En dammig gammal inspelning blir plötsligt vetenskapligt guld
En urgammal, nästan bortglömd inspelning från slutet av 1940-talet har fått forskare inom valkommunikation att spetsa öronen. Det som en gång låg orört i ett arkiv visar sig nu vara en riktig tidskapsel.
På en plastskiva från 1949 finns sången från en knölval bevarad – inspelad när haven var betydligt tystare än de är idag. För forskarna är det som att resa tillbaka i tiden: de kan höra hur oceanens ljudlandskap lät, innan den massiva bullret från modern sjöfart satte sin prägel – och jämföra det med vad dagens hydrofonutrustning registrerar.
Hur en slumpmässig inspelning blev en vetenskaplig skatt
Forskare från den amerikanska institutionen Woods Hole Oceanographic Institution snubblade över inspelningen av en ren slump, medan de gick igenom arkivmaterial från marinens sonartester. I mars 1949 seglade en grupp forskare utanför Bermudas kust för att prova ny undervattensteknik. Deras mål var militär teknologi – inte havsdjur.
Vid något tillfälle stängde en av teammedlemmarna av motorn för att bättre kunna höra signalerna från djupet. I tystnaden började långa, böljande ljud sippra in. På den tiden var det få som förknippade dem med knölvalar – valsång fascinerade ännu inte allmänheten, och vetenskapen på detta område befann sig fortfarande i sin linda.
Plastskivan från 1949 innehåller en av de äldsta kända inspelningarna av knölvalars sång – skapad två decennier före Roger Paynes banbrytande forskning.
Istället för ett vanligt magnetband användes en modifierad diktafon med en plastskiva som medium. Denna tekniska detalj visade sig vara avgörande. Band från den perioden spricker eller förlorar ofta kvalitet med tiden, medan den hårda skivan överlevde i arkivet i förvånansvärt gott skick.
Havet före bullrets era: lugnare bakgrund, renare sång
1940-talet var en helt annan era för marin akustik. Sjötrafiken var mycket mindre intensiv, gigantiska containerfartyg existerade inte alls, och handelsflottan var precis på väg att byggas upp igen efter kriget. Bermudainspelningen ger oss möjlighet att höra hur knölvalens sång lät i ett närmast ”analogt” hav – med begränsad buller från propellrar, turbiner och sonaranläggningar.
Moderna inspelningar från samma farvatten tecknar en helt annan bild. Bakgrunden är idag fylld av:
- Ett konstant, djupt mullrande från stora fartygs motorer
- Buller från industriella turbiner och mekaniska system
- Signaler från sonaranläggningar och undervattensteknik
Kontrasten mellan då och nu är slående – och just därför är denna gamla inspelning så ovärderlig för forskare som vill förstå hur människoskapad buller har förändrat valarnas kommunikation över tid.
