Frankrike förlorar kontrakt värt 3,2 miljarder efter chockerande vändning i sista sekunden

När Paris räknade med ännu en Rafale-framgång valde Bogotá i sista sekunden en helt annan väg.

Den colombianska regeringen har avslutat sin plan för modernisering av flygvapnet, fast inte som många väntade sig i samarbete med Frankrike. Där Dassault Aviations Rafale länge stod som favorit dök de svenska alternativen till slut upp som den överraskande vinnaren.

Ett miljardkontrakt som vänder i elfte timmen

År 2022 nämnde Colombia fortfarande Rafale som ett av de mest lockande alternativen för att förnya sin föråldrade jaktflygeskader. Franska diplomater, lobbyister och försvarsindustrin betraktade kontraktet som nästan säkrat. Tre år senare faller beslutet helt annorlunda än väntat.

Regeringen i Bogotá har ingått ett avtal med Saab om leverans av sexton JAS 39 Gripen-plan. Affären uppskattas till 3,2 miljarder euro, alltså mer än det franska förslaget som låg runt 2,96 miljarder euro. Valet handlar därför inte enbart om pris utan om en bredare strategisk avvägning.

Colombia betalar mer än det franska budet och skickar därmed en tydlig signal: det är inte bara inköpspriset som räknas utan hela paketet av teknologi, partnerskap och geopolitik.

Med Gripen ersätter Colombia sina gamla israeliska plan som har varit i tjänst i drygt fyrtio år. Landet tar därmed ett markant steg mot modernisering av sitt flygvapen, i en region där grannländerna också i allt högre grad investerar i nästa generations stridsflygplan.

Varför Colombia inte går efter den billigaste lösningen

Att Bogotá väljer en dyrare lösning än Rafale pekar på faktorer som sträcker sig bortom en enkel jämförelse av katalogpriser. Försvarsavtal handlar ofta om frågan: vem levererar träning, underhåll, tekniköverföring, politiskt stöd och industriellt samarbete?

• Industriella kompensationer och lokal produktionskapacitet
• Tillgång till teknologi och mjukvaruuppgraderingar på lång sikt
• Driftskostnader per flygtimme och bränsleförbrukning
• Politiskt och militärt samarbete med leverantören
• Kompatibilitet med befintliga system och regionala partners

Gripen har rykte om sig att vara ekonomisk i drift, med relativt låga underhållskostnader och en modulär arkitektur. För ett land som måste fördela sin försvarsbudget mellan gränsbevakning, intern säkerhet och regionala hot kan den kalkylen vara övertygande.

Vad betyder det misslyckade avtalet för Rafale?

För Dassault Aviation är det förlorade kontraktet en allvarlig besvikelse. 3,2 miljarder euro mindre i beställningar innebär inga nya produktionsserier, mindre utrymme för stordriftsfördelar och möjligen ett skifte i prioriteringar inom exportstrategin.

Ändå hamnar inte det franska stridsplanet plötsligt i allvarliga problem. Rafale förblir globalt sett en av framgångsnumren från den franska försvarsindustrin. Över 500 plan är producerade eller beställda, varav 234 till Frankrike och 273 till export.

Rafale missar det colombianska tåget men förblir det bäst säljande franska vapensystemet just nu, med en solid kundbas i Asien, Mellanöstern och Europa.

Indien som motsats till Colombia

I april undertecknade Indien ett nytt avtal om 26 Rafale M-plan till sin flotta, utöver de 36 landversionerna som redan är operativa i det indiska flygvapnet. Därmed stärker New Delhi banden till Paris, både militärt och politiskt.

Parallellt ligger det fortfarande en möjlig extra beställning på 40 Rafale på bordet, även om det inte finns något slutgiltigt avtal om detta. Dessa indiska förlopp illustrerar att uppfattningen om fransk försvarsteknik i många huvudstäder fortfarande är positiv.

Det förlorade Colombia-avtalet verkar därför mindre som ett strukturellt förfall i det franska anseendet och mer som en följd av specifika nationella prioriteringar i Bogotá.

Gripen vs Rafale: två olika filosofier

Colombias val avslöjar också en kollision mellan designfilosofier. Rafale är designat som ett multirollplan, lämpligt för uppdrag från nukleär avskräckning till maritima operationer från hangarfartyg. Det är ett kraftfullt, tungt utrustat plan som riktar sig mot flygvapen med ett brett uppgiftsområde.

Gripen däremot fokuserar på flexibilitet, låga driftskostnader och enkelhet i underhåll. Planet kan operera från relativt enkla banor med små markteam. För ett land med stora, avlägsna regioner och begränsad infrastruktur är det tilltalande.

Geopolitisk dimension av det colombianska beslutet

Ett försvarskontrakt i Latinamerika följs nästan alltid av geopolitiska överväganden. Colombia har i åratal sökt en balans mellan inflytandet från USA, europeiska partners och nya aktörer som Sverige och Israel.

Genom att gå med Saab väljer Bogotá ett europeiskt land som är medlem i NATO men inte tillhör de stora traditionella vapenjättarna. Det kan ge mer utrymme att förhandla villkor kring tekniköverföring eller industriellt deltagande.

Ett avtal om stridsflygplan är samtidigt en signal om vem du delar kunskap med de kommande årtiondena, håller övningar med och kommer att kunna räkna med i kristider.

Vad betyder detta för Danmark och den europeiska försvarsmarknaden?

För Danmark, som själv använder F-35, är det colombianska valet indirekt relevant. Den europeiska försvarsmarknaden blir allt mer konkurrensutsatt, med franska, svenska, tyska och italienska aktörer som regelbundet möts i upphandlingar utanför Europa.

Framgång eller fiasko i sådana avtal påverkar balansen inom Europa: vem har exportkraft, vem kan hålla långa produktionslinjer öppna, vem kan investera i nya FoU-program? När ett stort kontrakt går till Saab stärker det den svenska positionen i framtida program, exempelvis inom obemannade system eller gemensamt luftförsvar.

För mindre länder som Danmark innebär detta att valet av partners till gemensamma projekt blir allt mer strategiskt. Samarbete med producenter som har en solid exportportfölj kan bidra till lägre kostnader per enhet och bättre tillgång till uppgraderingar.

Hur länder bygger sina flygvapenstrategier

Det colombianska fallet visar hur komplex planeringen av ett flygvapen är. Det handlar inte bara om antalet plan utan om en långsiktig strategi som ofta sträcker sig trettio till fyrtio år.

Vid utarbetandet av en sådan strategi ser försvarsstaber på flera scenarion: gränskonflikter, narkotikasmuggling, skydd av kritisk infrastruktur, deltagande i internationella insatser, cyberhot och integration med drönare och satelliter. Varje plantyp passar olika in i det pusslet.

Den som vill simulera detta kan i stora drag ställa tre frågor:

• Vilka uppdrag ska planen utföra, nu och om tjugo år?
• Vad kostar en fullt operativ division per år, inklusive bränsle, underhåll, ammunition och personal?
• Vilka politiska beroenden uppstår vid val av ett visst land eller konsortium?

Svaren styr inte bara det tekniska valet utan bestämmer också framtida handelsförbindelser, samarbete om utbildning och tillgång till känslig teknologi.

Risker och möjligheter för framtida Rafale-avtal

För Frankrike levererar det misslyckade avtalet med Colombia några lärdomar. Konkurrensen med Saab och andra aktörer handlar i allt högre grad om det totala ekosystem som erbjuds kring planet: mjukvara, industri, träning, finansiering och diplomatiskt stöd.

En risk för Dassault är att för många förlorade upphandlingar positionerar planet som primärt lämpligt för befintliga partners och mindre som det logiska förstavalet för nya kunder. Det kan minska förhandlingsstyrkan vid framtida avtal.

Samtidigt ger den solida grunden av exportorder utrymme att investera i uppgraderingar, nya radar- och sensorsystem och bättre integration med drönare. Om Frankrike lyckas koppla det till flexibla industriella partnerskap finns det kvar möjligheter på marknaderna i Afrika, Asien och möjligen också i Central- och Östeuropa.

För länder som liksom Colombia står på tröskeln till en flotförnyelse gör detta fall det tydligt hur stor betydelse ett kontrakt kan ha. Inte bara för deras egen försvarskapacitet utan också för förhållandena mellan europeiska försvarsaktörer och de geopolitiska kort som gömmer sig bakom.