Nya biltrenden: Elbilar med ”nödmotor” är plötsligt heta igen

Biltillverkarna återuppliver en idé som många hade avskrivit

Elbilar med en extra förbränningsmotor som reservlösning är på väg tillbaka – och den här gången med medvind från både Kina och USA.

På papperet såg det ut som att den klassiska förbränningsmotorn skulle trängas undan av bilar som laddas från eluttaget. Verkligheten visar sig vara mer komplicerad: Bilister är fortfarande rädda för att stanna med ett tomt batteri, och laddstationsnätet växer långsammare än de löften som politiker och bilkoncerner har gett.

Vad är egentligen en elbil med förlängd räckvidd

Bilar av typen EREV – extended-range electric vehicle – utgör en helt unik kategori. De körs precis som vanliga elbilar, men har ett extra kort i rockärmen: en liten bensinmotor som fungerar som generator.

I praktiken fungerar det så här:

• Hjulen drivs uteslutande av elmotorn, exakt som i en klassisk elbil
• Bilen kör vanligtvis 150 till 300 km enbart på batteriet
• När batteriet är slut startar förbränningsmotoren och producerar ström som laddar batteriet under färd
• Den totala räckvidden kan därmed nå upp mot 1 500 km utan nervös jakt efter laddstolpar

En EREV körs som en elbil – men har en extra chans i form av flytande bränsle om det skulle behövas.

Det är ingen klassisk hybrid där förbränningsmotorn direkt driver hjulen. I en EREV spelar den rollen som en inbyggd generator. Föraren upplever bilen som en helt normal elbil, medan bränsletanken tar bort ångesten för bristande laddmöjligheter.

Varför återvänder denna idé just nu

Det första försöket med denna konstruktion i Europa slog inte igenom. Lyxbilar som Fisker Karma och BMW i3 med liten förbränningsmotor vann inte kundernas hjärtan. De var dyra, svåra att förstå för genomsnittsföraren, och laddinfrastrukturen var fortfarande i sin linda.

Två faktorer har förändrat marknaden. Å ena sidan har det kommit verkligt regulatoriskt tryck för att minska CO₂-utsläppen. Å andra sidan har många bilister fortfarande inte möjlighet att ladda bilen bekvämt hemma eller på arbetsplatsen. Det är precis här EREV-bilarna kliver in som en kompromiss mellan ideal och vardag.

Kina visar teknologins omfattning

Kina sätter riktningen och har utvecklats till den viktigaste testmarknaden för denna teknologi. Enligt branschdata har redan runt 2,4 miljoner bilar med förlängd räckvidd sålts på den kinesiska marknaden. För vissa är det en tillfällig lösning – för andra den perfekta kompromissen de kommande åren.

Märken som Li Auto har byggt hela sin strategi på just detta drivkoncept. Utbudet består främst av stora SUV:ar – tunga, vältrimmade och avsedda för familjeturer över långa avstånd. För kinesiska kunder har visionen om en bil som körs på el i stan och kan ”rädda sig själv” på en bensinstation på motorvägen visat sig mycket övertygande.

USA vaknar också upp

Amerikanska biltillverkare följer denna trend noga – särskilt de som lever på stora pickuper och terrängbilar. För ägare av sådana fordon kan rent elektriska drivlinor verka för riskfyllda, eftersom rutterna ofta går genom glest befolkade områden där snabbladdare är sällsynta.

Ett bra exempel är det nya märket Scout Motors, som backas upp av Volkswagen-koncernen. Företaget öppnade för förhandsbeställningar på sina kommande modeller och upptäckte snabbt vad kunderna önskade: hela 87% valde varianten med en extra generatormotor.

Ford, Audi, Ram och Jeep förbereder alla egna konstruktioner, eftersom de kan se att det är lättare att övertyga ägare av tunga 4×4-bilar om elektrifiering om de vid behov bara kan köra in på en bensinstation. Särskilt i delstater där laddinfrastrukturen fortfarande nästan inte existerar utanför de stora vägarna.

För många bilister handlar det om trygghet: el i vardagen, bränsle som säkerhetsnät.

Grön räddning eller marknadsföringsilusion

Bilden är dock inte helt rosenröd. Klimatorganisationer betraktar EREV-bilar med stor skepsis. Reklamerna framställer dem ofta som bilar som i vardagen körs nästan utan utsläpp och bara förbrukar bränsle sällan på längre turer.

Analyser visar något annat. Data insamlade av organisationen Transport & Environment visar att när batteriet är tomt och bilen enbart körs på generatorn är den genomsnittliga bränsleförbrukningen cirka 6,4 liter per 100 km. Det motsvarar en helt vanlig bensin- eller dieselbil.

Om ägaren inte regelbundet laddar batteriet hemma eller på jobbet utan främst förlitar sig på förbränningsmotorn, slutar hela det ”gröna” konceptet att fungera. Istället för en smart bro mellan olje- och elbilseran blir bilen en tung, komplicerad apparat med utsläpp motsvarande en klassisk bil.

Ingenjörerna är oeniga

Den tekniska miljön talar inte heller med en röst. Vissa specialister menar att kombinera två kompletta system i en bil – elektriskt och förbränningsbaserat – helt enkelt är ineffektivt. Fler komponenter innebär högre vikt, större produktions- och servicekostnader och därmed ett större CO₂-avtryck över fordonets hela livstid.

Vissa experter förutspår att behovet av sådana konstruktioner kommer att falla drastiskt när snabba laddstationer inte bara dyker upp vid motorvägar utan också i mindre orter. Då förlorar bilister det viktigaste argumentet för att ha en extra förbränningsgenerator ombord.

Andra experter ser mer pragmatiskt på saken. De påpekar att miljontals människor världen över är vana vid att tankning tar fem minuter och att det finns stationer i stort sett överallt – och att den bekvämligheten inte försvinner från den ena dagen till den andra, oavsett politikers och energibolags ambitioner.

Europa avvaktar men förbereder sig

På europeiska vägar dyker EREV-bilar försiktigt upp – tillsvidare främst som modeller importerade från Kina. Bryssel pressar på för att fasa ut förbränningsmotorer, så bilkoncernerna försöker köpa tid genom att presentera olika hybrida mellanliggande lösningar.

Vissa märken förbereder redan egna bilar med förlängd räckvidd. Bland de nämnda tillverkarna finns BMW, Volvo och Xpeng. För dem är det främst ett verktyg för att sänka de pappersmässiga CO₂-utsläppen i flottstatistiken – utan att skrämma kunderna med alltför radikala förändringar.

Elbilar med extragenerator är för många företag ett sätt att mjuka upp kollisionen mellan hård lagstiftning och bilisternas vanor.

Vad betyder det för den svenska bilisten

Sett från en svensk bilists perspektiv är ämnet överraskande aktuellt. Snabbladdare ses främst längs de stora vägarna, och i flerbostadshus är det fortfarande sällan möjligt att ladda bilen lagligt och bekvämt vid hemmet. I en sådan verklighet kan en EREV framstå som en intressant kompromiss: el i stan, bränsle på motorvägen.

Man bör dock tänka kallt över hur en sådan bil faktiskt kommer att användas i vardagen. Om man har möjlighet att ladda regelbundet och tillryggalägger det mesta av sin sträcka på eldrift kommer den extra förbränningsmotorn bara att starta under semester- eller affärsresor. Då blir utsläppsbalansen och bränslekostnaderna fortfarande fördelaktiga.

Om planen däremot är att ”man alltid kan tanka, och ett eluttag är inte nödvändigt,” blir elbilen med förlängd räckvidd i praktiken en klassisk bensinbil – bara tyngre och dyrare att producera. Sett från ett klimatperspektiv är det svårt att försvara det konceptet.

För många bilister blir det avgörande alltså inte vilket drivkoncept de väljer i katalogen, utan om de är beredda att ändra sina dagliga vanor. EREV belönar dem som bygger in laddning i rutinen – precis som att sätta telefonen på laddning på natten – och bara använder bränsle när turen visar sig längre än planerat. Annars riskerar ”elbilen med reservplan” att bli en onödigt komplicerad maskin vars viktigaste fördel inte är verklig besparing eller klimatvinst, utan bara en marknadsföringsetikett.