Vilket land i Europa väntar längst med att skaffa barn?

Allt fler européer skjuter upp barndrömmen år efter år

Att vänta med att skaffa barn är inte längre någon sällsynthet i Europa — det har blivit ett omfattande mönster med stora skillnader mellan länder och betydande konsekvenser för både hälsa och samhälle.

Studier, karriär och osäkerheten kring bostad och arbetsmarknad bidrar till att det första barnet kommer allt senare runt om i Europa. Färska siffror visar vilka länder som väntar längst och vad detta innebär för fertilitet, vårdkostnader och unga familjer.

Européer får sitt första barn vid trettio års ålder

Kvinnor i EU blir mammor för första gången vid i genomsnitt 29,8 års ålder. För tio år sedan låg siffran ungefär ett år lägre. Uppskjutningen är alltså inte något marginalfenomen — det är en tydlig rörelse i nästan samtliga medlemsländer.

De senaste siffrorna visar att åldern vid första födseln varierar kraftigt mellan olika delar av Europa. Ytterligheterna ligger på omkring:

• 24,7 år i Moldavien
• 31,8 år i Italien

Italien tillhör därmed de länder där kvinnor väntar längst med att få barn. I södra och västra Europa flyttas moderskapet i genomsnitt fram mot början av trettioårsåldern.

Den biologiska klockan förändras inte — men det ögonblick då människor känner sig redo för barn skjuts ständigt framåt.

Var väntar man längst med att skaffa barn?

Europeisk demografisk statistik avslöjar ett klart mönster. Framför allt i välmående länder i väst- och nordeuropa kommer det första barnet allt senare.

Länder där det första barnet kommer relativt sent

I följande länder ligger medelåldern vid första födseln högt:

• Italien
• Danmark
• Tyskland
• Irland
• Cypern
• Nederländerna
• Portugal
• Sverige
• Liechtenstein
• Norge

I dessa länder skjuts det första barnet ofta upp till början av trettioårsåldern. Samtidigt behöver inte dessa länder ha de lägsta födelsetalen — vissa klarar sig faktiskt förvånansvärt bra i fertilitetsstatistiken inom Europa.

Central- och Östeuropa förblir yngre

I Central- och Östeuropa blir kvinnor mammor tidigare, ofta i mitten eller slutet av tjugoårsåldern. Detta gäller exempelvis länder på Balkan och i delar av Östeuropa, där traditionella förväntningar på familj och moderskap fortfarande står starkare.

Ändå syns samma rörelse där: det första barnet kommer år för år något senare, även om startåldern fortfarande ligger lägre än i Västeuropa.

*Vägledande, baserat på aktuell europeisk statistik

Varför väntar européer längre med att skaffa barn?

Demografer pekar på en kombination av sociala, ekonomiska och personliga orsaker. Valet att skjuta upp föräldraskapet verkar sällan grundas i bara en enskild faktor.

Utbildning, fast jobb och stabil relation kommer först

Enligt forskare upplever en växande grupp européer en sorts checklista innan de börjar tänka på barn:

• först slutföra en utbildning
• ha en fast eller åtminstone stabil anställning
• hitta en överkomlig bostad
• bygga upp en hållbar och stabil parrelation

Eftersom människor studerar längre och bostads- och arbetsmarknaden för unga är svår, skjuts tidpunkten då alla dessa villkor är uppfyllda allt längre fram.

Relationer uppstår också senare. Dejting sker via appar, karriärer kräver tid och i många städer är levnadskostnaderna höga. Den kombinationen innebär att många i tjugoårsåldern fokuserar mer på jobb och självständighet än på att bilda familj.

Kultur och förväntningar är i förändring

I många länder har det sociala trycket att skaffa barn tidigt minskat. Där man för en generation sedan kanske höjde på ögonbrynen åt trettioåringar utan barn, är det i stora delar av Europa nu helt normalt att vänta till efter trettio med att bilda familj.

Samtidigt ökar andelen kvinnor som vill göra karriär. De skjuter ibland upp barnen för att inte missa befordringar eller internationella möjligheter. Detsamma gäller i ökande grad för män — även de lägger oftare vikt vid en viss ekonomisk grund innan de blir föräldrar.

Hälsorisker vid sent föräldraskap

Förskjutningen mot ett senare föräldraskap känns logisk för många människor — men biologin följer inte med. Kvinnors fertilitet sjunker märkbart redan från mitten av trettioårsåldern och ännu kraftigare efter fyrtio.

Den som väntar tills allt är perfekt riskerar att sluta med färre barn än önskat — eller inga alls.

Läkare och demografer varnar för att detta spänningsfält växer. Många européer vill fortfarande ha två barn, ibland tre, men börjar först sent med det första. Det lämnar mindre tid om graviditeten inte lyckas direkt.

Fler fertilitetsbehandlingar i Europa

Ökningen av sena graviditeter hänger samman med en markant tillväxt inom fertilitetsbehandling. Under 2021 genomfördes över 1,1 miljoner behandlingscykler på nästan 1 400 kliniker på europeisk mark. Det handlar exempelvis om:

• IVF-behandlingar (provrörsbefruktning)
• ICSI, en variant där en spermie injiceras direkt i ägget
• hormonstimulering för att främja ägglossning

Dessa behandlingar kan vara fysiskt påfrestande och psykiskt utmattande. Dessutom varierar kostnaderna kraftigt från land till land. I vissa stater täcks en stor del av utgifterna, medan man i andra länder i hög grad betalar själv.

Inte alla har tillgång till behandling. Vissa länder utesluter fortfarande ensamstående eller samkönade par från specifika behandlingar — och det skapar ojämlikhet i vem som kan försöka förverkliga sin dröm om barn när det inte fungerar naturligt.

Vad innebär denna trend för Europa?

När en stor del av befolkningen får färre barn än önskat, påverkar det mycket mer än de enskilda familjerna. Befolkningens åldrande accelererar, vårdkostnaderna stiger och pensionssystemen kommer under press — eftersom det finns relativt färre yrkesaktiva som ska försörja en växande grupp äldre.

Regeringar försöker bemöta detta med politik som gör föräldraskapet lättare eller mer attraktivt, däribland:

• längre och bättre betald föräldraledighet
• lägre avgifter för barnomsorg eller nästan kostnadsfri förskola
• skattefördelar för familjer med barn
• aktiv bostadspolitik riktad till unga och nyblivna familjer

Ändå visar forskning att sådana åtgärder inte utan vidare vänder uppskjutningen. Den djupare förändringen ligger i hur européer planerar sina liv: först personlig utveckling och trygghet — därefter barn.

Vad kan du själv göra om du överväger att vänta med barn?

De som är osäkra, eller som önskar skjuta upp barnen, kan ta några konkreta steg. Ett fertilitetstest hos läkare eller gynekolog ger insikt i den nuvarande situationen och kan förebygga obehagliga överraskningar när man är i mitten av trettioårsåldern eller fyller fyrtio.

Allt fler kvinnor väljer att frysa ner sina ägg som en slags försäkring. Det ger extra tid — men garanterar ingen graviditet. Läkare understryker att det är ett medicinskt ingripande och kostsamt val som bör övervägas noga.

Ett öppet samtal med sin partner om önskad timing, antal barn och en plan B om det inte lyckas, hjälper till att fatta realistiska beslut. Den som redan i yngre ålder vet att hen definitivt vill ha barn kan tillsammans med läkare lägga ett mer utrymme i tidsperspektivet.

För par som redan kämpar med fertilitetsproblem finns det utöver medicinska behandlingar även psykologiskt stöd — exempelvis stödgrupper och specialiserade coaches. Långvariga behandlingsförlopp ställer stora krav på ett parförhållande, och rätt hjälp kan minska risken för uppgivenhet och relationsproblem.

Den europeiska trenden visar i slutändan att den ideala åldern för att få barn sällan enbart handlar om en känsla. Det är ett samspel mellan biologi, politik, ekonomi och personliga ambitioner. Den som förstår detta samspel bättre kan fatta mer medvetna val om när ett barn passar in i livet — eller aktivt skapa utrymme om den tidpunkten oavsiktligt skjuts längre och längre fram.