Nya ämnen i kaffe kan vara starkare än diabetesmedicin

Morgonkaffet kan påverka blodsockret mer än du anar

Den dagliga kaffekoppen kan ha en betydligt större inverkan på blodsockernivån än bara en snabb uppvaknande effekt. Kinesiska forskare har nu lyckats isolera tidigare okända föreningar från rostade Coffea arabica-bönor, vilka i laboratorietester blockerar ett centralt enzym kopplat till typ 2-diabetes – och gör det mer effektivt än ett etablerat läkemedel.

Varför är forskarna så intresserade av kaffe?

Typ 2-diabetes är en av världens vanligaste kroniska sjukdomar. Den kännetecknas av ihållande förhöjt blodsocker, vilket gradvis skadar blodkärl, njurar, ögon och hjärta. I behandlingen använder läkare ofta mediciner som bromsar nedbrytningen av kolhydrater i tarmarna, så att glukosen stiger långsammare efter en måltid.

Det har i många år varit känt att regelbundna kaffedrickare statistiskt sett mer sällan utvecklar typ 2-diabetes. Men den exakta biologiska mekanismen bakom detta har varit svår att fastställa. Man talade generellt om antioxidanter, koffein och polyfenoler. Nu har en betydligt mer konkret förklaring dykt upp.

Forskarna isolerade från rostade arabica-bönor nya molekyler kallade caffaldehyder, som hämmar det enzym som bryter ner kolhydrater mer effektivt än det jämförande läkemedel som används inom diabetologin.

Nya caffaldehyder: vad hittade man egentligen i arabica-bönorna?

Ett team från Kunming Institute of Botany använde en avancerad analysstrategi för att kartlägga kaffets kemiska sammansättning. Metoden innebar uppdelning av extrakt i fraktioner, profilering med NMR-teknik samt datakorsning via LC-MS/MS. I praktiken motsvarar det en flerstegsgenomgång av tusentals föreningar som finns i den bryggda produkten.

På detta sätt identifierade forskarna de fraktioner som mest effektivt hämmade aktiviteten hos enzymet α-glukosidas, som är centralt för nedbrytningen av stärkelse. Därefter lyckades de isolera tre tidigare okända diterpeneestrar, som de döpte till caffaldehyd A, B och C.

Trots att alla tre molekylerna delar samma kemiska grundskelett skiljer de sig åt genom längden på den tillhörande fettsyrekedjan. Dessa till synes små skillnader har betydande inflytande på deras biologiska verkan, inklusive hur kraftigt de binder sig till enzymet i tarmen.

Kaffe mot diabetesmedicin: resultat från laboratoriet

Den avgörande frågan för forskarna var om de nya kaffeföreningarna verkligen kunde konkurrera med befintlig medicin. Till jämförelse valde man akarbos – ett välkänt preparat för behandling av typ 2-diabetes som hämmar α-glukosidas.

I in vitro-försöken mätte man det så kallade IC50-värdet, alltså den koncentration som krävs för att hämma hälften av enzymets aktivitet. Ju lägre värde, desto kraftigare hämmande effekt.

• Caffaldehyd A: IC50 = 45,07 μM
• Caffaldehyd B: IC50 = 24,40 μM
• Caffaldehyd C: IC50 = 17,50 μM
• Akarbos: svagare effekt än caffaldehyderna (högre IC50)

Under laboratorieförhållanden hämmade caffaldehyderna enzymet mer effektivt än referensläkemedlet, vilket gör dem till potentiella kandidater som aktiva ingredienser i nya livsmedel riktade mot personer med störningar i blodsockeromsättningen.

Det är dock viktigt att komma ihåg att detta fortfarande är resultat från reagensrör. Enzymet undersöktes i renad form och inte i den komplexa miljön i tunntarmen, där gallsyror, bakterier och andra livsmedelskomponenter spelar in.

Från reagensrör till kaffekopp: kan vanligt kaffe sänka blodsockret?

Ur en persons perspektiv med diabetesrisk låter frågan enkel nog: är det bara att dricka mer kaffe för att förbättra blodsockret? Forskarna svarar preliminärt: det är alldeles för tidigt att dra sådana slutsatser.

Det saknas fortfarande kunskap om:

• vilka koncentrationer av caffaldehyder som faktiskt förekommer i en kopp bryggt kaffe från espressomaskin, kaffekanna eller filterbryggare,
• om dessa föreningar överlever matsmältningsprocessen i mage och tarm,
• hur väl de absorberas från mag-tarmkanalen,
• om kroppen snabbt bryter ner dem, eller om de cirkulerar i blodet över längre tid.

Det föreligger ännu inga djurförsök eller kliniska försök med människor som visar en verklig effekt av caffaldehyder på blodsockret efter måltider. Därför talar forskarna snarare om riktningen för framtida arbete än om en färdig lösning för patienter.

Kaffe som funktionellt livsmedel – inte ”medicin i en kopp”

Teamet från Kunming föreslår att den mest lovande vägen framåt är utvecklingen av så kallad funktionell mat eller nutraceuticals. Det handlar om standardiserade kaffeextrakt där mängden aktiva föreningar kan kontrolleras precist, och vars verkan därefter kan testas i kliniska undersökningar.

I framtiden skulle man exempelvis kunna föreställa sig:

• särskilda drycker med tillsatt standardiserat arabica-extrakt med högt innehåll av caffaldehyder,
• kapslar med kaffeextrakt med ett exakt bestämt innehåll av dessa föreningar,
• frukostprodukter som müsli eller energibars berikade med kaffefraktioner undersökta för effekt på blodsocker.

En sådan strategi skulle göra det betydligt enklare att jämföra effekter och kontrollera säkerheten – något som inte är möjligt när man uteslutande baserar sig på vanligt kaffe från hemmets kaffemaskin. Skillnader i rostningsgrad, bönsort, bryggmetod och portionsstorlek är helt enkelt för stora för att behandla kaffe som ett läkemedel.

Vad betyder denna forskning för personer med typ 2-diabetes?

Studien ingår i en lång rad analyser som kopplar regelbundet kaffekonsumtion med lägre risk att utveckla typ 2-diabetes. Tidigare vilade slutsatserna främst på statistik: hundratusentals personer följdes, och deras kostvanor jämfördes med den efterföljande sjukdomsrisken.

De nya uppgifterna ger äntligen en glimt av en biologisk mekanism. De visar att kaffe faktiskt innehåller molekyler som reagerar med en konkret molekyl i tarmen – nämligen α-glukosidas. Det är ett viktigt argument för framtida projekt, exempelvis hos företag som utvecklar kosttillskott till personer med insulinresistens.

En person med diabetes bör inte på egen hand ersätta sin medicin med ytterligare en espresso. Kaffe kan vara ett komplement till en hälsosam livsstil, men det ersätter inte den rekommenderade behandlingen.

Det är värt att komma ihåg att många patienter reagerar dåligt på större mängder koffein – med hjärtklappning, förhöjt blodtryck, sömnproblem eller sura uppstötningar som följd. För sådana personer skulle försök att ”behandla sig själva med kaffe” potentiellt göra mer skada än nytta.

En forskningsmetod som räcker långt utöver kaffe

En av de mest intressanta aspekterna med denna studie är själva tillvägagångssättet. Forskarna började inte med en lista över kända ämnen utan behandlade istället kaffeextraktet som en ”svart låda”. Först undersökte de vilka fraktioner som faktiskt påverkade enzymet, och därefter kartlade de deras kemiska sammansättning.

Denna form av bioaktiv screening kan tillämpas på många andra produkter – däribland te, kryddor, kakao, fermenterade livsmedel och lokala växter använda i traditionell medicin. Det öppnar för en snabb identifiering av molekyler som är värda att undersöka närmare med avseende på effekt på hjärta, tarm, hjärna eller immunsystem.

Vad betyder det för dig som bara älskar kaffe?

För den genomsnittliga kaffedrickaren är budskapet ganska optimistiskt: om det inte finns hälsomässiga kontraindikationer kommer 1–3 koppar kaffe om dagen knappast att göra någon skada, och kan kanske till och med understödja blodsockeromsättningen en aning. Man bör dock vara uppmärksam på tillsatser – stora mängder socker, söta siraper eller vispgrädde kommer snabbt att neutralisera eventuella fördelar.

I praktiken är det bättre att dricka svart kaffe eller en variant med lite mjölk framför en söt kaffedryck från automaten. Vill man hålla extra koll på blodsockret kan det också löna sig att fokusera på:

• regelbundna mätningar av blodglukos och HbA1c,
• fysisk aktivitet – även en rask promenad efter en måltid kan göra skillnad,
• mängden enkla kolhydrater i kosten,
• kroppsvikt och midjemått.

Kaffe, blodsocker och verkliga hälsobeslut

Historien om caffaldehyderna illustrerar fint att vardagsprodukter kan dölja överraskande komplexa verkningar. Samtidigt lär den oss försiktighet: en stark effekt i ett reagensrör är långt ifrån detsamma som effektivitet hos människor. Resultaten från kliniska försök väntar vi fortfarande på – och tills dess ger det mer mening att betrakta kaffe som ett trevligt inslag i vardagen snarare än ett terapeutiskt medel.

För läkare och dietister ger forskningen anledning att fråga ännu mer nyfiket om patienternas kostvanor. Att inkludera en måttlig mängd kaffe i en balanserad kost – kombinerat med minskat sockerintag och färre ultrabearbetade livsmedel – kan bli ett av många små steg mot att hålla blodsockret under kontroll. Och vetenskapen kommer under tiden att fortsätta undersöka vad som exakt gömmer sig i varje enda klunk.