inom psykiatrin långsamt. Sjukdomsbilder som länge ansågs rent psykiska, visar sig hänga långt tätare samman med inflammation, hormoner, tarmbakterierna och ämnesomsättningen, än man trodde.

Gränsen mellan ”kroppsligt” och ”psykiskt” blir mer och mer oklar – GLP-1-läkemedel är nu ett konkret exempel på detta.

Vad betyder det för patienter och läkare?

För personer med typ 2-diabetes och en depression eller ångestsjukdom kan denna undersökning vara ett extra argument för att prata med läkaren om ett GLP-1-preparat, särskilt om vikt och blodsocker är svåra att reglera. Ändå kräver användningen individuell anpassning.

Läkare måste tillsammans med patienten överväga:

Hur allvarliga är de psykiska besvären för tillfället?
Har det tidigare förekommit självmordsförsök eller inläggningar?
Spelar graviditet eller önskan om barn en roll?
Vilka andra läkemedel tas, däribland antidepressiva eller antipsykotika?
Finns det mag-tarmproblem eller andra kontraindikationer?

GLP-1-preparat passar därmed bara in i en bredare behandlingsplan med fokus på livsstil, psykologiskt stöd och noggrann övervakning av biverkningar.

Mer än hype om bantningssprutor

Den nuvarande offentliga uppmärksamheten på semaglutid och liknande preparat handlar främst om att gå ner i kilo och sänka blodsockret. Denna undersökning visar att verkan möjligen sträcker sig långt längre än badrumsvågen. För en grupp sårbara patienter verkar risken för extremt allvarliga krissituationer vara mindre under användning av vissa GLP-1-preparat.

Framtida studier kommer sannolikt sätta igång riktade försök med personer med allvarlig depression eller ångest – med och utan diabetes – för att se om GLP-1-agonister också gör skillnad där. Det kräver noggrann övervakning av humör, kognitiv funktion, vikt, blodsocker och eventuella sällsynta biverkningar.

För lekmän kan det vara användbart att ha några begrepp på plats. GLP-1 är ett naturligt ämne i kroppen – ett hormon som främst produceras i tarmen. En agonist är ett ämne som aktiverar samma receptor som kroppens eget hormon, ofta starkare och under längre tid. Semaglutid och liraglutid är alltså konstgjorda varianter av en signal kroppen redan känner till, fast i en högre och mer varaktig dosering.

Psykiska sjukdomar förblir i första hand ett område för psykoterapi, socialt stöd och klassiska psykofarmaka, där det är nödvändigt. Men behandlare tittar i allt högre grad på kombinationen av ämnesomsättning och humör: sömn, kost, motion, blodsocker, vikt och medicin påverkar ständigt varandra. De nya GLP-1-data ger detta helhetsperspektiv extra tyngd.