Varningssignalerna hopar sig: det som brygger i Stilla havet pekar på en ny och extremare klimatfas

Från 2024 till 2026: ett klimatsprång, inte ett mellanår

Långt från Sverige, men med direkta konsekvenser för vårt väder, håller klimatsystemet över Stilla havet på att växla läge. Forskare observerar mönster som pekar mot en markant övergång till en ny fas — med fler extremer, mer långvariga värmeböljor och mindre förutsägbar nederbörd.

2024 slog nästan alla värmerekord. Klimattjänster beskrev uppvärmningen som en ”acceleration”, driven inte bara av CO₂, utan också av en kraftfull El Niño. Denna varma fas i det ekvatoriala Stillahavets övre vattenlager lyfter tillfälligt den globala medeltemperaturen. Många förväntade sig att läget skulle lugna ner sig när El Niño avtog. Det verkar inte hända.

Enligt flera internationella center pekar ett växande antal indikatorer på en ny stor omställning i ENSO-systemet (El Niño–Southern Oscillation) kring 2025–2026. Denna övergång påverkar inte enbart tropikerna, utan också vädret i Europa — däribland Sverige och övriga Skandinavien.

Kombinationen av ihållande höga växthusgaskoncentrationer och en ny ENSO-fas ökar sannolikheten för en serie extremt varma och fuktiga år på global nivå.

Vad är ENSO, och varför handlar allt om Stilla havet?

ENSO är den rytmiska svängningen i klimatsystemet över tropiska Stilla havet. Det påminner om en enorm andningsprocess med tre ansikten: El Niño, La Niña och en neutral fas. Förstår man detta system börjar många av världens väderhändelser plötsligt ge mening.

Systemets tre ansikten

• El Niño: Havsytan i östra, ekvatoriala Stilla havet är varmare än normalt. Atmosfären reagerar med förändrade vindmönster och förskjutna regnzoner.
• La Niña: Det motsatta scenariot. Vattnet blir kallare än genomsnittet, särskilt utanför Sydamerikas kust. Passadvindarna intensifieras, och värmen dras djupare ner i havet.
• Neutral fas: Ingen tydlig avvikelse, men systemet förblir dynamiskt och kan snabbt tippa över i någon av de två extremerna.

Det låter tekniskt, men konsekvenserna är mycket påtagliga. Skogsbränder i Australien, översvämningar i Sydamerika, misslyckade monsuner i Asien — många av dessa händelser följer ENSO:s rytm tätt.

El Niño och La Niña är inte avlägsna kuriositeter, utan verkliga fjärrkontroller för vädret i stora delar av världen.

Från El Niño till La Niña: därför blir 2026 avgörande

Den kraftiga El Niño under 2023–2024 värmde havets ytskikt ytterligare. Systemet återgår vanligtvis inte till ”det normala” efteråt — det svänger istället över till den kalla sidan: La Niña. Det är precis vad många klimatmodeller nu förutspår för andra halvan av 2025 och framåt mot 2026.

Vad registrerar forskarna konkret?

Klimatcenter analyserar månadsvis en lång rad mätningar i Stilla havet. Sammantaget tecknar dessa signaler sig:

Ingen enskild indikator är i sig avgörande. Styrkan ligger i helhetsbilden: havet och atmosfären verkar ställa in sig på en sval, men dynamisk fas.

En La Niña i en värld som redan är uppvärmd blåser inte sval luft över hela planeten — den omfördelar värmen och förstärker lokala extremer.

Vad innebär en ny ENSO-fas för Europa och Sverige?

ENSO utspelar sig över tropikerna, men via jetströmmen och storskaliga trycksystem når inflytandet långt in i de mellersta breddgraderna — däribland över Nordatlanten. Den exakta effekten varierar från år till år, men klimatforskning avslöjar flera robusta tendenser.

Större svängningar i jetströmmen

En aktiv ENSO-fas kan få jetströmmen att bukta och slingra sig. Det ökar sannolikheten för:

• perioder med ihållande västvindar och milda, fuktiga vintrar i Västeuropa;
• blockeringar, där högtrycksområden hänger kvar på samma ställe i veckor;
• skiftvis mycket blöta och anmärkningsvärt torra månader.

För Sverige innebär det en större risk för extremer under kort tid: vattenskador från intensiva skyfall avväxlande med perioder då regnet uteblir och marken snabbt torkar ut.

Somrar med värmeböljor — men också häftiga skyfall

I en värld med högre bakgrundstemperaturer lägger ENSO-svängningarna ett extra lager risk ovanpå den redan existerande trenden. Analyser från den europeiska klimattjänsten visar att:

• somrar efter en kraftig El Niño ofta känns varma tidigt på säsongen med fler varma nätter;
• La Niña-liknande år skapar skarpare kontraster: svalare perioder avväxlande med kortvariga, men intensiva värmeböljor;
• åskväder med stora nederbördsmängder på kort tid förekommer oftare, eftersom varmare luft innehåller mer fukt.

Kombinationen av varma hav runt Europa och en föränderlig jetström förstärker risken för kraftiga sommarstormar. Det påverkar direkt vattenförvaltning, jordbruk och samhällsplanering.

Den kommande ENSO-fasen kommer att blottlägga våra befintliga sårbarheter: hårdgjorda stadsytor, intensivt jordbruk och flodsystem som redan är nära sina gränser.

Globala förskjutningar: från risfält till orkansäsong

Utanför Europa tecknar sig ännu skarpare konsekvenser. La Niña förstärker typiskt monsunen i delar av Sydasien, medan andra regioner däremot torkar ut. Det påverkar direkt den globala livsmedelsproduktionen.

Jordbruk och livsmedelspriser

Flera av världens största spannmåls- och risproducerande regioner ligger i områden som reagerar kraftigt på ENSO. Under en uttalad fas förändras:

• antalet regndagar och timingen av regnsäsongen;
• risken för värmestress hos grödorna;
• utbredningen av växtsjukdomar och skadedjur.

En serie misslyckade skördar under efterföljande år kan snabbt sätta världsmarknaden för spannmål och ris i rörelse. Prissvängningar märks i den europeiska mataffären, även om fälten ligger tusentals kilometer bort.

Tropiska cykloner och översvämningar

ENSO påverkar också antalet och banorna för tropiska cykloner i Atlanten och Stilla havet. Under vissa La Niña-år tilltar den atlantiska orkansäsongen i styrka, eftersom vindskjuvningen minskar. Fler stormar betyder större risk för allvarliga översvämningar längs kusterna i USA och Karibien.

En sådan ökning av klimatrelaterade katastrofer lägger stort tryck på försäkringsmarknader och återförsäkringsbolag, som också verkar i Europa. Det kan i slutändan driva upp premierna för skadeförsäkringar hemma hos oss.

Så här följer och simulerar forskarna denna omställning

Den nuvarande generationen klimatmodeller simulerar ENSO rimligt väl — men långt ifrån perfekt. Kopplingen mellan hav och atmosfär är komplex, och även små avvikelser i vindhastighet eller molntäcke kan avgöra skillnaden mellan en måttlig och en extrem händelse.

Forskare kombinerar därför tre tillvägagångssätt:

• Observationer från bojar, satelliter och fartyg med fokus på temperatur, salthalt och havsströmmar.
• Säsongsprognoser som ser flera månader framåt med hjälp av dussintals modellkörningar.
• Klimatscenarier på längre sikt, där olika utsläppsbanor jämförs.

Genom att kombinera dessa lager uppstår inte en exakt kalender, utan ett ”fönster av förhöjd sannolikhet” för en ny extrem fas. För 2025–2026 skjuter det fönstret sig nu tydligt in i synfältet.

Vad betyder det för myndigheter, företag och medborgare?

En ny och mer extrem klimatfas kräver inte panik, utan förberedelse. Myndigheter kan se över sin vattenförvaltning med sikte på blötare vintrar och kortvariga toppbelastningar. Lantbrukare kan överväga att revidera bevattningsstrategier och val av grödor med ögon för större variation i nederbörd och temperatur.

Företag med globala försörjningskedjor bör kartlägga klimatkänsliga knutpunkter: hamnar i tropiska regioner, produktionsområden i utsatta deltan och distributionscenter längs floder. En sammanhängande serie av extrema år ökar risken för att flera led i kedjan kommer under press samtidigt.

Hushåll kan ta relativt enkla steg: samla upp regnvatten i trädgården, välja värmetåliga växter, förbättra solskydd och skydda källare och bottenvåningar mot vattenskador. Små åtgärder — men i ett helt bostadsområde som gör samma sak faller skadeomfånget markant.

Signalerna från Stilla havet är inte en avlägsen varning, utan en tidig signal till de beslut vi kan fatta redan nu.

Den som vill förstå den större bilden kan sätta sig in i begreppet ”telekonnektioner”: den mekanism som beskriver hur en störning på ett ställe i atmosfären skapar vågmönster tusentals kilometer bort. Denna fysik förklarar varför en temperaturavvikelse nära ekvatorn veckor senare kan påverka sannolikheten för en storm över Nordsjön.

Det kan dessutom löna sig att följa ENSO:s utveckling löpande via säsongsprognoser under kommande år. Inte för att förutsäga vädret dag för dag, utan för att bilda sig en överblick: blir den kommande vintern sannolikt blötare än normalt, växer chansen för en tidig varm vår, verkar sommarstormar bli mer intensiva? I en värld där klimatets baslinje redan har förskjutits uppåt kan en sådan framåtblickande orientering vara skillnaden mellan att bli överraskad och att vara förberedd.