En glamourkväll i Amiens slutade som en medieskandal
Det började som en festlig och gnistrande kväll – men förvandlades snabbt till en riktig PR-mardröm. Två regionala vinnare förlorade sina titlar på grund av ”oacceptabla” ord bakom kulisserna, men frågan kvarstår: handlade det verkligen om grova förolämpningar, eller bara ett dåligt skämt som spårade ur under de värsta tänkbara omständigheterna?
En backstage-video kostade två missar sina kronor
När Miss France 2026 arrangerades i Amiens och Hinaupoko Devèze (Miss Tahiti) vann titeln, gick allt framför kamerorna utan problem. Bakom kulisserna såg bilden däremot helt annorlunda ut. En video inspelad i omklädningsrummet – kort efter att topp 12 hade blivit offentliggjord – fångade Miss Aquitaine Aïnhoa Lahitete och Miss Provence Julie Zitouni i ett tydligt frustrerat ögonblick.
Miss Aquitaine ifrågasatte högljutt hur topp 12 överhuvudtaget hade valts ut. Bredvid henne lade Miss Provence till ett grovt ord – ett uttryck som online omedelbart tolkades som en direkt attack mot samtliga övriga kandidater.
Videon nådde via sociala medier ett välkänt skvallerkonto och blev viral på rekordtid. Inom 48 timmar reagerade de regionala kommittéerna: båda kvinnorna förlorade sina regionala titlar, inklusive band, prispaketen och planerade framträdanden. Den nationella kommittén kallade inspelningarna ”skandalösa” och ville skicka en tydlig signal om vilken typ av beteende som hör hemma under Miss France-varumärket.
Affären berör ett större spänningsfält: Hur mycket privat frustration är egentligen tillåten i en tid där en enda Instagram-story kan förstöra en hel karriär?
Offentliga ursäkter: ånger, förklaringar och skadekontroll
När stormen verkligen bröt lös följde ursäkterna snabbt. Aïnhoa Lahitete publicerade en längre text på Instagram där hon förklarade att hon hade godkänt uttalanden från en annan miss i en privat video som aldrig var avsedd för offentligheten. Hon underströk att orden inte speglade hennes egna värderingar eller de principer om respekt, värdighet och intern solidaritet som Miss France-organisationen står för.
Hon erkände att hennes beteende direkt motsade dessa normer och att hon hade underskattat hur sårade och förödmjukande sådana kommentarer kan upplevas – både av de övriga kandidaterna, kommittéerna och den publik som följer programmet. Hon bad uttryckligen om förlåtelse och hoppades att de berörda med tiden skulle kunna acceptera hennes uppriktiga ånger.
Julie Zitouni kom också med ett uttalande via en story. Där förklarade hon att hon använde det grova ordet i ”informell” bemärkelse – som en synonym för de ”lyckliga” som gått vidare. Enligt henne var det aldrig hennes avsikt att förolämpa någon personligen. Hon tillade att hon direkt efter att videon läckte sökte upp de övriga kandidaterna och bad om ursäkt direkt.
”Ett dåligt skämt” eller en respektlös utskällning?
I en intervju med den regionala tidningen La Provence utvecklade Miss Provence sin version av händelsen. Hon beskrev ett omklädningsrum fyllt av gråtande kandidater som just hade fått besked om att de inte kommit med i topp 12. I den laddade atmosfären ville hon enligt egna ord bara bryta spänningen med ett ”dåligt skämt.”
Hon hävdade att de övriga eliminerade missarna faktiskt skrattade vid tillfället och att den här typen av grov humor är ”typisk för henne.” Hon erkände att skämtet var smaklöst, men påpekade att den sortens intern humor hade förekommit tidigare – och aldrig varit avsedd som en seriös förolämpning. Den här gången fanns det bara en avgörande skillnad: en kamera rullade och inspelningen nådde offentligheten.
Det gör saken komplicerad. För den som ser videon utan kontext låter det som hårda och direkta skällsord. Inom en grupp som har lärt känna varandra under veckor och delar intern humor upplevs samma ord ofta annorlunda. Trots detta förväntas det vid ett stort och familjevänligt evenemang som Miss France att kandidaterna respekterar vissa gränser – även bakom kulisserna.
Miss Provence hävdar att hon aldrig ville ha Miss France-titeln
En anmärkningsvärd detalj från intervjun: Julie Zitouni påstår att hon veckan innan finalen meddelade organisationen att hon inte alls önskade hamna i topp 12. Hon kände sig enligt egna utsagor inte lämpad för rollen som nationell Miss.
Hon berättade att många av hennes medfavoriter hade drömt om Miss France-kronan i åratal, medan hon själv kände sig ”illegitim” i tävlingen. Hon ville inte ta platsen från någon med en större längtan efter titeln – ett beslut som organisationen uppgivligen fann respektabelt.
Därmed målar hon upp en bild av en grundläggande motsättning: kontrasten mellan hennes spontana och avslappnade personlighet och den stramt iscensatta image som Miss France kräver. Hon säger att hon ibland säger ”galna saker” – inte av illvilja, utan för att hon reagerar impulsivt och ofiltrerat. I vardagen kan det verka charmigt; i ett mediecirkus hamnar varje tabbe under ett förstoringsglas.
Personliga utmaningar och det känslomässiga priset
Julie nämner också sin privata situation: hennes far lider av Alzheimers sjukdom. Att bo långt hemifrån ett helt år upplevde hon därför som en för stor börda. Hon pekar på att feltrinnet i videon är oupplösligt kopplat till stress, utmattning och ett tungt känslomässigt tryck bakom kulisserna.
Den allmänna opinionen tycks tillsvidare inte tillåta några förmildrande omständigheter. Enligt egna uppgifter tar hon emot tiotusentals meddelanden – allt från kritik till direkt näthat. Hon beskriver den digitala mobbningen som ”nådelös” och berättar att hon till slut var tvungen att stänga ner Instagram-appen eftersom det blev outhärdligt.
Konflikt mellan de två missarna: vem bar störst ansvar?
Affären stannade inte vid det grova språkbruket. Det uppstod också en öppen split mellan de två inblandade missarna. I medierna riktade Miss Provence sin kritik mot Miss Aquitaine, som hon höll ansvarig för att ha lagt ut videon online.
Hon säger att hon aldrig gav tillstånd till publicering – inte heller i en så kallad privat story som bara är synlig för vänner. Miss France-reglerna innehåller dessutom tydliga riktlinjer: när flera missar uppträder i en video på sociala medier iklädda sina band ska det hanteras med stor försiktighet för att just undvika den här typen av episoder.
Miss Provence berättar att hon försökte kontakta Aïnhoa Lahitete, men inte fick något svar. Samtidigt tog Miss Aquitaine offentligt avstånd från det grova uttrycket och lade vikten på sin egen ånger. Det lägger ytterligare ett lager till historien: två kvinnor som hamnar i problem tillsammans, men som i skandalens kölvatten båda strävar efter att göra klart att den andra bär en större del av ansvaret.
Vem vann Miss France 2026, och hur förlöpte finalen?
I all uppståndelse riskerar det faktiska resultatet nästan att drunkna. Trots detta producerade tävlingen i Amiens en klar vinnare: Hinaupoko Devèze, Miss Tahiti, bär nu titeln Miss France 2026 i ett år. Hon var redan innan finalen en av publikens favoriter.
- Miss France 2026: Hinaupoko Devèze (Miss Tahiti)
- 1:a plats: Miss Nouvelle-Calédonie, Juliette Collet
- 2:a plats: Miss Normandie, Victoire Dupuis
- 3:e plats: Miss Guadeloupe, Naomi Torrent
- 4:e plats: Miss Roussillon, Déborah Adelin Chabal
Den nya Missen har en bakgrund inom psykologi och engagerar sig i mental hälsa. Hon är 182 centimeter lång, har rötter på Marquesasöarna och arbetade innan sin seger som administrativ medarbetare och arrangör av hållbara resor. Hennes hjärtefråga – psykisk robusthet och välmående – passar anmärkningsvärt väl till den våg av näthat som nu sköljer in över samma tävling.
Under beskjutning – även utan skällsord
Hinaupoko undviker inte heller själv kritik. Franska medier och användare på sociala medier har grävt i hennes förflutna – från ett framträdande i en sexig musikvideo till rykten om hennes uppförande under förberedelseresan. Även utan grova ord uppstår debatt om vad som år 2026 passar sig för en nationell skönhetsdrottning.
| Tema | Vad Miss France 2026 kämpar med just nu |
|---|---|
| Image | Strikta regler om värdighet, medan kandidaterna är unga och aktiva på sociala medier |
| Sociala medier | Privata skämt och gamla videor kan skapa skandaler år senare |
| Mental hälsa | Massivt nättryck, hatreaktioner och offentlig förödmjukelse efter ett enda felsteg |
Från skönhetstävling till fall om sociala medier och rykteskador
Fallet med Miss Provence och Miss Aquitaine illustrerar med all önskvärd tydlighet hur sårbara deltagarna i stora shower är. En kort video, inspelad i ett hyperemotionellt ögonblick, förvandlar det som skulle ha varit ”det vackraste äventyret” till en digital mardröm. Kommitténs sanktion är hård: kronan är borta, bandet är borta, förmånerna är borta. Ovanpå kommer en lavin av kommentarer som ingen kan försvara sig mot på riktigt.
Miss Provences reaktion sträcker sig dock bortom ursäkterna. Hon har aviserat juridiska åtgärder mot den influencer som först delade videon, samt mot den plattform där hatreaktionerna välter in. Därmed öppnar hon en diskussion som långtifrån är begränsad till Frankrike: Hur stort ansvar bär de som sprider klipp vidare – och hur långt sträcker sig plattformarnas skyldighet att bekämpa nätmobbning?
Vad den här skandalen säger om modern berömmelse
Den som deltar i en stor tävling eller ett realityprogram lever i dag i ett glashus. Allt spelas in, allt kan läcka och varje fragment kan slitas loss från sitt ursprungliga sammanhang. Ett ord för mycket, ett malplacerat skämt eller ett ögonblicks frustration blåses via TikTok och Instagram upp till en nationell debatt utan ansträngning.
För unga kvinnor som ofta kommit direkt från studietiden kräver det en närmast omänsklig nivå av självkontroll. Samtidigt förväntar sig tittarna ”äkthet” och spontanitet. Det spänningsfältet – att vara autentisk men aldrig tappa fotfästet – gör gränsen mellan ett misstag och en katastrof hårfin. Miss France-skandalen om de påstådda förolämpningarna visar hur snabbt den gränsen kan överskridas, och hur svårt det efteråt är att reparera sin image – oavsett om man ber om ursäkt eller inte.
