Även om många av oss förknippar Alzheimers sjukdom med ålderdom, startar de skadliga förändringarna i hjärnan faktiskt i det tysta redan när vi befinner oss i trettioårsåldern. I dag testar forskare en högst överraskande behandlingsmetod, som på sikt har potential att effektivt bromsa förlusten av vårt minne.
Modern neurovetenskap har gett oss en djupare förståelse för hur mikroskopiska skador över årtionden samlas i hjärnstammen och till slut utlöser allvarliga kognitiva problem. Experter undersöker för närvarande en teknik som traditionellt främst har använts mot svår depression och epilepsi, nämligen riktad stimulering av nervus vagus. De preliminära och mycket spännande data indikerar att en tidig insats med detta tillvägagångssätt markant kan försena försämringen av hjärnans funktioner.
En helt avgörande pusselbit i vår fantastiska förmåga att minnas finns i en liten, mörk struktur i hjärnstammen känd som locus coeruleus. Detta område är fyllt med neuromelaninrika neuroner och fungerar som hjärnans absolut primära fabrik för noradrenalin. Tyvärr börjar det skadliga proteinet tau att avlagra sig just här redan hos personer i trettioårsåldern, och med tiden bildar det destruktiva sammanflätningar som obarmhärtigt kväver nervecellerna.
Det vitala noradrenalinet som utsöndras härifrån är essentiellt för allt från vår djupa sömnkvalitet till lagring av ny kunskap och till och med styrningen av immunförsvaret. När tau-proteinet angriper locus coeruleus sjunker antalet friska hjärnceller drastiskt, vilket skapar skakningar i hela hormonproduktionen. Genom grundliga obduktioner har patologer påvisat att patienter med Alzheimers sjukdom har förlorat upp till hela 55 procent av dessa viktiga neuroner, medan siffran ligger på omkring 30 procent för personer som endast lider av lindriga kognitiva störningar.
Vad som händer i hjärnan, långt innan sjukdomen bryter ut
Den helt generella samhällsuppfattningen är ofta att vår minnessvikt är något som först på allvar drabbar oss i sjuttioårsåldern. Avancerade hjärnskanningar tecknar dock en helt annan och långt mer komplex bild av förloppet. Med hjälp av modern MR-teknologi som spårar neuromelanin kan specialister nu se att det i de allra tidigaste faserna av förfallet fortfarande finns funktionell vävnad, som med rätt medicinska insatser kan bevaras längre.
