Grönland: inte alltid is och evig permafrost
För mer än hundra år sedan klättrade temperaturen i södra Grönland till över 30 grader. Det låter som något hämtat från en science fiction-film — särskilt för en ö som vi främst förknippar med is, glaciärer och arktisk kyla. Ändå handlar det om ett officiellt erkänt rekord, och märkligt nog har det absolut ingenting att göra med den människoskapade uppvärmningen som vi känner till idag.
Sydgrönland är varmare än de flesta föreställer sig
Grönland framkallar bilder av oändliga snöfält och temperaturer långt under fryspunkten. Den bilden stämmer på vintern och i det inre av landet — men längs sydkusten ser verkligheten mer nyanserad ut. Här kan somrarna faktiskt överraska med ganska mildt väder.
I de sydligaste områdena är sommartemperaturer mellan 15 och 20 grader i slutet av juni och juli helt normala. För ett polarområde är det nästan uteserveringstemperaturer. I huvudstaden Nuuk uppmättes hela 24 grader den 9 juni 2016, medan den genomsnittliga middagstemperaturen i juni normalt ligger runt 8 grader. För grönländska förhållanden är det en regelrätt värmebölja.
Och ändå bleknar det rekordet i jämförelse med vad som hände i den lilla staden Ivittuut i sydvästra Grönland långt tidigare.
Det otroliga rekordet från Ivittuut 1915
Ivittuut har ett så kallat tundraklimat: typiskt kyligt med korta somrar och långa, bistra vintrar. Den genomsnittliga middagstemperaturen på sommaren ligger runt 12 grader. Just därför är det som hände den 23 juni 1915 så anmärkningsvärt.
Den 23 juni 1915 klättrade temperaturen i Ivittuut upp till 30,1 grader — Grönlands officiella värmerekord.
Siffran är bekräftad av Världsmeteorologiska organisationen (WMO). Värdet ligger cirka 18 grader över det normala junigenomsnittet på den platsen. Under de följande årtiondena rapporterades ännu högre värden från andra platser på Grönland — ända upp till 32–35 grader — men ingen av dessa mätningar har någonsin blivit officiellt godkänd av de meteorologiska tjänsterna.
Rekordet från 1915 har alltså hållit i mer än ett sekel. Och det anmärkningsvärda är att det härstammar från en tid då den människoskapade uppvärmningen knappt hade börjat.
Hur kan det bli så varmt där? Det perfekta väderpusslet
År 1915 fanns inga satelliter, så vi saknar en komplett bild av atmosfären och molnen den dagen. Ändå kan meteorologer utifrån nutida kunskap ganska exakt bedöma vilka faktorer som föll samman samtidigt.
- Sydlig luftström: Varm luft från sydligare breddgrader rörde sig in över södra Grönland.
- Mitt i sommaren: I slutet av juni står solen nästan konstant över horisonten, vilket ger underlaget möjlighet att värmas upp i timmar.
- Molnfritt väder: Utan molntäcke träffar solens strålar jordytan direkt, som därmed värms upp snabbt.
- Lokal uppvärmning: Mörka klippsidor och bar jord absorberar långt mer värme än snö eller is.
När alla dessa bitar faller på plats samtidigt kan temperaturen även i ett tundraområde skjuta dramatiskt i höjden under en kortare period. Att sådana extraordinära dagar förekommer betyder inte att klimatet som helhet var under förändring då. Det säger snarare något om vädrets oförutsägbara och nyckfulla natur på kort sikt.
Väder kontra klimat: vad avslöjar egentligen ett gammalt rekord?
En enskild extremt varm eller extremt kall dag berättar mycket lite om klimatets tillstånd. För att kunna tala om strukturella förändringar tittar forskare på trender över minst 30 år.
En värmebölja under en dag är väder. Först när sådana dagar förekommer långt oftare handlar det om klimatförändring.
Forskare analyserar därför långa dataserier: genomsnittstemperaturer, nederbörd, snöfall, varaktigheten av istäcke och antalet dagar där temperaturerna är högre än normalt. Det är bara över sådana tidsperioder som tydliga mönster träder fram.
De långsiktiga data visar att Grönland idag är 3 till 4 grader varmare än under perioden 1850–1900, beroende på region. Särskilt sedan slutet av 1990-talet har uppvärmningen accelererat markant. Den nuvarande förändringen på Grönland hänger alltså tydligt samman med växthusgasernas inverkan — medan toppen 1915 främst är ett exempel på naturlig klimatvariabilitet.
Därför reagerar Grönland så kraftigt på uppvärmning
Grönland ligger på höga breddgrader och är till största delen täckt av is. Det är precis det som gör området extremt sårbart för temperaturstigningar.
| Faktor | Effekt på Grönland |
|---|---|
| Smältande is | Ersätter den vita ytan med mörkare vatten eller klippa, som absorberar mer solljus och förstärker uppvärmningen ytterligare. |
| Förändrat snöfall | Mindre nysnö betyder mindre reflektion och snabbare uppvärmning av underlaget. |
| Varmare havsvatten | Angriper glaciärerna underifrån och accelererar kalvningen av is ut i havet. |
| Längre smältsäsonger | Smältsäsongen börjar tidigare på året och slutar senare, så mer is försvinner varje år. |
Denna kombination av faktorer betyder att Grönland reagerar snabbare på globala temperaturstigningar än de flesta andra regioner. Där en enstaka 30-graderstopp för över ett sekel sedan var ren slump, är det nu frekvensen av för varma dagar som ökar — inklusive vinterdagar där temperaturen kryper över noll.
Extremt väder förekommer alltid — även i ett stabilt klimat
Varje klimattillstånd, även ett stabilt sådant, rymmer svängningar och avvikelser. Ett par exempel hjälper till att sätta det i perspektiv:
- I Europa kan kalla vintrar ändå bjuda på vårliknande dagar när varm luft strömmar upp från söder.
- Även varma somrar upplever då och då friska dagar när nordanvinden tar över.
- Även före industrialiseringen finns historiska berättelser om extrem kyla eller ovanligt varma perioder.
Det särskilda med vår tid är inte att vi regelbundet upplever extrema dagar — det är att statistiken förskjuts. Värmerekord slås långt oftare än köldrekord. Det mönstret var 1915 i stort sett frånvarande i tillgänglig data; det handlade verkligen om en nästan slumpmässig sammansmältning av gynnsamma väderförhållanden.
Vad rekordet från 1915 lär oss
Det bisarra temperaturrekordet på Grönland är för klimatforskare en nyttig påminnelse om intuitionens begränsningar. Ett område som vi förknippar med evig kyla kan ibland överraska med anmärkningsvärd värme. Samtidigt visar det att man inte kan avläsa klimatförändringarnas påverkan utifrån ett enskilt datum.
Den som vill förstå Grönland idag bör istället titta på hur ofta isen smälter på sommaren, hur många glaciärer som drar sig tillbaka, och hur genomsnittstemperaturen förskjuts över årtionden. Det ger en långt mer rättvisande bild än spektakulära, isolerade dagar — oavsett hur imponerande 30,1 grader i Ivittuut låter.
För många kan det verka förvirrande när nyhetshistorier om samma region omväxlande handlar om tropisk värme på sommaren, töväder på vintern och frisk snö och bitter köld. Det är ingen motsättning, utan en logisk konsekvens av ett klimat som i genomsnitt blir varmare, medan vädrets dagliga nycker består. Den som lär sig att skilja de två åt kan bättre sätta enstaka rekord i perspektiv — och låter sig inte så lätt vilseledas av dramatiska siffror i nyhetsrubrikerna.
