Tusentals missar fortfarande tuberkulos i Europa – resistenta former sprider sig snabbt

Ett av fem tuberkulosfall förblir oupptäckt

Europa har inte lika god kontroll över kampen mot tuberkulos som de sjunkande siffrorna vid första anblicken antyder. Det är slutsatsen i en ny rapport från Världshälsoorganisationen (WHO) och Europeiska centrumet för förebyggande och kontroll av sjukdomar (ECDC). Oupptäckta infektioner och envisa, läkemedelsresistenta varianter lägger ett allvarligt tryck på regionen.

Under 2024 registrerades över 160 000 nya tuberkulosfall i den europeiska regionen. Enligt uppskattningarna borde siffran ha legat närmare 204 000. Det innebär att endast 79 procent av alla nya och återkommande infektioner faktiskt blir officiellt registrerade.

Nästan var femte tuberkulospatient i Europa går omkring utan diagnos, behandling eller övervakning.

Den ”dolda” gruppen utgör ett dubbelt hot. Patienter blir behandlade för sent, vilket ger sjukdomen möjlighet att slå till hårdare. Samtidigt sprider de ovetande bakterien vidare till människor omkring dem — på arbetsplatsen, i hemmet och i tättbefolkade lokalsamhällen.

WHOs regiondirektör för Europa, Hans Kluge, beskriver de förbisedda diagnoserna som en förlorad chans att förhindra onödigt lidande och ytterligare smittspridning. Han understryker att länder kan begränsa skadorna avsevärt genom snabbare testning, kortare behandlingsförlopp och bättre uppföljande vård.

Europeisk tuberkulospolitik når inte sina egna mål

På ytan ser utvecklingen positiv ut. I de 53 länderna i WHOs europeiska region — däribland delar av Centralasien — har antalet tuberkulosfall sjunkit med 39 procent sedan 2015. Antalet dödsfall har till och med gått ner med hela 49 procent.

Ändå halkar regionen efter sina egna milstolpar. WHOs globala End TB-strategi siktar på en minskning med 50 procent i antalet fall och 75 procent färre dödsfall före 2025. Utan en markant acceleration ser det ut som att dessa mål kommer att översridas.

Inom själva EU är framstegen ännu mer dämpade. Här föll antalet fall med 33 procent, medan dödsfallen till följd av tuberkulos endast minskade med 17 procent. WHO och ECDC drar slutsatsen att dessa långsamma framsteg ”leder till tusentals nya infektioner och dödsfall som hade kunnat undvikas.”

Vad är egentligen tuberkulos?

Tuberkulos (TB) är fortfarande den infektionssjukdom som dödar flest människor på global nivå. Sjukdomen orsakas av bakterien Mycobacterium tuberculosis och sprids genom luften — särskilt när en person med lung-TB hostar.

Symptomen beror på vilket organ som är angripet, men vid lung-TB är dessa tecken särskilt vanliga:

• Ihållande hosta i mer än två veckor
• Feber och allmän sjukdomskänsla
• Nattsvettningar och frossa
• Oavsiktlig viktminskning

Inte alla blir omedelbart allvarligt sjuka. Vissa människor bär på bakterien utan att veta om det — så kallad latent tuberkulos — och kan utveckla symptom senare, särskilt om immunförsvaret försvagas.

Läkemedelsresistent tuberkulos växer till ett allvarligt problem

Den största oron i rapporten är framväxten av resistenta varianter i Europa, där viktiga standardantibiotika fungerar dåligt eller inte alls.

I Europa ligger andelen läkemedelsresistent tuberkulos markant över det globala genomsnittet.

Bland nya patienter i regionen handlar det om cirka 23 procent multidrugresistent tuberkulos. För patienter som tidigare har varit i behandling är siffran uppe på hela 51 procent. Som jämförelse ligger motsvarande siffror på global nivå på 3,2 procent respektive 16 procent.

Vid vanlig, icke-resistent TB är en sex månaders behandling med fyra så kallade förstahandsmedel — däribland isoniazid och rifampicin — i regel tillräcklig, och tillfrisknandegraden ligger typiskt över 85 procent.

Vid resistenta varianter blir situationen långt mer komplicerad:

• Behandlingen varar betydligt längre — ibland över ett år
• Det behövs fler olika läkemedel med kraftigare biverkningar
• Risken för behandlingsmisslyckande är väsentligt högre

Det höga antalet resistenta fall — särskilt hos tidigare behandlade patienter — tyder på att den resistenta bakterien fortsätter att cirkulera i lokalsamhällena snarare än att enbart uppstå som följd av misslyckade behandlingar.

En smygande fara i länder med låga smittotal

De flesta europeiska länder har nu en relativt låg förekomst av tuberkulos — under 10 fall per 100 000 invånare. Det kan dock skapa en falsk känsla av säkerhet.

I dessa länder koncentrerar sig sjukdomen typiskt till utsatta grupper, såsom:

• Migranter och flyktingar från länder med hög TB-förekomst
• Intagna i överfyllda fängelser
• Personer med hiv eller andra tillstånd som försvagar immunförsvaret

Just i dessa grupper kan resistenta varianter spridas obemärkt. Den tyske TB-experten Ralf Otto-Knapp varnar för att de lägre smitttalen i Västeuropa medför sviktande uppmärksamhet — och att det gör det svårare att upptäcka och bekämpa nya resistenta fall i tid.

Snabbare diagnostik och kortare behandlingar som vändpunkt

WHO och ECDC prioriterar tidig upptäckt högt. Moderna snabbtester kan inom några timmar fastställa om en person har TB, och om det finns resistens mot viktiga läkemedel. Det förkortar väntetiden till start av korrekt behandling och minskar risken för smittspridning under mellantiden.

Dessutom arbetar allt fler länder med kortare, helt orala behandlingsregimer för resistenta TB-fall. I stället för långvariga kurer med smärtsamma injektioner blir tablettbaserade behandlingar på endast några månader alltmer tillgängliga. De är mindre påfrestande för patienterna och ökar sannolikheten för att behandlingen genomförs till slut.

Investering i snabb diagnostik och moderna, kortare behandlingsförlopp kan förhindra tusentals extra infektioner och dödsfall, understryker hälsomyndigheterna.

En gränsöverskridande insats är nödvändig

Eftersom tuberkulos inte respekterar landsgränser uppmanar experter till stärkt samarbete över hela Europa. Datautbyte, gemensam upphandling av nya läkemedel och koordinerade riktlinjer ska säkerställa att patienter inte hamnar mellan stolarna när de flyttar eller reser.

Otto-Knapp framhåller att länder måste garantera tillgång till de senaste behandlingsmetoderna. Om patienter i ett land har tillgång till modern terapi, medan så inte är fallet i grannlandet, uppstår ojämlikhet i behandlingskvalitet — och bakterien fortsätter att cirkulera.

Vad kan du själv göra om du är osäker på tuberkulos?

Även om de flesta européer sällan tänker på tuberkulos kan sjukdomen fortfarande drabba här hemma — särskilt hos människor som reser ofta, arbetar inom hälso- och sjukvården eller har täta kontakter med utsatta grupper.

I Danmark och andra EU-länder för hälsomyndigheter och specialiserade lungläkare tillsyn över riskgrupper. Riktad screening genomförs av asylsökande, fängslade och personer med allvarliga immunproblem. Ändå gäller det grundläggande rådet: vid långvarig hosta ska man inte vänta för länge med att söka läkarvård.

Varför resistens återvänder med så stor seglivad kraft

Resistent tuberkulos uppstår ofta när en behandling avbryts för tidigt, medicinen inte tas i tid, eller doseringen är felaktig. Bakterien lär sig på så sätt att kringgå antibiotika. Det händer ibland på grund av praktiska problem — patienter tål de kraftiga biverkningarna dåligt, förlorar tillgång till medicin eller kan inte hålla avtalade tider med sjukvården.

Det sociala sammanhanget spelar också en avgörande roll. Människor i instabila livssituationer — hemlösa, papperslösa migranter eller intagna — har svårare att genomföra en månadsbehandling. Utan stöd och vägledning växer risken för ofullständig behandling och därmed för resistensutveckling.

För sjukvårdssystemen innebär det att tekniska lösningar som nya läkemedel och tester inte räcker ensamma. Det behövs också socialt stöd — däribland hjälp att ta medicinen korrekt, tolktjänster, transport till kliniker och betrodda kontaktpersoner i lokalsamhällena.

Viktiga begrepp och risker kring tuberkulos

Ett uttryck som ofta dyker upp är ”multidrugresistent tuberkulos” (MDR-TB). Det betyder att bakterien har blivit okänslig för minst de två viktigaste förstahandsmedlen — normalt isoniazid och rifampicin. I ännu allvarligare fall talar läkarna om ”extensivt resistent TB” (XDR-TB), där även flera reservmedel inte längre fungerar. Dessa varianter kräver mycket komplex, dyr och långvarig behandling.

För Europa reser det en strategisk fråga: hur säkerställer man att en relativt sällsynt sjukdom inte obemärkt utvecklas till en reservoar av starkt resistenta bakterier? Erfarenheterna med andra infektionssjukdomar — som hiv och resistenta sjukhusbakterier — visar att en för sen reaktion kan få konsekvenser under årtionden framöver. Genom att målinriktat investera i upptäckt, modern behandling och socialt stöd nu minskar man risken för en långt svårare kris senare.

För den enskilda medborgaren handlar det om att förbli uppmärksam utan att förfalla till panik. Tuberkulos kan behandlas effektivt när sjukdomen upptäcks tidigt och rätt läkemedel finns tillgängliga. Den största faran uppstår när symptom ignoreras, läkarhjälp söks för sent, och ofullständiga behandlingar ger bakterien tid att utveckla motståndskraft mot medicinen.