Depression och gener: vad den nya forskningen faktiskt visar
Forskare har samlat in data från över fem miljoner människor och identifierat hundratals DNA-fragment som ökar sårbarheten för depression.
Det här är en av de största psykiatriska studierna i genetikens historia. Ett internationellt forskarteam har hittat 293 genvarianter som var för sig är svaga, men tillsammans markant ökar risken för depressiva episoder – och som framöver kan bidra till att skräddarsy behandling för varje enskild patient.
En rekordstort och mångfaldigt studie om depression
Studien, som är publicerad i den välrenommerade tidskriften Cell, handlar om så kallad svår depression (major depressive disorder – MDD) – alltså den mest allvarliga och återkommande formen av humörstörning. Forskarna analyserade det genetiska materialet från hela 5 miljoner människor i 29 länder.
| Grupp | Antal personer |
|---|---|
| Med diagnostiserad depression | 688 808 |
| Utan diagnostiserad depression | 4,3 miljoner |
| Antal länder | 29 |
Det enorma deltagarantalet gjorde det möjligt att upptäcka 293 tidigare okända genetiska varianter som är kopplade till depression. Varje enskild variant har ett mycket blygsamt inflytande, men tillsammans utgör de en tydlig riskprofil.
En stark disposition för depression härstammar inte från en enda ”ödesdigert gen”, utan från hundratals små DNA-förändringar som lägger sig ovanpå varandra som poäng på en skala.
Det förskjuter hela diskussionen om mental hälsa – bort från den enkla tanken om att man antingen har depression eller inte, och mot en mer graderad förståelse av risk som beror på både genetik och livsvillkor.
Varför är studiens mångfald ett genombrott?
Det banbrytande ligger inte bara i studiens omfattning, utan också i dess etniska mångfald. Tidigare DNA-analyser inom psykiatrin har övervägande fokuserat på personer med europeisk bakgrund. Den här gången är deltagarnas genetiska och geografiska bakgrund mycket bredare representerad – vilket gör resultaten mer användbara över befolkningsgrupper världen över.
Upptäckten av de 293 riskvarianterna öppnar enligt forskarna för nya möjligheter inom precisionspsykiatri, där behandling i framtiden kan anpassas till varje enskild patients genetiska profil i stället för en enhetlig approach för alla.
