Billig burktonfisk verkar perfekt till sallad, pasta eller en snabb lunch.
Men bakom den praktiska burken döljer sig en mindre aptitlig historia.
Fler och fler hälsoorganisationer slår larm om metaller i fisk. Nu sätter en ny undersökning, delad av den franska tidskriften 60 Millions de consommateurs, ett tonfiskmärke från snabbköpet under skarpt ljus.
En undersökning som krossar den idylliska bilden av tonfiskburkar
Burktonfisk gäller i många svenska och nordiska hushåll som en fast ingrediens. Högt proteininnehåll, billigt, långvarigt hållbart, tillgängligt överallt. Idealiskt för studenter, unga familjer och alla som snabbt vill ha något näringsrikt på bordet.
Just därför väcker en nyligen genomförd europeisk undersökning så stor oro. Två ideella organisationer, Foodwatch och Bloom, har tillsammans köpt 148 tonfiskburkar i snabbköp i fem europeiska länder. Proverna skickades sedan till laboratoriet för grundlig analys av kvicksilverhalten.
Samtliga 148 undersökta burkar innehöll kvicksilver, och hos en del låg värdet över den officiella europeiska normen.
Enligt 60 Millions de consommateurs, som publicerade resultaten, innehöll 10 procent av burkarna mer kvicksilver än den tillåtna EU-gränsen: 1 milligram per kilo (1 mg/kg). Hos vissa produkter från ett känt märke steg kvicksilverhalten till och med till nästan 4 mg/kg, alltså cirka fyra gånger normen.
Varför just tonfisk lagrar så mycket kvicksilver
Kvicksilver hamnar främst i havet via industri och förbränning av fossila bränslen. I vattnet omvandlar bakterier kvicksilvret till metylkvicksilver, en form som lätt ackumuleras i levande organismer.
Plankton tar upp små mängder metylkvicksilver. Små fiskar äter planktonet. Större fiskar äter i sin tur mindre fiskar. Varje steg i näringskedjan ökar koncentrationen i djuret. Denna process kallas bioackumulering.
Tonfisk står högt i näringskedjan och äter andra fiskar. Därför stiger kvicksilverhalten i köttet långt snabbare än hos små arter.
För konsumenter betyder det: ju större och äldre fisken är, desto mer kvicksilver får du i dig per portion. Tonfisk, svärdfisk och haj hör till riskgruppen. Sardin och makrill ligger långt under.
Har de nuvarande reglerna underskattat situationen?
EU-lagstiftningen fastställer ett maximalt kvicksilvervärde på 1 mg/kg för tonfisk. Det är cirka tre gånger så högt som gränsen för många andra havsprodukter. Den generösa marginalen irriterar olika hälsoexperter och ideella organisationer.
I en uträkning som lyfts fram i Frankrike framgår det att en person på 70 kilo veckovis kunde äta 91 gram tonfisk, om fisken låg exakt på 1 mg/kg, utan att överskrida det acceptabla intaget. Det motsvarar ungefär 4,7 kilo tonfisk om året.
Foodwatch och Bloom hävdar att gränsen tjänar den kommersiella verkligheten framför folkhälsan. Genom att sätta tröskeln högt kan producenter även fortsätta att sälja partier med relativt mycket kvicksilver.
Enligt organisationerna medför en alltför generös norm att förorenad tonfisk ändå förblir i butikshyllorna, medan konsumenterna har ringa insikt i den faktiska risken.
Därtill kommer att sårbara grupper – såsom gravida kvinnor, små barn och personer som äter mycket fisk – är mer känsliga för de skadliga effekterna av metylkvicksilver. För dem kan även ett intag under den lagliga gränsen väcka frågor.
Hälsorisker med kvicksilver i fisk
Metylkvicksilver angriper främst nervsystemet. Effekterna varierar, men läkare nämner ofta:
- påverkan på utvecklingen av hjärnan hos ofödda barn och småbarn
- nedsatt koncentrationsförmåga och minnesproblem vid långvarig exponering
- stickningar i händer och fötter vid mycket högt intag
- störningar av finmotorik och koordination i extrema fall
Det betyder inte att en matsäck med tonfisksallad omedelbart ger allvarliga symptom. Det handlar om en smygande effekt hos människor som ofta äter samma förorenade fisk. Just därför efterlyser organisationer strängare normer och tydliga riktlinjer för konsumenten.
Märket som får den röda lyktan
I undersökningen dök flera kända snabbköpsmärken upp. Inte alla lika negativt, men ett namn skilde sig tydligt ut genom de högsta uppmätta värdena. Hos det märket låg kvicksilverhalten i vissa burkar upp till 3,9 mg/kg.
Därmed hör denna producent enligt 60 Millions de consommateurs till det sämsta valet för dem som vill ha minst möjligt kvicksilver. Det aktuella märket ligger fortfarande prominent i hyllorna i många butiker, ofta med kampanjer och stora reklamkampanjer kring hållbarhet och kvalitet.
Ett märke som gärna presenterar sig snyggt och ansvarsfullt visar sig i laboratoriet just leverera burkarna med de högsta kvicksilvervärdena.
Klyftan mellan marknadsföring och mätbart innehåll gör många konsumenter misstänksamma. Den som i snabbköpet väljer den kända blå burken tror sig trygg, men får möjligen just den tyngsta belastningen.
Hur klarade sig andra märken?
Forskarna tittade inte bara på det sämsta märket utan jämförde olika etiketter och egna varumärken. Vissa kedjemärken och premiumlinjer visade lägre värden, även om varje burk innehöll kvicksilver.
| Märkestyp | Uppmätt situation | Vad betyder det för dig? |
|---|---|---|
| Märke med högsta värdena | Flera prover markant över 1 mg/kg | Bättre att begränsa eller undvika valet, särskilt vid regelbunden konsumtion |
| Standard kedjemärken | Ofta under normen men ibland nära gränsen | Kan ätas tillfälligt men inte för ofta och håll portionerna små |
| Premium- och ekologiskt orienterade märken | Främst värden under normen men aldrig helt fria från kvicksilver | Något gynnsammare profil men variera ändå med andra fiskarter |
Skillnaden i kvicksilverhalt visade sig främst hänga samman med tonfiskart, ursprungsområde och fiskemetod, inte bara logotypen på etiketten. Ändå hjälper studien till att identifiera märken som upprepade gånger får högre poäng.
Vad kan du själv göra för att begränsa din risk?
Att undvika kvicksilver helt lyckas inte, men du kan kraftigt reducera exponeringen med vissa vanor i köket. Kärnan: variation och måttlighet.
Begränsa tonfisk, variera med mindre fisk
Näringssexperter rekommenderar att inte äta burktonfisk flera gånger i veckan, särskilt inte för barn eller gravida kvinnor. En praktisk tumregel: betrakta tonfisk som en ”tillfällig fisk”, inte som daglig grundval.
Den som gärna äter fisk kan vinna mycket på att oftare välja arter lägre i näringskedjan, såsom:
- sardin (färsk, på burk i olja eller i tomatsås)
- makrill (rökt, på burk eller färsk)
- sill
- ansjovis
Dessa fiskar levererar omega 3, proteiner och mineraler men innehåller typiskt markant mindre kvicksilver än stora rovfiskar.
En sallad med sardin eller makrill ger nästan samma näringsvärde som tonfisk, med lägre kvicksilverrisk och ofta ett lägre pris.
Var uppmärksam med sårbara grupper
För gravida kvinnor rekommenderar många hälsomyndigheter att kraftigt begränsa tonfisk, svärdfisk och haj eller till och med tillfälligt utesluta dem. Fostrets hjärna är extra känslig för metylkvicksilver.
Även för små barn lönar det sig att välja andra fiskarter. Ett barn som varje vecka äter tonfiskpizza eller tonfiskwraps kan på årsbasis redan ta upp en hel del kvicksilver, medan samma rätter med lax, makrill eller sardin utgör ett mindre belastande alternativ.
Varför en strängare norm kan ge mer skydd
Den nuvarande EU-gränsen på 1 mg/kg speglar en kompromiss mellan hälsa och ekonomiska intressen. Fiskeländer och industrier fruktar att alltför låga normer gör stora delar av fångsten osäljbar.
Ändå visar riskberäkningar att en lägre gräns skulle reducera exponeringen för miljontals konsumenter, utan att fisk helt skulle försvinna från hyllorna. En förskjutning mot mindre arter och strängare urval av tonfiskpartier skulle redan göra stor skillnad.
Ett intressant scenario som vissa experter skisserar: föreställ dig att EU sänker gränsen för tonfisk till nivån för andra havsprodukter, omkring en tredjedel av den nuvarande gränsen. Producenter skulle då tvingas sortera bort partier med höga värden eller endast bearbeta ung, mindre tonfisk.
Lägre normer tvingar kedjan till mer urval och transparens, varvid den genomsnittliga konsumenten automatiskt äter fisk med mindre kvicksilver.
För konsumenter förblir en strategi oförändrat kraftfull: kritiska val i butikshyllan. Inte bara titta på pris och marknadsföring utan även på fiskart och konsumtionsfrekvens.
Mot ett annat sätt att äta fisk
Diskussionen kring kvicksilver i tonfisk berör en bredare fråga: hur ofta behöver vi egentligen fisk? För de flesta människor är en till två gånger i veckan fet fisk tillräckligt för att få i sig tillräckligt med omega 3. Den som därutöver använder nötter, linfrön, valnötter och vegetabiliska oljor utvidgar sitt fettsyrapaket ytterligare.
Tonfiskburkar kan gärna komma på bordet då och då, särskilt om du värdesätter deras bekvämlighet. Men en hälsosam, framtidssäkrad strategi handlar mer om omväxling: en gång en smörgås med makrill, en sallad med sardiner, en ugnsform med vit fisk, och ibland den klassiska tonfiskpastan.
