En dammig gammal inspelning har plötsligt blivit en guldgruva för forskare

En gammal, nästan bortglömd inspelning från slutet av 1940-talet har skapat stor entusiasm bland forskare som studerar valars kommunikation. Det är inte ofta som arkivmaterial från den tiden skakar om ett helt vetenskapligt fält – men det är exakt vad som har hänt här.

På en plastskiva från 1949 finns sången från en knölval bevarad från en tid då haven var mycket tystare än idag. För forskarna är det som en tidsresa: de kan höra hur havets ljudlandskap lät, innan masssjöfartens buller tog över – och jämföra det med vad moderna hydrofoner spelar in nu.

Ett slumpmässigt fynd blev till en vetenskaplig skatt

Forskare från den amerikanska institutionen Woods Hole Oceanographic Institution snubblade över inspelningen av en slump när de gick igenom arkivmaterial från marinens sonartester. I mars 1949 seglade en grupp vetenskapsmän ut till havs utanför Bermuda för att testa ny undervattenutrustning. Deras mål var militärteknologi – inte havsdjur.

Vid ett tillfälle stängde en av teammedlemmarna av motorn för att bättre kunna höra signalerna från djupet. I tystnaden började långa, böljande ljud tränga igenom. På den tiden förstod de färresta att det var knölvalar som sjöng – valarnas sång fascinerade ännu inte allmänheten, och vetenskapen var bara i sin linda på området.

Plastskivan från 1949 innehåller en av de äldsta kända inspelningarna av knölvalens sång – inspelad två decennier före Roger Paynes banbrytande forskning på området.

Istället för ett vanligt magnetband användes en ombyggd diktafon med ett plastbaserat medium. Den tekniska detaljen visade sig vara avgörande. Band från den perioden förfaller ofta eller förlorar kvalitet över tid, men plastskivan överlevde i arkivet i förvånansvärt gott skick.

Havet före bullerets era: tyst bakgrund, renare sång

1940-talet var en helt annan tidsålder för marin akustik. Sjötrafiken var mycket mer begränsad – gigantiska containerfartyg existerade inte alls, och handelsflottan höll fortfarande på att återuppbyggas efter kriget. Bermudainspelningen ger oss möjlighet att höra hur en knölvals sång lät i ett nästan ”analogt” hav: med minimal störning från propellrar, turbiner och sonarer.

Moderna inspelningar från samma farvatten målar upp en helt annan bild. Bakgrunden domineras nu av:

Ett konstant, djupt brummande från motorer på stora fartyg
Mekaniskt buller från turbiner och drivaxlar
Signaler från aktiva militära och kommersiella sonarer

Kontrasten mellan då och nu är slående – och det är just det som gör denna slumpmässiga inspelning från 1949 så ovärderlig för forskningen om hur havets ljudmiljö har förändrats över årtionden.