Hundar på intensivvårdsavdelningen – ett vetenskapligt experiment
På ett franskt universitetssjukhus händer något ovanligt just nu: Hundar rör sig genom korridorerna på intensivvårdsavdelningen. Inte som terapihundar i traditionell bemärkelse, utan som en gammal vän som tittar förbi.
I Clermont-Ferrand har ett team av läkare och forskare satt igång något som för många sjuka människor verkar otänkbart. Svårt sjuka intensivvårdspatienter återförenas med sin egen hund – mitt bland droppar, pipande övervakningsutrustning och respiratorer. Det sker inte av sentimentalitet, utan som en del av en stringent vetenskaplig studie som ska dokumentera om sådana besök är både säkra och meningsfulla.
Intensivvårdsavdelningen som ett brott med vardagen
En inläggning på intensivvårdsavdelningen känns för många patienter som ett hårt och plötsligt brott med den värld de känner. Dagsljuset försvinner bakom gardiner, maskinerna tar över dygnets rytm, och anhöriga har ofta bara begränsad tillgång.
Många förlorar känslan för tid och känner sig avskurna från allt som är dem kärt och bekant. Det är precis detta som fick läkarna vid universitetssjukhuset i Clermont-Ferrand att fundera: Kan det välbekanta – i det här fallet den egna hunden – göra den svåra perioden lättare att bära?
Den kliniska studien de har startat bär namnet PET in Intensive Care Unit – eller Pets Enhancing Therapeutics in Intensive Care Units.
Den centrala frågan: Kan ett kontrollerat besök av patientens egen hund märkbart förbättra det emotionella och psykiska välbefinnandet hos intensivvårdspatienter?
Från magkänsla till mätbara resultat
Forskarna bygger på mångårig erfarenhet från sjuksköterskor och anhöriga, som länge har haft en känsla av att ett djur skapar lugn, dämpar ångest och får patienter att känna sig som människor igen. Hittills har det dock främst funnits anekdotisk evidens, spridda initiativ och rörande enskilda berättelser – men nästan ingen hård data.
Studien genomförs på tre intensivvårdsavdelningar: en allmän vuxenintensivvårdsavdelning, en neurointensiv vårdenhet samt en medicinsk-kirurgisk intensivvårdsavdelning. Projektet har sitt ursprung i doktorsforskningen hos läkare och forskare Adèle Gauthier, under handledning av professor Matthieu Jabaudon och med stöd från avdelningen för klinisk forskning och innovation.
Målet är tydligt definierat
Forskarteamet önskar ta steget från ”vi tror att det hjälper” till ”vi kan dokumentera vad det gör”. När den praktiska genomförbarheten är fastställd kommer efterföljande undersökningar att titta närmare på effekterna på bland annat:
- Ångest och oro hos patienten
- Psykiskt välbefinnande under inläggningen
- Patienternas upplevelse av trygghet och anknytning
Det är ett banbrytande projekt som kan förändra sättet vi tänker på intensivvård – genom att ta med det mest mänskliga av allt in i en av sjukhusets mest kliniska miljöer.
