Den till synes obetydliga privata kreditmarknaden har vuxit till kolossala proportioner

Richard Bookstaber, tidigare rådgivare åt det amerikanska finansdepartementet och mannen som exakt beskrev kulisserna bakom 2008-krisen, anser att alla pusselbitarna nu ligger på bordet. Denna gång kommer hotet inte från en enda källa, utan från ett tätt nät av kopplingar mellan finans, teknologi och realekonomin.

Efter kollapsen 2008 började traditionella banker dra åt svångremmen för kreditgivning till företag. Investeringsfonder och specialiserade aktörer klev omedelbart in i tomrummet och började erbjuda så kallad privat kredit — direkt till företag, helt utanför det klassiska banksystemet.

Vi talar idag om en marknad på omkring 2 biljoner dollar. Jättar som BlackRock, Blackstone och Blue Owl är centrala spelare. För företagen låter det lockande: färre regler, snabbare tillgång till kapital. Problemet uppstår på investerarsidan, som ställer pengarna till förfogande.

Andelar i den typen av lån går inte att sälja från den ena dagen till den andra. Till skillnad från börsnoterade aktier finns det inget transparent, likvidt marknad här. Önskar en investerare snabbt dra ut sina pengar, är möjligheterna ofta ytterst begränsade.

Bookstaber varnar för att vi vid massiv panik kan uppleva en digital version av det gamla ”bank-run” — fast utanför banksystemet och i mycket större skala.

Oroande tecken har redan dykt upp. Vissa investerare har börjat dra ut medel från privata kreditfonder, och aktiekursen på en av de centrala aktörerna, Blue Owl, har rasat markant. För ekonomen är det klassiska ”blinkande gula lampor”: en signal om att det vid den första större chocken kanske inte finns någon flyktväg.

AI-boomen vilar på en smal grupp företag

Den andra pelaren av risk är — paradoxalt nog — den teknologiska boomen. Artificiell intelligens har drivit tekniksektorns kurser till rekordnivåer. Ett välkänt exempel är NVIDIA, tillverkaren av grafikkort och chips till datacenter.

Idag står bara tio företag för över en tredjedel av S&P 500-indexets totala värde — den primära barometern för den amerikanska aktiemarknaden. En sådan koncentration är historiskt sett aldrig sedd i denna skala. I praktiken betyder det att miljoner investerares förmögenheter — däribland pensionssparare — är beroende av en handfull jättar.

Förlorar bara ett eller två av dessa företag marknadens förtroende, kan chocken omedelbart sprida sig till hela aktiemarknaden och vidare till andra tillgångsklasser.

Bookstaber påpekar att en AI-driven ekonomi förbrukar enorma mängder energi och kräver tillgång till avancerade chips. Det är inte en virtuell, ”frikopplad” sektor — bakom varje enskild algoritm ligger serverrum, energinät och fysisk infrastruktur.

AI är också finansierat med privat kredit

En viktig detalj som ofta förbises: en stor del av AI-boomen har just blivit finansierad via privat kredit. Det gäller bland annat finansiering av:

Uppförande och expansion av datacenter
Nätverksinfrastruktur för molntjänster
Halvledarfabriker och produktionslinjer
Mindre AI-företag utan tillgång till stora börsintroduktioner

Marknaden har alltså inte tre separata problem: skuld utanför bankerna, en AI-bubbla på börsen och geopolitik. Enligt ekonomen är det ett sammanhängande system, där ett fel någonstans mycket snabbt sprider sig till helheten.

Geopolitik: Iran och en särskilt sårbar ö i Stilla havet

Till detta pussel fogas en alltmer ansträngd geopolitisk situation. Bookstaber pekar framför allt på två riskkällor: konflikten kring Iran och en potentiell kris knuten till Taiwan.

Krig i Mellanöstern påverkar redan olje- och gasmarknaderna. Högre energipriser betyder högre kostnader för företag — inklusive teknikjättarna. Uthålligt dyra bränslen och el kan pressa ner deras överskott, och investerare räknar in sådana förändringar mycket snabbt i aktievärderingarna.

Taiwan som halvledarvärldens flaskhals

Den mest kritiska punkten befinner sig emellertid i Stillahavsområdet. Taiwan är idag hjärtat i den globala produktionen av de mest avancerade chipsen. Det är här TSMC verkar — företaget som i praktiken förser hela AI-sektorn med sina nyckelkomponenter.

Det scenario som marknaderna fruktar är enkelt: en blockad av ön eller en invasion från Kinas sida. I så fall förlorar USA och allierade omedelbart tillgång till kritiska halvledare. I en värld där AI håller på att bli grunden för finansiella, försvarsrelaterade och medicinska tjänster, skulle det vara en chock jämförbar med att stänga av internet från den ena dagen till den andra.

I detta scenario går AI-utvecklingen i stå, teknikföretagens värderingar rasar nedåt, och med dem faller hela aktieindex och miljoner hushålls sparande.

Finansvärlden sammansmält med den verkliga världen — och riskmodellerna är blinda

Under den förra krisen var den primära syndaren alltför komplicerad finansiell ingenjörskonst — invecklade instrument baserade på bostadslån. Idag ser problemet annorlunda ut. Det finansiella systemet har vuxit djupt in i elnätet, vatteninfrastruktur, försörjningskedjor och naturresurser.

Bookstaber understryker att de flesta riskmodeller som marknaderna använder sig av, uteslutande tittar på finansiell data: tillgångspriser, volatilitet och korrelationer. Men de reella hoten uppstår ofta utanför graferna.

Modellerna ”ser” inte torka, strömavbrott eller blockerade hamnar. Innan sådana händelsers konsekvenser avläses i marknadsdata, kan det redan ha uppstått allvarliga förluster.

I praktiken betyder det att investerare och tillsynsmyndigheter reagerar med försening. Varningssignaler från realekonomin — även om de är tillgängliga — är inte integrerade i det finansiella tillsynssystemet på samma sätt som förändringar i aktie- eller obligationskurser.

Vad som kan utlösa det finansiella ”skredet”

Enligt ekonomen räcker en kraftig chock för att sätta en lavinliknande mekanism i gång. Det kan exempelvis vara:

Typ av händelse	Potentiell finansiell konsekvens
Kraftig ökning av energipriser	Fall i teknikföretags överskott och kurskorrektioner
Kris kring Taiwan	Avbruten chipförsörjning, frysta AI-projekt, kapitalflykt från börserna
Massiva utbetalningskrav från privata kreditfonder	Bristande likviditet, tvångsförsäljning av tillgångar, press på andra marknadssegment
Överbelastning av elnätet från datacenter	Avbrott i molntjänster, fallande förtroende för teknikföretag

Den största faran ligger i att dessa händelser kan uppstå samtidigt. Geopolitiska spänningar pressar upp energipriserna, vilket drabbar AI-företagen, deras aktier faller i kurs, investerare drar sig ur privata kreditfonder, och dessa börjar få problem med att betala ut pengar. Dominoeffekten accelererar då från veckor till timmar.

Hur en vanlig investerare bör förhålla sig

En person med sparande i investeringsfonder eller pensionsordningar kan ha en känsla av att dessa risker är avlägsna och abstrakta. I praktiken är många svenskars portföljer redan indirekt exponerade för de beskrivna fenomenen — exempelvis via fonder med amerikanska eller globala aktier, som väger teknikföretag från S&P 500 tungt.

Det handlar inte om panikflykt från marknaderna, utan om ett medvetet förhållningssätt till riskkoncentration. Experter talar i allt högre grad om nödvändigheten av att undersöka noggrant vad en given fond faktiskt tjänar pengar på: om den inte till 70-80 procent vilar på få teknikjättar, vars resultat beror på billig energi och stabila chipleveranser.

Det andra temat är transparens inom privat kredit. För den vanliga privatinvesteraren är detta segment ofta en ”svart låda”: det lovar stabila avkastningar, men erbjuder inte daglig likviditet. Det blir avgörande att förstå att sådana produkter inte fungerar som en vanlig aktie- eller obligationsfond, när marknaden rör sig in i en orolig period.

Bookstaber föreslår faktiskt en förändring i sättet vi tänker på finansiell risk: mindre tilltro till eleganta modeller och mer uppmärksamhet på vad som händer i kraftverk, på åkrar, i chipfabriker och i de sund som oljetankers seglar igenom. För det är just där de första symptomen på en kris kan uppstå — den krisen som sedan kommer att slå igenom på vårt sparandes kursvärde.