Detta är långt ifrån en slump, om man frågar psykologin.
Medan vissa kollegor utan ansträngning kan fylla en hel lunchrast med prat om vädret och helgplaner, drar sig andra kanske mer tillbaka. Det beror sällan på att de är asociala, utan snarare på att det ytliga samtalet helt enkelt inte ger dem någonting. Experter pekar på att en förkärlek för tystnad ofta är kopplad till specifika och anmärkningsvärt positiva personlighetsdrag.
Är tystnad pinsam? Inte för alla
För många människor är en plötslig tystnad i ett samtal en signal att börja prata. Spänningen i luften måste brytas, och det sker ofta med snabba kommentarer om löst och fast. De som inte känner igen detta behov uppfattas lätt som ”tysta” eller ”frånvarande”, även om verkligheten kan vara en helt annan.
Personer som mår bra med ett tyst ögonblick känner sig inte automatiskt obekväma när ett samtal avstannar. De har inte ett tvång att ”fylla tomrummet” med ord. Denna förmåga är ofta förknippad med:
- En högre grad av emotionell mognad
