Tiden rinner ut för Venstres partiledare, Troels Lund Poulsen, i hans roll som kunglig utredare. En markant tidsfrist hänger över hans ansträngningar att forma en ny regering för Danmark.
Efter att Mette Frederiksen tvingades ge upp sitt försök har Lars Løkke Rasmussen gett Lund Poulsen ett par veckor på sig att se om han kan lösa den politiska knuten. Efter inledande samtal med samtliga partier fokuserar han nu på dem där ett samarbete verkar minst orealistiskt.
Här dyker vi ner i tre avgörande frågor om denna andra, intensiva fas av regeringsförhandlingarna.
1. Vilken regering kan egentligen komma ifråga?
Att Troels Lund Poulsen överhuvudtaget fick uppdraget beror på stöd från samtliga borgerliga partier samt Moderaterna. Men här tar också enigheten abrupt slut. Oenigheten om den slutliga regeringssammansättningen är nämligen enorm internt i blocket.
De många hindren för en rent borgerlig regering är talrika, från osäkra lösgångare till skarpa krav från Dansk Folkeparti. Därför pekar pilen i en annan riktning. Den minst osannolika konstellationen som kan uppstå från Lunds förhandlingar är en bred majoritetsregering över mitten.
Konkret skulle det kunna innebära att den nuvarande SVM-regeringen utvidgas med Radikale Venstre och Det Konservative Folkeparti. Detta är Lars Løkkes drömscenario, men det väcker inte entusiasm hos alla andra. För Socialdemokratiet skulle en så blå regering öka risken att tappa fler besvikna väljare till vänsterflygeln, särskilt SF. Likaså riskerar Venstre att förlora stöd till oppositionen på högerflygeln.
Det är dock anmärkningsvärt att Venstre, Konservative och Moderaterna lämnade in nästan identiska rekommendationer till drottningen. De pekade alla på Lund Poulsen och underströk behovet av ”en balanserad reformpolitik”. Den lilla men avgörande skillnaden var att Moderaterna önskade en regering ”över Folketingets mitt”, medan V och K talade om en ”brett grundad regering” – en tydlig indikation på att en ren blå regering inte är ett alternativ.
2. Hamnar Troels Lund Poulsen i Statsministeriet?
Det är ytterst tveksamt. Svaret är högst sannolikt nej. För det första finns det ingen garanti för att hans uppdrag överhuvudtaget lyckas. För det andra är rollen som kunglig utredare inte automatiskt lika med statsministerposten.
Skulle det sluta med den omtalade mittregering (SVMKR) är Mette Frederiksen den mest uppenbara statsministern. Efter sju år som landets ledare är det otänkbart att hon skulle acceptera en vanlig ministerpost i en regering ledd av en annan.
Om denna breda regering blir verklighet kommer det med all sannolikhet vara med henne vid rodret i Statsministeriet. Lars Løkke Rasmussen har själv öppet sagt att statsministern mycket väl kan heta Mette Frederiksen, även om förhandlingsledaren heter Troels Lund Poulsen. Partierna har heller inte pekat ut en specifik statsministerkandidat ännu; det ska förhandlingarna ”klargöra”.
Naturligtvis florerar spekulationerna om huruvida Løkke själv skulle kunna vara en överraskning till posten. Men även om man aldrig ska avskriva något med honom är det svårt att se vilka partier som verkligen skulle peka på honom som statsminister i den nuvarande situationen.
3. Vad händer om Lunds försök också misslyckas?
Om det inte lyckas för Troels Lund Poulsen att samla en majoritet startar processen om från början med ännu en tur till Amalienborg för alla partiledarna. I det scenariot är det absolut en möjlighet att förhandlingsrätten återvänder till Mette Frederiksen.
Betyder det att vi är tillbaka vid utgångspunkten? Både ja och nej. Mette Frederiksen hade kommit relativt långt i sina förhandlingar om en SSFRM-regering. Hon skulle potentiellt kunna återuppta de samtalen där hon släppte dem.
Men inget är givet. Just nu är fokus uteslutande på Troels Lund Poulsens försök att bygga en grund för en regering som är markant mindre röd än det som tidigare låg på bordet.
