Nya ämnen i kaffe kan vara starkare än diabetesmedicin

Din morgonkopp kaffe kanske gör mer för ditt blodsocker än du anar

Den dagliga koppen kaffe kan ha en betydligt större påverkan på blodsocker­nivån än bara en tillfällig energikick. Kinesiska forskare har nu isolerat en grupp tidigare okända föreningar från rostade arabicabönor, som i laboratorietester blockerar ett centralt enzym kopplat till typ 2-diabetes mer effektivt än ett välkänt läkemedel. Forskarna betonar dock att detta bara är början, och att vägen till verklig behandling fortfarande är lång.

Varför riktar forskarna så mycket uppmärksamhet mot kaffe?

Typ 2-diabetes är en av världens mest utbredda kroniska sjukdomar. Den kännetecknas av ihållande förhöjt blodsocker, som över tid skadar blodkärl, njurar, ögon och hjärta. Vid behandlingen använder läkare ofta medicin som bromsar nedbrytningen av kolhydrater i tarmarna, så att glukosnivån stiger långsammare efter en måltid.

Det har länge varit känt att regelbundna kaffedrickare statistiskt sett mer sällan utvecklar typ 2-diabetes. Fram till nu har det dock varit svårt att peka på en konkret biologisk mekanism. Man talade brett om antioxidanter, koffein och polyfenoler. Nu har det dykt upp en kandidat som kan ge en mer precis förklaring på fenomenet.

Forskarna isolerade från rostade arabicabönor nya molekyler, kallade caffaldehyder, som blockerar det enzym som bryter ner kolhydrater starkare än ett jämförelseläkemedel som används vid diabetesbehandling.

Nya caffaldehyder: vad hittade forskarna exakt i arabicabönorna?

Teamet från Kunming Institute of Botany använde en avancerad strategi för kemisk analys av kaffe: uppdelning av extrakt i fraktioner, profilering med NMR-teknik samt datakoppling via LC-MS/MS. I praktiken innebär det en flerstegad ”screening” av tusentals föreningar i kaffedrycken.

På detta sätt identifierade forskarna de fraktioner som kraftigast hämmade aktiviteten hos enzymet α-glukosidas, som är centralt för nedbrytningen av stärkelse. Därefter isolerade de tre tidigare okända diterpeneestrar och namngav dem caffaldehyd A, B och C.

Även om alla tre molekylerna delar samma kemiska grundskelett, skiljer de sig åt i längden på den tillhörande fettsyrekedjan. Dessa till synes små skillnader har stor påverkan på deras biologiska verkan, inklusive styrkan i bindningen till enzymet i tarmen.

Kaffe mot diabetesmedicin: resultat från laboratoriet

Den centrala frågan för forskarna var: kan de nya kaffeföreningarna verkligen konkurrera med befintlig medicin? Till jämförelse valde de akarbos, ett välkänt preparat som används vid behandling av typ 2-diabetes och som hämmar α-glukosidas.

I in vitro-försöken mätte man värdet av det så kallade IC50, det vill säga den koncentration som krävs för att hämma hälften av enzymets aktivitet. Ju lägre värde, desto kraftigare hämmande effekt.

• Caffaldehyd A: IC50 = 45,07 μM
• Caffaldehyd B: IC50 = 24,40 μM
• Caffaldehyd C: IC50 = 17,50 μM
• Akarbos: svagare verkan än caffaldehyderna (högre IC50)

Under laboratorieförhållanden hämmade caffaldehyderna enzymet kraftigare än referensläkemedlet, vilket gör dem till potentiella kandidater som ingrediens i nya livsmedelsprodukter för personer med störd blodsockerreglering.

Det är dock viktigt att komma ihåg att dessa resultat kommer från reagensrör. Enzymet undersöktes i renad form och inte i tunntarmens komplexa miljö, där gallsyror, bakterier och andra livsmedelskomponenter också spelar en roll.

Från reagensrör till kaffekopp: kan vanligt kaffe sänka blodsockret?

För personer med diabetesrisk är frågan enkel: räcker det att dricka mer kaffe för att förbättra blodsockervärdena? Forskarna är än så länge återhållsamma med sådana slutsatser.

Det finns fortfarande mycket vi inte vet:

• vilka koncentrationer av caffaldehyder som faktiskt förekommer i kaffe bryggd på espressomaskin, mokakanna eller filterkaffe,
• om dessa föreningar överlever matsmältningsprocessen i mage och tarm,
• hur väl de tas upp från mag-tarmkanalen,
• om kroppen snabbt bryter ner dem, eller om de cirkulerar i blodet under längre tid.

Det föreligger ännu inga djurförsök eller kliniska studier på människor som dokumenterar caffaldehydernas verkliga inverkan på blodsockret efter en måltid. Forskarna talar därför om en riktning för framtida undersökningar snarare än en färdig lösning för patienter.

Kaffe som funktionellt livsmedel – inte medicin i en kopp

Teamet från Kunming föreslår att den mest lovande vägen framåt är utvecklingen av så kallad funktionell mat eller nutraceutika. Det handlar om standardiserade kaffeextrakt, där mängden aktiva föreningar kan kontrolleras precist och därefter testas i kliniska studier.

I framtiden skulle man till exempel kunna föreställa sig:

• särskilda drycker berikade med standardiserat arabicaextrakt med högt innehåll av caffaldehyder,
• kapslar med kaffeutdrag med exakt angivet innehåll av dessa föreningar,
• frukostprodukter som müsli eller bars berikade med kaffefraktioner undersökta för effekt på blodsockret.

En sådan strategi skulle göra det långt lättare att jämföra effekter och kontrollera säkerheten — något som är omöjligt när man uteslutande baserar sig på vanligt hembryggd kaffe. Skillnaderna i rostningsgrad, böntyp, bryggmetod och portionsstorlek är helt enkelt för stora för att behandla kaffe som ett läkemedel.

Vad betyder detta för personer med typ 2-diabetes?

Studien ingår i en lång rad analyser som kopplar regelbunden kaffekonsumtion till lägre risk för att utveckla typ 2-diabetes. Hittills har man främst stött sig på statistik: man följde hundratusentals människor och jämförde deras kostvanor med deras efterföljande sjdomsrisk.

De nya uppgifterna ger äntligen en skymt av en biologisk mekanism. De visar att kaffe faktiskt innehåller molekyler som reagerar med en specifik molekyl i tarmen, nämligen α-glukosidas. Det är ett viktigt argument för vidare forskning, till exempel hos företag som utvecklar kosttillskott riktade till personer med insulinresistens.

En person med diabetes bör inte på egen hand ersätta sin medicin med extra espresso. Kaffe kan vara ett komplement till en hälsosam livsstil, men det ersätter inte den ordinerade behandlingen.

Det är dessutom värt att notera att vissa patienter tål större mängder koffein dåligt — hjärtklappning, förhöjt blodtryck, sömnproblem eller reflux kan förekomma. För dessa personer skulle försök att ”behandla sig själva med kaffe” sannolikt göra mer skada än nytta.

En forskningsmetod som sträcker sig långt bortom kaffe

En av de mest fascinerande aspekterna av detta arbete är själva tillvägagångssättet. Forskarna började inte med en katalog över kända ämnen, utan behandlade kaffeextraktet som en ”svart låda”. Först kartlade de vilka fraktioner som faktiskt verkade på enzymet, och därefter bestämde de deras kemiska sammansättning.

Denna ”bioaktiva screening” kan tillämpas på en lång rad andra produkter, inklusive te, kryddor, kakao, fermenterade livsmedel och lokala växter som används i traditionell medicin. Det öppnar möjligheten att snabbt identifiera molekyler som förtjänar djupare undersökning i relation till hjärtats, tarmarnas, hjärnans eller immunförsvarets funktion.

Vad betyder det för dig som bara älskar kaffe?

För den genomsnittliga kaffeälskaren är budskapet ganska uppmuntrande: om det inte finns hälsomässiga kontraindikationer, kommer 1–3 koppar kaffe om dagen sannolikt inte att göra skada och kanske till och med stödja blodsockeromsättningen lite. Man bör bara vara uppmärksam på tillsatserna — stora mängder socker, söta siraper eller vispgrädde kan snabbt motverka varje potentiell fördel.

I praktiken är det bättre att dricka svart kaffe eller kaffe med lite mjölk än en sockersöt kaffedryck från automaten. Om man är särskilt inriktad på att kontrollera sitt blodsocker, kan det dessutom vara värt att fokusera på:

• regelbundna mätningar av blodsocker och HbA1c,
• fysisk aktivitet — även en rask promenad efter en måltid gör skillnad,
• mängden enkla kolhydrater i kosten,
• kroppsvikt och midjemått.

Kaffe, socker och verkliga hälsobeslut

Historien om caffaldehyderna illustrerar tydligt att vardagsprodukter kan dölja överraskande komplexa biologiska verkningar. Samtidigt manar den till försiktighet: en kraftig effekt i ett reagensrör är långt ifrån detsamma som dokumenterad verkan hos människor. Kliniska resultat kommer att ta tid att ta fram, och tills dess är det förnuftigare att betrakta kaffe som ett trevligt inslag i vardagen snarare än ett terapeutiskt medel.

För läkare och dietister ger forskningen däremot en intressant utgångspunkt för att ställa mer nyfikna frågor om patienternas kostvanor. Att inkludera måttliga mängder kaffe i en balanserad kost — kombinerat med minskat sockerintag och färre ultrabearbetade snacks — kan bli ett av många små steg som hjälper till att hålla blodsockret i schack. Och vetenskapen kommer under tiden att fortsätta att avslöja vad som exakt gömmer sig i varje enda klunk.