Ny forskning pekar på att det inte är slumpmässigt

Psykologer börjar alltmer betrakta tvångsmässigt bruk av sex och pornografi genom perspektivet av hur vi knyter an till andra människor redan från tidig barndom. Resultat från en omfattande amerikansk studie visar ett tydligt samband mellan en specifik anknytningstyp och kompulsivt sexuellt beteende.

Vad är anknytningsmönster och var kommer de ifrån?

Anknytningsteorin uppstod under mitten av 1900-talet när psykiatern John Bowlby försökte förstå hur relationer till vårdgivare formar ett barns psyke. Med tiden visade det sig att dessa tidiga mönster även har stor påverkan på vuxnas relationer – inte bara romantiska, utan också vänskaps- och familjerelationer.

Man brukar skilja på fyra huvudsakliga anknytningsmönster:

Trygg anknytning – personen känner sig viktig, sedd och accepterad i relationer; kan lita på andra, och närhet skapar inte extrem ångest;
Undvikande anknytning – närhet förknippas med fara eller förlust av självständighet, vilket får personen att dra sig tillbaka känslomässigt och minimera egna behov;
Ängslig-ambivalent anknytning – stor inre oro, stark rädsla för avvisande, extrem känslighet för partnerns beteende och emotionella svängningar;
Desorganiserad anknytning – kaos i upplevelsen av nära relationer, en blandning av attraktion och avståndstagande, ofta kopplat till våld eller stark ångest i barndomen.

Forskare menar att anknytningsmönstret inte uppstår i ett vakuum – det härstammar från huruvida vårdgivarna var förutsägbara, emotionellt tillgängliga och lyhörda för barnets behov.

Personer med trygg anknytning bygger lättare stabila relationer. När de tidiga erfarenheterna däremot varit kaotiska eller smärtsamma blir relationer en ständig stridsfält präglad av ångest, skam och känslan av att vara ”fel”. Just i den situationen växer risken för att söka tillflykt i olika former av flykt – däribland sex.

Studien: anknytningsmönster, tristess och kompulsivt sexuellt beteende

I en studie publicerad i Journal of Sex & Marital Therapy undersökte forskare sambandet mellan anknytningsmönster och svårigheter att kontrollera sexuellt beteende. De var särskilt intresserade av hur problem med att känna igen och reglera känslor kan driva människor mot kompulsivt sex.

Mellan november 2020 och slutet av mars 2021 samlades data in från 879 vuxna amerikaner. Deltagarna fyllde i tre psykologiska mätinstrument:

en skala för bedömning av grad av kompulsivt sexuellt beteende,
ett frågeformulär om mottaglighet för tristess,
ett test som beskrev deras anknytningsmönster i relationer.

Analysen visade att kliniskt betydelsefulla nivåer av kompulsivt sexuellt beteende oftare förekom hos personer med ett specifikt anknytningsmönster – det ängslig-ambivalenta – samt hos dem som tolererar tristess särskilt dåligt.

Personer med förhöjd relationsångest och stor känsla av tristess grep oftare till sex på ett kompulsivt sätt, som var svårt att sluta med trots negativa konsekvenser.

Ängslig anknytning: när närhet blir ångestens arena

Det ängslig-ambivalenta anknytningsmönstret har typiskt sina rötter i en barndom präglad av en instabil och oförutsägbar miljö. Vårdgivaren är ibland varm och närvarande, andra gånger kall eller fullständigt frånvarande. Barnet vet aldrig vilken reaktion det möter.

Av den blandningen växer det fram en vuxen som:

har ett starkt behov av närhet, men lever i konstant rädsla för avvisande,
lätt får panik när partnern drar sig tillbaka eller tiger still,
har låg självkänsla i relationer,
tolkar neutrala situationer som en signal om att ”nu lämnar han eller hon mig snart”.

En av studiens författare underströk i ett vetenskapligt sammanhang att personer med detta anknytningsmönster ofta bär på en negativ självbild i relationer. De lever med övertygelsen om att vara ”för mycket”, ”för krävande” eller ”inte tillräckligt bra”. Den inre kritikern håller ångesten för att bli övergiven konstant vid liv.

Stark relationsångest kan driva vissa människor mot sexuellt beteende som ger omedelbar lindring, men som på sikt förvärrar det emotionella kaoset.

Sex som känslohantering – inte som njutning

Även om kompulsivt sexuellt beteende förknippas med hög sexualdrift handlar det i praktiken ofta om människor som använder sex främst för att reglera känslor. Det handlar inte bara om själva samlaget, utan även om pornografi, masturbation eller sexting. Det är ett sätt att dämpa spänning, ångest, skam eller ensamhet – om bara för ett ögonblick.

Studien visade att personer med svårigheter att känna igen, benämna och uttrycka känslor oftare faller in i kompulsiva mönster. Sex blir då något i stil med ett ”lugnande medel” – ett snabbt och tillgängligt sätt att få lindring. Priset kan bli högt: skuldkänslor, konflikter i parförhållandet, sjunkande tillfredsställelse med sex och ibland allvarliga problem på jobbet eller med ekonomin.

Tristessens roll: den tysta utlösaren

Ett viktigt inslag i studien var också mottaglighet för tristess. Människor som har svårt med brist på stimulering griper lättare efter snabba källor till starka känslor. Sex, pornografi och dejtingappar blir ett enkelt sätt att fylla tomrummet på och avleda uppmärksamheten från svårare upplevelser.

Kombinationen av ängslig anknytning, svårigheter med känslohantering och intolerans mot tristess ökar markant risken för att falla in i destruktiva sexuella mönster.

Vad studien inte förklarar – och var slutsatserna har gränser

Studiens författare understryker att deras resultat främst visar ett samband mellan variablerna och inte ett enkelt orsak-och-verkan-förhållande. Man kan inte entydigt dra slutsatsen att ängslig anknytning ”orsakar” kompulsivt sexuellt beteende. Det kan röra sig om flera överlappande faktorer: temperament, tidigare erfarenheter, kulturella normer, tillgång till pornografi och andra beroenden.

Slutsatserna stämmer dock överens med vad terapeuter inom beteendemässiga beroenden har observerat i åratal. Hos många människor hänger problematiskt sexuellt beteende inte bara samman med själva handlingen, utan framför allt med bristande förmåga att hantera känslor och närhet.

Personer som söker hjälp för kompulsivt sexuellt beteende beskriver ofta stora svårigheter att förstå egna upplevelser och uttrycka dem i relationen till en annan människa.

Vad kan hjälpa personer med ängslig anknytning och sexuell kompulsion?

Ett ängslligt anknytningsmönster är inte en livstidsdom. Förändring kräver arbete, men är möjlig – särskilt när man börjar känna igen sina egna beteendemönster och deras emotionella ursprung. I samband med kompulsivt sexuellt beteende pekar experter oftast på dessa hjälpvägar:

Individuell psykoterapi – arbete med att känna igen och benämna känslor, stärka självkänslan och utveckla sundare sätt att reglera spänning på;
Parterapi – när problemet uppstår i ett parförhållande är det nyttigt att lära sig öppen kommunikation om ångest, skam och behov;
Stödgrupper – kontakt med andra som kämpar med liknande utmaningar minskar känslan av isolering och skam;
Livsstilsförändringar – begränsning av stimuli och införande av aktiviteter som reglerar känslor på andra sätt än sex, såsom idrott, mindfulness och kreativa hobbyer;
Psykiatrisk utredning – i vissa fall förekommer samtidigt humörstörningar, ångestsyndrom eller ADHD, som också kräver behandling.

Specialister framhäver att kompulsivt bruk av sex mycket sällan enbart handlar om ”överdrivet begär”. Det är typiskt en komplex strategi för att hantera emotionell smärta, tomhetskänsla eller ihållande ångest för att förlora nära relationer.

Varför kunskap om sitt eget anknytningsmönster förändrar perspektivet

Att känna sitt anknytningsmönster fungerar som en karta. Det gör det lättare att förstå varför samma scenarion upprepar sig i relationer – valet av liknande partners, svartsjukeutbrott, flykt in i sex eller omvänt in i undvikande av närhet. För många människor ger det i sig en lättnad bara att sätta ord på mönstret, eftersom det visar att man inte är ”trasig”, utan reagerar på ett sätt man en gång lärde sig.

När det gäller kompulsivt sexuellt beteende öppnar detta perspektiv vägen till mer effektiv hjälp. I stället för att enbart fokusera på att begränsa själva beteendet omfattar terapin även det sätt man knyter relationer på, upplever känslor och reagerar på rädslan för avvisande. Detta arbete kan vara krävande – men det är just här som det uppstår en verklig chans för varaktig förändring framför bara kortvarig viljestyrka.