Pensionärspar lever på 17 000 kr i månaden – hur är det möjligt?

Frankrikes minimipension: vad är ASPA?

För många äldre par handlar detta inte bara om ett litet bidrag till räkningarna – det är faktiskt den primära inkomsten för matvaror, resor och allt det praktiska. Under 2026 justeras reglerna för parutbetalningen något, men för många familjer kommer just dessa detaljer avgöra om de får några enstaka tior eller flera hundra euro per månad.

Det bidrag vi talar om är det franska svaret på en garanterad minimiinkomst i ålderdomen. Det kallas ASPA och riktar sig till äldre med mycket låga inkomster. Det skiljer sig från en klassisk pension genom att inte bygga på livslånga inbetalningar av avgifter – istället är det en solidaritetsmekanism som lyfter inkomsten upp till en fastställd minimumnivå.

ASPA är ett utjämningsbidrag: staten betalar inte ut ett fast belopp till alla, utan täcker den saknade skillnaden upp till en fastställd inkomstgräns.

För en svensk läsare kan det bäst jämföras med en kombination av garantipension och ett socialt tillägg. Det avgörande är att myndigheterna bedömer hela hushållets samlade inkomst – inte den enskilda personens ekonomi isolerat sett.

Beloppen 2026: hur mycket kan ett äldre par få?

Under 2026 höjs bidragstaken. Staten fastställer tydligt upp till vilken nivå den kommer att lyfta en pensionärs eller ett pars inkomst. Beloppets storlek beror på om man bor ensam eller lever i ett parförhållande.

I praktiken betyder det att två pensionärer som bor tillsammans, tack vare detta stöd kan disponera drygt 1 600 euro per månad tillsammans. De historier om par som ”reser och handlar på statens bekostnad” handlar just om situationer där nästan hela detta belopp utgörs av bidraget – eftersom det tidigare inte fanns någon eller bara en minimal pension inbesparad.

Så fungerar inkomstutjämningen för par

Systemets centrala kännetecken är den så kallade differentierade principen. Myndigheterna räknar först upp parets samlade inkomst och beräknar därefter tillägget.

• Om två seniorer tillsammans får 1 000 euro i pension, kompletterar staten med 620,18 euro.
• Har paret en sammanlagd inkomst på 1 400 euro, sjunker stödet till 220,18 euro.
• Överstiger parets samlade inkomst 1 620,18 euro per månad, upphör bidraget helt.

Det är viktigt att notera att tillägget inte går in på ett gemensamt konto. Varje partner har sin egen del av bidraget, beräknat individuellt utifrån den personens inkomst. Myndigheterna tittar dock på den totala summan, eftersom staten på förhand fastställer ett tak som paret sammantaget inte får överskrida.

Vilka i ett par kan få stöd?

Fransk lagstiftning preciserar noggrant vem som kan göra anspråk på detta tillägg. Ålderskravet är det viktigaste kriteriet, men bosättning och parförhållandets form spelar också in.

Åldersgräns och undantag

Som utgångspunkt kan man ansöka när man fyllt 65 år. Fransk rätt öppnar dock för vissa undantag som ger tillgång från 62 års ålder. Det gäller personer som:

• är erkända som arbetsodugliga,
• har en allvarlig funktionsnedsättning,
• har status som tidigare soldat eller krigsveteran.

Dessutom ska minst en person i paret bo i Frankrike under större delen av året – minimum nio månader. Både det franska fastlandet och utvalda utomeuropeiska departement räknas med.

Äktenskap, registrerat partnerskap eller bara samboskap?

Det franska systemet skiljer inte mellan parförhållandets juridiska form. Myndigheterna behandlar följande lika i beräkningen:

• äkta makar,
• registrerade partner,
• sammanboende utan formaliserat förhållande.

Det som räknas för förvaltningen är det verkliga gemensamma vardagslivet och det gemensamma hushållet. Delar två personer bostad, utgifter och budget, behandlas de som ett par vid fastställandet av bidragsbeloppet.

Vilka inkomster räknas med – och vilka kan uteslutas?

För många seniorer är det inte de nakna beloppen som är det avgörande, utan snarare vad myndigheterna räknar in. De ovan nämnda gränserna gäller för en specifik kategori av inkomster.

Inkomster som räknas med

Vid bedömningen av parets ekonomiska situation räknar de franska myndigheterna primärt in:

• alla grund- och tilläggspensioner,
• förvärvsinkomst, om någon av parterna fortfarande arbetar vid sidan av,
• hyresinkomster från fastigheter,
• avkastning från sparande och finansiella investeringar.

Det är just summan av dessa medel som avgör om paret är berättigat till bidraget – och i så fall hur stort det blir.

Bidrag som inte minskar tillägget

Vissa former av socialt stöd räknas inte in i inkomsttaket och minskar därför inte ASPA. Det gäller bland annat bostadsbidrag, tillägg till personer med vårdbehov och rent familjemässiga förmåner. Värdet på den bostad som paret faktiskt bor i räknas heller inte med.

För ett äldre par är det centralt att tillägget kan kombineras med en liten pension eller efterlevandepension – men inte med vissa andra handikappbidrag.

Får den ena partnern ett handikappbidrag måste paret ofta välja: antingen behålla det befintliga bidraget eller övergå till det åldersbaserade inkomsttillägget. Myndigheterna rekommenderar att beräkna båda scenarierna, eftersom det ekonomiska resultatet kan variera betydligt.

Ansökningsproceduren: var och hur ansöker ett par?

Processen för att söka tillägget är formaliserad, men tydligt beskriven. Beroende på sökandens yrkeshistoria skickas ansökan till olika instans.

De institutioner som hanterar utbetalningen

• Personer från det klassiska löntagarsystemet lämnar in dokument till relevant pensionsförsäkringsenhet.
• Tidigare lantbrukare vänder sig till lantbrukets sociala försäkringskassa.
• Par utan intjänad pension kan lämna in dokument via kommunen, varifrån ärendet vidarebefordras till den särskilt utsedda struktur som administrerar bidraget.

Bidraget aktiveras inte automatiskt. Rätten gäller från första dagen i den månad som följer efter att institutionen har mottagit en komplett ansökan – bristen på bara ett dokument kan därför försena utbetalningen med en hel månad.

Vilka dokument ska ett par förbereda?

Det krävda dokumentationspaketet är omfattande, eftersom myndigheterna måste bekräfta både identitet och ekonomisk status. Som standard finns behov av:

• identitetsdokument och eventuella uppehållstillstånd för båda partnerna,
• dokumentation för parförhållandets existens eller gemensamt hushåll (t.ex. familjedokument),
• aktuella pensionsutbetalningskvitton och dokumentation för övriga inkomster,
• bekräftelser på mottagna former av socialt stöd,
• bankkontonummer för utbetalning av bidraget.

Om paret får det maximala beloppet beror direkt på dessa uppgifter. I praktiken händer det att tillägget minskar med några tior när alla mindre inkomster – till exempel hyresinkomst från ett rum eller ett litet sparande – är medräknade.

Vad händer vid dödsfall och förändringar i parets situation?

ASPA är inte en klassisk pension som ärvs av familjen. Lagen ger möjlighet att kräva tillbaka en del av de utbetalda beloppen efter pensionärens död – men endast om bestämda villkor är uppfyllda.

När kräver staten pengar tillbaka från dödsboet?

Frankrike fastställer tydliga förmögenhetsgränser. Efterlämnar en pensionär eller en avliden partner i ett par en förmögenhet över ett visst värde, kan offentliga institutioner göra anspråk på en del av arvet.

Vid dödsfall 2026 träder återbetalningskravet för utbetalda belopp först i kraft när nettoförmögenheten överstiger cirka 108 500 euro på det franska fastlandet eller 150 000 euro i vissa utomeuropeiska regioner.

Under dessa gränser behöver arvingarna inte frukta att bli debiterade för de belopp som har betalats ut till deras anhöriga som tillägg. För många familjer är detta viktig information när arv av bostad eller sparande ska planeras.

Separation, partners död, bisysselsättning – skyldighet att meddela

Systemet baserar sig på löpande data, så varje större förändring i parets liv kräver kontakt med myndigheterna. Det gäller särskilt situationer där:

• paret skiljer sig eller går isär,
• den ena partnern dör,
• en av makarna börjar nytt arbete eller ökar sin yrkesmässiga aktivitet.

En sådan korrigering verkar ofta till den kvarvarande seniorens fördel. Därefter gäller inte längre taket för två personer, utan den högre satsen för ett ensamhushåll, och tillägget kan justeras uppåt.

Varför väcker detta system känslor – och vad kan Sverige lära sig av det?

Historierna om franska par som utan lång yrkeskarriär lever på över 1 600 euro per månad väcker blandade reaktioner. För vissa är det bevis på en välfungerande socialpolitik, där ingen bör åldras i extrem fattigdom. För andra är det exemplet på ett alltför generöst bidrag, finansierat av skattebetalare som själva har sparat till pensionen hela livet.

I praktiken är det sällan ett liv i lyx att ta emot detta tillägg. När bostadskostnader, energi, mat och hälsovård är avdragna är budgeten för många par fortfarande stram. Skillnaden är att ett stabilt, garanterat minimum ger seniorerna bättre möjlighet att planera utgifterna – och ibland råd till en liten utflykt eller ett besök hos barnbarnen, istället för att välja mellan värme och medicin.

Sett från ett svenskt perspektiv visar denna modell hur avgörande statens grundläggande inställning till ålderdomen är för bidragssystemens uppbyggnad. Frankrike säger öppet att en minimiinkomst på pension ska gälla för ensamstående och par oavsett anciennitet på arbetsmarknaden – så länge de uppfyller bestämda inkomst- och ålderskriterier. Denna konstruktion minskar trycket för livslånga avgiftsinbetalningar, men stabiliserar situationen för de fattigaste seniorerna och deras familjer.

Debatterna om framtidens pensionssystem i Europa kretsar i allt högre grad kring just sådana lösningar: ett garanterat minimibelopp, kombinationen av klassiska pensioner med inslag av socialbidrag samt reglerna för arv och eventuell återbetalning efter döden. För par med låga inkomster blir svaret på en enda fråga – vad staten faktiskt garanterar dem varje månad – viktigare än själva bidragets namn.