Socker vid diabetes – den chockerande sanningen om honung och agavesirap

Diabetes och söt smak: varför är det överhuvudtaget ett problem?

Förr räckte det att röra ner en tesked socker i kaffet och tänka på något annat. Efter en diabetesdiagnos börjar även den minsta droppen sötma att betyda något – för blodsockret, vikten och risken för följdsjukdomar. Och tvärtemot vad många tror är honung eller ”naturlig” agavesirap långtifrån alltid det mindre onda.

Hos en frisk person utsöndrar bukspottkörteln insulin, som transporterar glukos från blodet in i cellerna. Vid diabetes fungerar denna mekanism sämre – antingen produceras för lite insulin, eller så reagerar kroppen svagare på det. Varje portion lättsmälta kolhydrater kan därmed få blodsockret att stiga markant.

Precis därför lägger läkare så stor vikt vid:

• mängden kolhydrater i kosten,
• hastigheten med vilken de tas upp – alltså det glykemiska indexet,
• kaloriinnehållet, eftersom övervikt ytterligare försvårar sjukdomsförloppet.

En person med diabetes behöver inte ge upp söt smak helt och hållet. Men valet av källor och mängder måste göras med stor medvetenhet.

Är honung bättre än vanligt socker?

Honung betraktas ofta som en ”hälsosam” produkt. Den innehåller spårmängder av vitaminer, mineraler och antiinflammatoriska ämnen. Sett från en diabetikers synvinkel är det dock andra fakta som betyder mest.

Honungens sammansättning och blodsockret

Typisk honung består främst av följande komponenter:

Honungens glykemiska index är visserligen lite lägre än vitt sockers, men det är fortfarande högt. En tesked honung har ungefär samma kaloriinnehåll som en tesked socker och räknas fortfarande som en portion snabbt upptagna kolhydrater.

När kan honung accepteras vid diabetes?

Dietister tillåter ibland mycket små mängder honung – men uteslutande hos personer med välreglerat blodsocker, som:

• kan räkna in kolhydratmängden i den dagliga gränsen,
• mäter blodsockret regelbundet och kan se hur kroppen reagerar på tillsatsen,
• inte lider av svår fetma, fettlever eller förhöjda triglycerider.

Hos många patienter kan även en tesked honung tydligt lyfta blodsockret. ”Naturligt” betyder inte neutralt för blodsockret.

Agavesirap – en vän eller smart förpackat socker?

I åratal marknadsfördes agavesirap som ett fitvänligt alternativ till socker för personer med insulinresistens och diabetes. Motiveringen var det relativt låga glykemiska indexet. I praktiken är bilden långt mer nyanserad.

Varför agavesirap har lågt glykemiskt index

Agavesirap innehåller en mycket hög andel fruktos – ofta över 70%. Fruktos höjer blodsockernivån långsammare och svagare, vilket ger ett smickrande tal i tabellen över glykemiska index. Men det kan vara vilseledande.

Vid högre fruktosintag ökar risken för:

• fettlever,
• förhöjda triglycerider,
• viktökning särskilt runt magen,
• försämrad insulinresistens.

Resultatet blir att långvarig och riklig användning av agavesirap paradoxalt nog kan förvärra de metabola problem som diabetiker kämpar mot.

Bättre än socker och honung – eller inte alls?

Mätt enbart på blodsockerstegring efter en måltid kan agavesirap verka mildare än vanligt socker. Kroppen betalar dock för denna skenbara fördel med ökad belastning på lever och blodfedt. Därför avråder många specialister nu från agavesirap till personer med störningar i kolhydratomsättningen.

Agavesirap är inte ett magiskt sötningsmedel för diabetiker. Det är koncentrerade sockerarter – bara med en annan fördelning än i vanligt socker.

Vilken roll kan kalorisnåla sötningsmedel spela?

Bordsötningsmedel och intensivt söta substanser frestar med nästan noll kalorier och ingen direkt effekt på blodglukosnivån. I praktiken kräver användningen av dem dock förnuft och uppmärksamhet.

Typer av sötningsmedel en diabetiker möter

• Polyoler (t.ex. erytritol, xylitol, maltitol) – färre kalorier än socker, tas upp långsammare, kan i större mängder ge uppblåsthet och diarré.
• Syntetiska intensiva sötningsmedel (t.ex. aspartam, acesulfam K, sackarin) – extremt söta i minimala doser, påverkar inte blodsockret, omstridda men anses säkra i tillåtna mängder.
• ”Växtbaserade” sötningsmedel (t.ex. stevia) – höjer heller inte blodsockret nämnvärt, är intensivt söta och lämnar för vissa en karakteristisk eftersmak.

Vad ska man vara uppmärksam på vid sötningsmedel?

Sötningsmedel kan hjälpa till att sänka kostens kaloriinnehåll och förbättra blodsockerkontrollen, när de ersätter socker i te eller drycker. Problemet uppstår när de blir en ”grön flagg” för tanklöst ätande av söta ”light”-produkter.

Ett sötningsmedel i drycken neutraliserar inte effekten av en vit fralla, en sockersötad sås eller en stor portion ris vid samma måltid. Den totala måltiden räknas fortfarande.

Vad kan en person med diabetes konkret göra?

Den vanligaste frågan är: ”Får jag äta honung?” eller ”Kan jag använda agavesirap?” Men en långt viktigare fråga är: ”Hur ändrar jag generellt mina vanor med sött, så att det blir lättare att hålla blodsockret stabilt?”

Strategier för att dämpa sötsuget

• Minska gradvis mängden sötningsmedel – med en halv tesked i taget över ett par veckor.
• Byt till sötma från hela frukter istället för juice och siraper.
• Välj naturligt mindre söta produkter – t.ex. naturell yoghurt istället för vaniljyoghurt, och tillsätt lite frukt själv.
• Lär dig att läsa innehållsförteckningar – socker gömmer sig under många namn, från glukos-fruktossirap till koncentrerad fruktjuice.

Tidpunkten och sammanhanget för måltiden spelar också en roll. Samma portion kolhydrater uppför sig olika beroende på om den äts:

• tillsammans med protein och fett,
• i sällskap med kostfibrer (fullkorn, grönsaker),
• på en aktiv dag framför en stillasittande.

Jämfört med en söt dryck slukad snabbt på tom mage – skillnaden kan vara markant.

Honung, agave och sötningsmedel i samband med livsstilen

Det ger ingen mening att bedöma en enskild produkt lösryckt från den totala livsstilen. En tesked honung i havregrynsgröten hos en person som går dagliga promenader, håller koll på vikten och mäter blodsockret regelbundet, betyder något helt annat än samma honung hos någon med stillasittande vardag och instabilt blodsocker.

Kroppens reaktion påverkas bland annat av:

• vilka läkemedel eller insulintyper som tas,
• tidpunkten för intaget – på kvällen stiger blodsockret ofta mer än på morgonen,
• den dagliga aktivitetsnivån,
• leverns tillstånd och blodfedstnivån.

Samma produkt kan vara ”acceptabel i små mängder” för en person och avrådes en annan. Diabetesförlopp varierar enormt från individ till individ.

Praktiska exempel och typiska fallgropar

Föreställ dig denna frukost: ett stycke fullkornsbröd med keso, tomat och ett tunt lager honung på en skiva. För vissa patienter – i samråd med diabetesläkaren och inräknat i kolhydratplanen – kan det gott och väl fungera. En helt annan situation är: vit fralla, fruktjuice, sötad yoghurt och te med agavesirap – här stiger blodsockerbördan dramatiskt, även om man tekniskt sett nästan inte använt ”socker”.

En klassisk fallgrop är tron på att produkter ”för diabetiker” kan ätas utan begränsning. En bar sötad med polyoler ger fortfarande energi, kan höja blodsockret och orsaka magproblem, om man äter flera på en gång.

Det är också värt att komma ihåg att smaklökarna vänjer sig vid allt starkare söta stimuli. När intensivt söta sötningsmedel dominerar kosten börjar ett vanligt äpple verka tråkigt. Det gör det svårare att återvända till enklare, mindre bearbetade produkter.

För många är det en stor hjälp att föra en kort dagbok: vad åt jag, vad var blodsockret före och efter, upplevde jag kraftiga svängningar. Efter ett par veckor blir det tydligt vilka produkter – honung, agavesirap eller sötningsmedel – kroppen reagerar mest problematiskt på. Denna observation, kombinerad med en konsultation hos läkare eller dietist, ger långt mer insikt än alla ”fit”-märkningar på förpackningarna tillsammans.