En pojke, en drake och ett språng ut i det okända

Föreställ dig en animationsscen på några minuter som växer till ren filmmagi – driven av ett soundtrack man aldrig glömmer. Exakt det händer i DreamWorks-filmen ”How to Train Your Dragon”, som i Sverige är känd under titeln ”Draktränaren”.

De flesta filmentusiaster tänker på Star Wars eller Titanic när samtalet faller på ikonisk filmmusik. Men mitt ibland alla de stora liveaction-produktionerna sticker en animationsfilm överraskande högt upp på listorna. Filmens musik, komponerad av John Powell, betraktas av många experter som ett av de starkaste soundtracken under de senaste tjugo åren.

Flygfärden som skrev filmhistoria

Scenen alla pratar om är Hickans första riktiga flygtur på ryggen av Tandlöse. Himlen är klar, vattnet under dem verkar oändligt och farligt, och byn Berk ligger som ett rått klippavsats bakom dem. Det som börjar som en osäker runda i luften utvecklas till en vild, virvlande dans mellan moln och hav.

Visuellt är sekvensen tillräckligt imponerande i sig själv – men den emotionella effekten kommer från musiken. I det ögonblick Hickan släpper rädslan och litar fullt ut på Tandlöse, svällar orkestern upp. Stråkarna lägger ut en bred melodi, blåsinstrumenten spelar ett heroiskt motiv, och slagverket driver adrenalinet uppåt. De flesta fans känner idag detta stycke under titeln ”Test Drive”.

Scenen känns som en berg-och-dalbana utan säkerhetsbygel, där musiken fungerar som det emotionella säkerhetsbältet för åskådaren.

Intressant nog kom filmen ut 2010, men de första skisserna till musiken låg klara knappt ett och ett halvt år tidigare. John Powell arbetade redan på teman när projektet fortfarande bestod av ett rått montage fullt av lösa teckningar.

John Powell: den osynliga kraften bakom otroligt många hits

Många människor kan nynna melodin från Draktränaren utan att känna till kompositörens namn. Men John Powell hör hemma i samma kategori som John Williams och Hans Zimmer – i varje fall när det gäller animationsfilmer.

Mannen bakom förvånansvärt många barndomsminnen

Powell har inte bara skrivit musiken till hela How to Train Your Dragon-trilogin, utan också till en lång rad andra stora animationssucceser. Ett urval från hans CV:

Antz – tidigt samarbete med DreamWorks
Shrek – orkesterdelar vid sidan av de kända poplåtarna
Chicken Run – en lekfull, brittisk krigsfilmsparodi satt i musik
Kung Fu Panda (medkomponist) – österländska toner blandat med Hollywood-format
Happy Feet – rytmisk score full av energi och swing
Ice Age
Horton och Rio
Migration – ett av hans nyaste animationsprojekt

Dessutom har han arbetat på liveaction-filmer som Face/Off, The Bourne Identity och Hancock. Särskilt Bourne-filmerna skaffade honom rykte som specialist på pulserande, moderna actionscores.

Varför just detta soundtrack träffar så hårt

Vad gör musiken från Draktränaren så speciell att folk fortfarande får gåshud av den 16 år senare? Svaret ligger i en kombination av teknik, känsla och kulturella referenser.

Keltiska klanger och en rå kant

Filmen utspelar sig i en fiktiv vikingaby – och det hörs i musiken. Powell använder instrument och melodier som påminner om keltisk och nordeuropeisk folkmusik. Tänk till exempel på:

Breda, dansande melodier som man lätt skulle kunna spela på säckpipa eller flöjt
En markant rytm som känns som stampande fötter på trägolv i en fackelbelyst hall
Blåsinstrument som låter som en flotta av drakeskepp som lyfter

Det ger musiken en igenkännlig, jordnära grund. Det är inte bara Hollywood-bombast – det finns något rått och mänskligt över det, precis som det passar till en by full av drakjägare.

Teman som biter sig fast

Ett annat starkt element är hur Powell bygger upp sina teman. Varje viktigt element i filmen får sin egen melodi: Hickan, Tandlöse, relationen mellan människa och drake, känslan av att flyga. Dessa teman återkommer hela tiden i nya förklädnader.

I den första flygscenen hör man till exempel hur Hickans personliga tema långsamt glider över i ett stort, heroiskt motiv, i det ögonblick han övervinner sin rädsla. Den som ser filmen flera gånger börjar känna igen melodierna och koppla dem till specifika känslor från historien.

Genom att hela tiden utveckla temana låter Powell musiken växa med karaktärerna – det är precis därför trilogin känns så musikaliskt fullbordad.

Att arbeta utifrån blyertsskisser enbart

I en radiointervju berättade Powell att han redan blev kär i berättelsen om Draktränaren när den fortfarande bestod av en rad stillastående skisser. Nästan ingenting rörde sig, men den emotionella linjen stod redan fast som en klippa. För en kompositör är det en dröm: man ser filmens ryggrad utan att bli distraherad av finputsning och specialeffekter.

Han började skriva teman långt före premiären och anpassade dem löpande, när animeringen skred fram. Resultatet är ett soundtrack som inte känns som ett löst lager ovanpå bilden, utan som något som har varit integrerat i filmen från allra första dag.

Varför animationsmusik ofta underskattas

Traditionellt får soundtracks från stora actionfilmer och prestige-draman mest uppmärksamhet. Animation betraktas fortfarande alltför ofta som ”något för barn”, även om de musikaliska utmaningarna är minst lika stora.

I animation finns mindre utrymme för subtil realism. Rörelser är mer uttrycksfulla, känslor ligger tydligare på ytan, och musiken måste därför också styra lite mer. Kompositörer måste:

Tajma musiken exakt till noggrant koreograferade actionscener
Göra karaktärerna omedelbart igenkännliga via musikaliska motiv
Skapa en värld som ännu inte existerar i verkligheten

Det är exakt vad Powell gör i Draktränaren. Han bygger med ljud ett komplett universum – från våldsamma sjöstormar till intima ögonblick mellan en pojke och hans drake.

Så här känner du igen en stark filmscore

Den som efter att ha sett denna film vill vara mer uppmärksam på filmmusik kan använda några enkla grepp för att upptäcka ett bra soundtrack.

Element	Frågor att ställa sig under filmen
Teman	Kan jag höra melodier återkomma vid avgörande ögonblick?
Känsla	Ändras min stämning innan bilden egentligen avslöjar något?
Originalitet	Låter detta annorlunda än standard action- eller romantisk musik?
Tystnad	Används tystnaden medvetet, och känns den mer spännande än ett fullt orkesterlager?

För Draktränaren kan man besvara alla dessa frågor med ett klart ja. Musiken styr känslorna, överraskar med egensinniga val och vet precis när orkestern ska tiga för att låta en blick eller en gest stå starkare.

Varför detta soundtrack håller i många år ännu

Filmen närmar sig nu sin sextonde födelsedag, men musiken låter fortfarande påfallande fräsch. Det beror på att Powell i mycket mindre grad lutade sig mot dåtidens moderna elektroniska ljud och istället valde en klassisk orkester som grund. Därmed åldras scoren långsammare än många andra produktioner från samma period.

Ändå känns musiken inte gammalmodig. Rytmiken, harmonierna och mixen ger helheten en modern energi. Resultatet är ett soundtrack som tilltalar både unga tittare och äldre lyssnare som har vuxit upp med stora äventyrsfilmer från 1980- och 90-talen.

Den som lyssnar på denna musik lösryckt från filmen upptäcker snabbt hur berättande kompositionerna är. Man hör spänningen byggas upp, lättnaden efter ett lyckat språng, sorgen vid förlust och eufori vid försoning. Utan ett enda talat ord kallar soundtracket fram hela historien igen. Det är exakt det som skiljer en stor filmscore från en blott och bart bakgrundsmelodi.