Franska pensionärer shoppar och reser för statens pengar – väcker ilska

Ett pensionärspar som nästan aldrig arbetat – ändå får de över 1 600 euro i månaden

Här rör det sig varken om en oväntad lotterivinst eller något hemligt arv. Istället handlar det om ett officiellt solidaritetssystem för äldre personer med låg pension. Under 2026 justeras systemet något, men för vissa par förblir det en generös livlina: tillsammans kan de få upp till 1 620 euro varje månad, nästan helt finansierat av staten.

Detta pensionärspar, som i Frankrike startat en intensiv debatt, har knappt haft något officiellt avlönat arbete. De byggde därför upp nästan inga pensionsrättigheter överhuvudtaget. Trots detta landar månad efter månad mer än 1 600 euro på deras konto – pengar som de enligt egen utsago använder till vardagliga utgifter, utflykter och till och med mindre resor.

Så här fungerar solidaritetsbidraget för äldre 2026

Systemet skapades ursprungligen som en sorts minimiinkomst för äldre. Det är ett kompletterande bidrag till dem som nått pensionsåldern men som inte tjänar tillräckligt själva. Staten räknar ihop hushållets totala inkomst och betalar ut skillnaden upp till ett lagstadgat tak.

Kärnan i parets situation är just denna säkerhetsordning för äldre med begränsade resurser. Bidraget fyller upp deras minimala eller obefintliga pension till ett fastställt minimibelopp. För par som bor tillsammans ligger taket 2026 på 1 620,18 euro i månaden.

Ett par som tillsammans bara får 1 000 euro i pension kan via solidaritetssystemet få över 600 euro extra varje månad.

I praktiken innebär det att par med låga eller inga pensionsrättigheter – men som uppfyller villkoren – får strukturellt stöd varje enda månad. Medan andra äldre kämpar med att betala elräkningen kan detta par lugnt handla mat och åka iväg på utflykter, som de nästan fräckt själva beskriver det: ”på statens bekostnad.”

Belopp och inkomstgränser för par

Under 2026 gäller följande maxgränser i Frankrike:

• Ensamstående äldre: maximalt 1 043,59 euro per månad
• Par (oavsett om de är gifta, registrerade partners eller sambo): maximalt 1 620,18 euro per månad

Det är inte fasta belopp som alla automatiskt får. Bidraget är differentierat: staten lägger ihop alla hushållets inkomster och betalar sedan ut skillnaden upp till maxbeloppet.

Paret i exemplet hämtar en stor del av sin månatliga budget direkt från denna ordning. Bidraget fördelas per partner beroende på den enskildes egna inkomster, men beräkningen sker utifrån det gemensamma inkomsttaket.

Vem i ett par kan göra anspråk på bidraget?

Grundvillkoret handlar om ålder. I de flesta fall måste man vara minst 65 år. I vissa situationer kan gränsen ligga så lågt som 62 år, exempelvis vid:

• erkänd arbetsförmåga
• allvarligt funktionshinder
• status som tidigare krigsveteran

Minst en av partnerna måste bo i Frankrike större delen av året – minimum nio månader. Relationens juridiska form spelar ingen roll: gifta, registrerat partnerskap eller långvarigt samboförhållande räknas alla, så länge det rör sig om ett gemensamt hushåll.

För staten är det det dagliga sammanlevandet som räknas – inte vigselringen.

Parets sammanlagda inkomst får inte överstiga gränsen på 1 620,18 euro per månad. Ligger inkomsten marginellt över gränsen baserat på de senaste tre månaderna, tittar man istället på de föregående tolv månaderna för att ta hänsyn till säsongsarbete eller tillfälliga variationer.

Vilka inkomster räknas med – och vilka gör det inte?

Inte varje enskild euro räknas med i beräkningen. Staten ser på strukturella och förmögenhetsbaserade inkomster, men lämnar vissa sociala tillägg utanför.

Det som räknas med

• grundpension och kompletterande pensioner
• eventuell lön från fortsatt arbete i hög ålder
• hyresinkomster eller annan avkastning från fast egendom
• inkomst från sparande och investeringar

Det som inte ingår i beräkningen

• bostadsbidrag och bostadsstöd
• bidrag för långvarig vård och stöd vid funktionshinder
• barnrelaterade bidrag och andra familjestödsordningar
• värdet på den bostad paret själva bor i

Solidaritetsbidraget kan kombineras med en liten pension eller en efterlevandeförmån. Det som inte kan kombineras är andra minimiordningar som tillägg för fullständigt arbetsförmögen. Är en partner redan ansluten till en sådan ordning kan det uppstå behov av att välja vilken lösning som är mest fördelaktig.

Ansökningsprocessen: mycket pappersarbete, men stor effekt

Paret i exemplet fick en gång gå igenom en tjock bunt dokument – men skördar nu frukterna av det varje enda månad. Ansökan sker via pensionsmyndigheterna eller kommunen, beroende på sökandens arbetshistorik.

Typiska dokument som ett par behöver lämna in inkluderar:

• legitimationshandlingar och eventuellt uppehållsdokument för båda partnerna
• dokumentation för relationen: vigselattest, registrerat partnerskap eller sambodeklaration
• översikt över senaste pensionsutbetalningar och övriga inkomster
• intyg för mottagna sociala bidrag, såsom bostads- eller vårdbidrag
• bankkontonummer kopplat till en eller båda partnerna

Bidraget startar normalt från den första dagen i månaden efter att ett komplett dossier mottagits. Lämnar man in ett saknat dokument för sent, skjuts startdatumet oväntat fram.

Eftermäle och arv: vad händer efter dödsfallet?

Solidaritetsbidraget upphör vid dödsfall, men kan lämna en finansiell skugga hos arvingarna. I vissa fall kan staten delvis kräva tillbaka de utbetalade beloppen från dödsboet.

För dödsfall 2026 gäller: återkrav kan först ske när den avlidnes nettoförmögenhet överstiger cirka 108 586 euro – eller 150 000 euro i vissa utomeuropeiska områden. Ligger förmögenheten under denna gräns, tillfaller arvet fullt ut de efterlevande.

Den som lämnar efter sig lite behöver inte frukta att barnen plötsligt får statliga räkningar i brevlådan.

För par är situationen extra känslig: dör en partner och den andra blir kvar i huset, kan en senare försäljning ändå lyfta förmögenheten över gränsen. En grundlig värdering av bostadsvärdet och övriga tillgångar kan förebygga obehagliga överraskningar för nästa generation.

Varför vissa par lever bekymmersfritt av systemet, medan andra inte använder sin rätt

Detta pensionärspar, som gärna berättar om sina resor och inköpsrundor tack vare systemet, illustrerar tydligt hur stark en minimiordning kan vara. Ändå utnyttjar många äldre inte systemet alls – trots att de skulle vara berättigade.

• skam över att ”hänga på staten”
• okunskap om systemets existens
• rädsla för återkrav vid dödsfall
• motvilja mot formulär och administrativa krångel

För seniorer med låga inkomster kan det ändå löna sig att kämpa sig igenom pappersarbetet. Ett månatligt tillägg på några hundra euro förändrar vardagen markant: en varm måltid, ordentlig uppvärmning och tillfälliga utflykter kommer plötsligt inom räckhåll.

Den som tänker framåt mot sina äldre år gör klokt i att tidigt undersöka vilka inkomststödsordningar som finns i sitt eget land, vilka villkor som gäller och vilken påverkan det har på förmögenhet och arv. Ett samtal med en socialrådgivare, pensionsrådgivare eller det lokala medborgarkontoret kan röja undan missförstånd och säkerställa att rättigheter inte förblir outnyttjade i åratal.