Ny forskning avslöjar en paradox: Strikta klimatpolitiker kan driva upp matpriserna globalt och slå hårdast mot de mest utsatta. Samtidigt visar det sig att en ofta förbisedd fördel – renare luft och mindre marknära ozon – kan rädda skörden och ge mat åt miljontals fler människor.

Kampen mot uppvärmningen drabbar middagsbordet

Världens ledare har förbundit sig att hålla den globala temperaturökningen så nära 1,5 grader som möjligt. För att nå detta mål innehåller många klimatscenarier enorma mängder bioenergi och storskalig skogsplantering. Men det finns en smärtsam baksida: Alla de nya träden och energigrödorna kräver jordbruksmark.

Mark som idag används för att odla vete, majs eller ris kommer istället att omvandlas till skogar eller fält med energigrödor. Mindre jordbruksmark betyder mindre mat. Samtidigt pressar CO₂-avgifter upp priset på gödsel, diesel, elektricitet och transporter. Lantbrukarnas kostnader stiger, och den räkningen hamnar hos konsumenterna.

Ett internationellt forskarteam har beräknat dessa effekter med hjälp av sex olika jordbruksekonomiska modeller. Resultaten, som publicerades i tidskriften Nature Food, är oroväckande: En stram klimatpolitik som följer 1,5-gradersmålet kan innebära att omkring 56 miljoner fler människor riskerar att svälta år 2050. Det är en ökning med cirka 17 procent jämfört med ett scenario utan ytterligare klimatåtgärder.

I ett referensscenario, där världsekonomin växer och jordbruket blir mer effektivt, förväntas svälten annars minska från 720 miljoner idag till omkring 330 miljoner år 2050. Klimatåtgärder bromsar denna positiva utveckling, om inte länderna samtidigt investerar massivt i jordbruk, livsmedelssäkerhet och socialt skydd.

En ambitiös klimatpolitik utan en målinriktad livsmedelsstrategi kan driva miljontals människor ut i undernäring, varnar experter.

Den dolda fienden på åkern: Marknära ozon

Det finns dock en annan faktor som ofta flyger under radarn. De flesta känner till ozon som det skyddande lagret högt uppe i atmosfären. Men nära jordytan förvandlas ozon till en tyst mördare för jordbruksgrödor. Gasen skadar växternas blad, stör deras energibalans och hämmar bildningen av korn och frön.

Framför allt baslivsmedel som vete, ris och majs är känsliga för ozon. Ju högre koncentrationen av ozon är i luften runt en gröda, desto lägre blir skörden per hektar. Effekten syns inte med blotta ögat, men på global nivå har den enorm betydelse.

Kopplingen till klimatpolitik ligger i utsläppen av gaser som bildar ozon, såsom metan och kväveföreningar. Åtgärder som minskar utsläppen av växthusgaser reducerar ofta även dessa ozonföregångare. Mindre utsläpp betyder mindre ozon i de nedre luftlagren och därmed friskare växter.

Renare luft ger större skördar

För första gången har forskarna explicit räknat in effekten av lägre ozonkoncentrationer i sina modeller. Resultatet är anmärkningsvärt. Förbättrad luftkvalitet runt åkrarna leder till högre skördar, lägre matpriser och större tillgänglighet till mat.

Enligt simuleringarna kommer denna ozoneffekt att göra en markant skillnad år 2050. Tack vare större skördar kommer omkring 8,4 miljoner färre människor att lida av svält. Det kompenserar för cirka 15 procent av den extra svält som en stram klimatpolitik annars skulle medföra.

Renare luft kan säkerställa att miljontals människor har tillräckligt att äta, även om samma klimatpolitik utan denna sidovinst annars skulle ha skapat mer svält.

Många tidigare studier av förhållandet mellan klimat och livsmedelssäkerhet har helt ignorerat ozon. Därför har de sannolikt överskattat de negativa konsekvenserna. Denna nya analys ger en mer nyanserad bild och visar att effektiva klimatplaner också måste fokusera på att bekämpa luftföroreningar.

Störst vinst i Afrika och Indien

Fördelarna med mindre ozon är inte jämnt fördelade. Två regioner sticker ut: Afrika söder om Sahara och Indien. Enligt studien står dessa två regioner för mer än hälften av den minskning av svält som kan tillskrivas bättre luftkvalitet och större skördar.

I Indien är effekten särskilt tydlig. Här kompenserar de lägre ozonnivåerna för nästan 39 procent av klimatpolitikens negativa inverkan på livsmedelssäkerheten. Det är framför allt veteskörden som gynnas av den renare luften. Större skördar pressar ner priserna, vilket fattiga familjer märker direkt.

I Afrika söder om Sahara ligger vinsten runt 8 procent. Det kanske låter mer blygsamt, men det handlar fortfarande om miljontals människor. Här reagerar vanliga grödor som majs och soja mindre kraftigt på lägre ozonnivåer. Samtidigt är livsmedelssäkerheten fortsatt under press från andra faktorer som torka, fattigdom och politisk instabilitet.

Klimatåtgärder ensamma räcker inte

Trots den positiva ozoneffekten visar de flesta modeller att nuvarande klimatpolitik sammantaget kommer att öka svälten. Mindre utsläpp kommer på lång sikt att rädda liv genom att minska värmebölgor, översvämningar och misslyckad skörd, men på kort och medellång sikt uppstår en konflikt med tillgången till billig mat.

Forskarna uppmanar därför till att livsmedelssäkerhet blir en lika central prioritet som CO₂-minskning. Framgång ska inte bara mätas i abstrakta ton CO₂, utan också i antalet människor som kan få mat på bordet.

Hur mycket jordbruksmark försvinner till förmån för bioenergi och nya skogar?
Hur mycket kommer livsmedelspriserna att stiga på grund av CO₂-avgifter?
Vilka lantbrukare får stöd för att ställa om hållbart utan att förlora skörd?
Vilka befolkningsgrupper löper störst risk att drabbas av svält och undernäring?

Vilka val kan begränsa skadorna?

Enligt analysen finns det flera vägval politikerna kan göra för att föra klimat- och livsmedelsmål närmare varandra. En smartare markanvändning, där skogsplantering fokuseras på mindre bördig mark, kan vara en del av lösningen.

Teknologisk innovation spelar också en avgörande roll. Torkresistenta grödor, precisionsodling och förbättrade lagringsteknikerkan minimera skördeförluster och säkerställa att en större del av produktionen faktiskt når fram till konsumenterna. Experter varnar dock för att högteknologiska lösningar inte automatiskt gynnar småbrukare i låginkomstländer.

Ytterligare faktorer: Ojämlikhet och klimatets nycker

Modellerna i denna undersökning ser främst på mängden tillgängliga kalorier och priserna på baslivsmedel. I verkligheten är bilden mer komplex. Ojämlikhet och politiska beslut avgör ofta vem som har tillgång till mat, även om det på papperet finns tillräckligt till alla. I konfliktområden kan skörden slå fel på grund av våld och blockader, inte vädret.

Dessutom blir klimatet i sig mer oförutsägbart. Kraftiga regn, längre torrperioder och förskjutna årstider pressar skörden, även utan nya politiska åtgärder. Risken är att flera av världens stora matskafferi drabbas av dålig skörd samtidigt, som vi har sett med värmebölgor i Europa och Asien. I en sådan situation kan även en liten prishöjning orsakad av klimatpolitik få stora konsekvenser.

Begreppet livsmedelssäkerhet handlar om mer än bara ”tillräckligt med kalorier”. Det handlar om stabil tillgång till varierad och näringsrik mat på ett värdigt sätt. Ett land kan teoretiskt sett exportera massor av spannmål, medan det i vissa regioner finns undernärda barn, eftersom familjerna helt enkelt inte har råd att köpa mat.

För världens beslutsfattare ligger här en svår uppgift: Hur kan vi minska utsläppen snabbt utan att driva miljontals människor in i ytterligare problem? Och vilken kombination av åtgärder – från renare luft till smartare jordbruk och socialt skydd – kan säkerställa att klimatpolitiken inte bara skyddar planeten, utan faktiskt också mättar fler munnar?