Ny studie avslöjar: Djur och människor föredrar överraskande samma musik

Darwins tanke om ”skönhet” i naturen får nytt stöd

Ett internationellt forskarlag har fått över 4 000 människor att spela en slags musikquiz med djurläten. Slutsatsen är anmärkningsvärd: Våra öron uppskattar ofta exakt samma ljud som de djur som frambringar dem. Det ger en gammal idé från Charles Darwin helt ny och gedigen vetenskaplig grund.

Darwin skrev på 1800-talet att inte bara människor, utan även djur besitter en känsla för skönhet. Han menade att djur finner vissa ljud, färger eller former tilltalande, och att detta spelar en roll i parningssituationer. Det lät länge som en intressant, men svårt testbar tanke.

Nu visar en undersökning publicerad i den vetenskapliga tidskriften Science att Darwin kanske hade rätt. Forskarna jämförde vad människor finner behagligt att lyssna till med vad djur själva finner tilltalande hos sina artfränder.

Människor valde anmärkningsvärt ofta precis det djurljud som djuret självt finner mest tilltalande.

Stort onlineexperiment med över 4 000 deltagare

Forskarna omvandlade sitt experiment till ett onlinespel och gjorde det tillgängligt för allmänheten. Totalt deltog mer än 4 000 personer från en rad olika länder.

• Varje deltagare hörde 110 par av djurläten.
• Vid varje par skulle de ange vilket ljud de tyckte bäst om.
• Det var i förväg känt vilket av ljuden djuren själva finner mest attraktivt.

Efteråt undersökte forskarna i vilken grad människors val sammanföll med djurens preferenser. Resultatet överraskade även forskargruppen: Ju starkare en viss art föredrar ett specifikt ljud, desto större är sannolikheten att människor också betecknar just det ljudet som behagligt.

Ett ytterligare anmärkningsvärt fynd var att försökspersonerna klickade snabbare när de valde det ljud som djuret självt finner mest tilltalande. Det tyder på en närmast automatisk, intuitiv reaktion snarare än en medveten bedömning.

Från grodor till fåglar: Vad djuret finner vackert finner vi ofta också vackert

Till experimentet använde forskarna ljud från 16 olika djurarter, däribland grodor, gräshoppor och sångfåglar. En central roll spelade den så kallade túngaragrodan, en tropisk art som har studerats intensivt sedan 1980-talet.

Det är välkänt att honor av denna art föredrar hannar med en extra ”utsmyckning” i sitt läte. Det är inte bara grundlätet som räknas, utan också tillägg som korta klick, snabba driller eller en extra djup pulserande ton.

Det som får en hongroda yr av entusiasm låter uppenbarligen också ganska behagligt i många människors öron.

I den nya undersökningen reagerade försökspersonerna starkare på djurläten som innehöll den här sortens utsmyckningar. Låga toner visade sig också vara populära, precis som hos djuren själva. Det handlar alltså inte om slumpmässiga preferenser, utan om specifika ljudegenskaper: struktur, rytm, tonhöjd och variation.

Musikundervisning gör nästan ingen skillnad

Deltagarna hade mycket olika musikaliska bakgrunder. Några hade fått många års musikundervisning, andra nästan ingen erfarenhet alls. Ändå hade det i stort sett ingen inverkan på deras val.

Det resultatet pekar på att våra preferenser inte primärt härrör från kultur, smak eller musikutbildning. Forskarna föreslår att medfödda egenskaper i vårt hörselsystem spelar en långt större roll än vad man tidigare trott.

Vad berättar detta om musikens ursprung?

Den stora frågan är: Varför reagerar människors och djurs öron så lika? Forskarna menar att det beror på delade, urgamla mekanismer i hjärnan och hörselorganet.

Vårt hörselsystem verkar vara byggt på principer som vi delar med andra arter, och som möjligen uppstod hos en mycket avlägsen gemensam förfader.

Många ryggradsdjur har ett jämförbart sätt att omvandla luftvibrationer till nervsignaler. Ljudmönster med rytm, upprepning och subtil variation är sannolikt lättare för hjärnan att bearbeta. Det kan förklara varför sådana mönster känns tilltalande, även när vi inte medvetet upplever det så.

Om våra musikaliska preferenser delvis härstammar från denna gemensamma biologiska bas är musik kanske mindre en mänsklig uppfinning och mer en raffinerad form av något som har funnits i naturen länge: en känslighet för vissa ljudmönster som hjälper till med kommunikation och parning.

Medborgarvetenskapens kraft: Ett spel som levererar seriös data

Undersökningen visar också hur kraftfull medborgarvetenskap kan vara. Via en onlineplattform kunde tusentals deltagare nås på kort tid. Det som för dem var ett roligt spel med djurläten gav forskarna en enorm mängd data att arbeta med.

Att genomföra ett så storskaligt experiment i ett fysiskt laboratorium skulle vara nästan omöjligt. Onlineverktyg gör det möjligt att studera mönster i mänsklig uppfattning i en långt större skala och upptäcka subtila preferenser som annars skulle gå under radarn.

Vad kan vi använda denna kunskap till?

Resultaten är inte bara intressanta för biologer och musikpsykologer. De väcker också nya frågor och kan tillämpas inom många olika områden:

• Ljud i naturdokumentärer: Skapare kan bättre utnyttja ljud som är tilltalande för både djur och människor.
• Omgivningsljud i parker och djurparker: Insikt i gemensamma preferenser kan bidra till att skapa lugna, behagliga ljudmiljöer.
• Musikterapi: Kunskap om medfödda preferenser kan vara användbar vid behandling av stress och ångest.
• Artificiell intelligens och ljudteknik: System som genererar eller filtrerar ljud kan ta hänsyn till egenskaper som är djupt förankrade i vår hörsel.

Nästa steg: Gäller det även färger och dofter?

Forskarna tänker inte stanna vid djurläten. De planerar att genomföra liknande experiment med visuella och luktmässiga stimuli. Frågan är om människor finner färgkombinationer eller dofter tilltalande som också utgör viktiga signaler för djur, till exempel hos blommande växter eller fågelfjädrar.

Om ett motsvarande samband dyker upp kommer det att peka på en ännu bredare gemensam känslighet mellan människor och andra arter. Det handlar i så fall inte bara om musik eller ljud, utan om ett generellt mönster i hur vi bedömer sinnesintryck.

Så här kan du själv uppleva det

Har du blivit nyfiken kan du enkelt experimentera i vardagen. Lägg märke till vilka fågelläten du finner behagliga under en vårpromenad, och vilka som verkar störande. Ofta är det de lugna, rytmiska mönstren med upprepning som vinner.

Även ljudet av fårungar, grodornas kurrande vid ett vattenhål eller till och med en duvs kurrande kan verka överraskande lugnande. Många av dessa ljud har just de egenskaper som undersökningen framhäver: tydlig rytmik, begränsade tonhöjder och små variationer framför kaos.

Du som spelar musik kan hämta inspiration hos naturens egna ”kompositörer”. Driller, korta upprepade mönster och låga, pulserande toner dyker inte upp slumpmässigt över musikgenrer: Våra hjärnor verkar ha varit inställda på dem i miljontals år.