Frankrike förlorar kontrakt värt 3,2 miljarder efter chockerande vändning i sista sekund

Medan Paris räknade med ännu en framgång för stridsflygplanet Rafale, valde Bogotá i sista stunden en helt annan väg.

Den colombianska regeringen har slutfört sina planer för att modernisera flygvapnet, men inte som många förväntade sig i samarbete med Frankrike. Där Dassault Aviations Rafale länge betraktades som favorit, dök Sveriges Saab upp som den överraskande vinnaren.

Ett miljardavtal som vände i elfte timmen

Under 2022 nämnde Colombia Rafale som ett av de mest attraktiva alternativen för att förnya sin föråldrade stridsflygflotta. Franska diplomater, lobbyister och försvarsindustrin såg kontraktet som nästan i hamn. Tre år senare faller beslutet helt annorlunda än väntat.

Regeringen i Bogotá har ingått ett avtal med Saab om leverans av sexton JAS 39 Gripen-plan. Affären uppskattas till 3,2 miljarder euro, alltså mer än det franska förslaget som låg runt 2,96 miljarder euro. Valet handlar därför inte enbart om pris, utan om en bredare strategisk avvägning.

Colombia betalar mer än det franska budet och sänder därmed en tydlig signal: inte bara köpesumman räknas, utan hela paketet av teknik, partnerskap och geopolitik.

Med Gripen ersätter Colombia sina gamla israeliska plan som har varit i tjänst i över fyrtio år. Landet tar därmed ett markant steg mot modernisering av sitt flygvapen i en region där grannländerna också i ökande grad investerar i stridsflygplan av ny generation.

Varför Colombia inte väljer den billigaste lösningen

Att Bogotá väljer en dyrare lösning än Rafale pekar på faktorer som sträcker sig utöver en enkel jämförelse av katalogpriser. Försvarsavtal handlar ofta om frågan: vem levererar utbildning, underhåll, tekniköverföring, politiskt stöd och industriellt samarbete?

• Industriella kompensationer och lokal produktionskapacitet
• Tillgång till teknik och mjukvaruuppgraderingar på lång sikt
• Driftskostnader per flygtimme och bränsleförbrukning
• Politiskt och militärt samarbete med leverantören
• Kompatibilitet med befintliga system och regionala partners

Gripen har rykte om sig att vara ekonomiskt i drift, med relativt låga underhållskostnader och en modulär arkitektur. För ett land som ska fördela sin försvarsbudget över gränsbevakning, intern säkerhet och regionala hot kan den kalkylen vara övertygande.

Vad betyder den misslyckade affären för Rafale?

För Dassault Aviation är det förlorade kontraktet en betydande besvikelse. 3,2 miljarder euro mindre i beställningar innebär inga nya produktionsserier, mindre utrymme för stordriftsfördelar och möjligen ett skifte i prioriteringar inom exportstrategin.

Ändå hamnar inte det franska stridsplanet plötsligt i allvarliga svårigheter. Rafale förblir globalt sett en av de största framgångarna för den franska försvarsindustrin. Över 500 plan är producerade eller beställda, varav 234 till Frankrike och 273 till export.

Rafale missar det colombianska tåget, men förblir det bäst säljande franska vapensystemet just nu, med en solid kundbas i Asien, Mellanöstern och Europa.

Indien som motsats till Colombia

I april undertecknade Indien ett nytt avtal om 26 Rafale M-plan till sin marin, utöver de 36 landversionerna som redan är operativa i det indiska flygvapnet. Därmed stärker New Delhi banden till Paris, både militärt och politiskt.

Parallellt finns det fortfarande en möjlig tilläggsorder på 40 Rafale-plan på bordet, även om det inte finns något slutgiltigt avtal ännu. Dessa indiska förlopp illustrerar att uppfattningen om fransk försvarsteknik i många huvudstäder fortfarande är positiv.

Den förlorade Colombia-affären verkar därför mindre vara ett strukturellt fall i det franska ryktet och mer ett resultat av specifika nationella prioriteringar i Bogotá.

Gripen vs Rafale: två olika filosofier

Colombias val avslöjar också en kollision mellan designfilosofier. Rafale är designat som ett multirolls-plan, lämpligt för uppdrag från nukleär avskräckning till maritima operationer från hangarfartyg. Det är ett kraftfullt, tungt utrustat plan som vänder sig till flygvapen med en bred uppgiftsportfölj.

Gripen fokuserar däremot på flexibilitet, låga driftskostnader och enkelhet i underhåll. Planet kan operera från relativt enkla banor med små markteam. För ett land med stora, avlägsna regioner och begränsad infrastruktur är det tilltalande.

Geopolitisk dimension av det colombianska beslutet

Ett försvarskontrakt i Latinamerika följs nästan alltid av geopolitiska överväganden. Colombia har i åratal sökt efter en balans mellan USA:s inflytande, europeiska partners och nya aktörer som Sverige och Israel.

Genom att välja Saab väljer Bogotá ett europeiskt land som är medlem i NATO, men inte hör till de stora traditionella vapenjättarna. Det kan ge mer utrymme att förhandla villkor kring tekniköverföring eller industriellt deltagande.

Ett avtal om stridsflygplan är samtidigt en signal om vem du vill dela kunskap med under de kommande årtiondena, hålla övningar med och kunna räkna med i kristider.

Vad betyder detta för Danmark och den europeiska försvarsmarknaden?

För Danmark, som själv använder F-35, är det colombianska valet indirekt relevant. Den europeiska försvarsmarknaden blir allt mer konkurrensutsatt, med franska, svenska, tyska och italienska aktörer som regelbundet möts i upphandlingar utanför Europa.

Framgång eller misslyckande i sådana affärer påverkar balansen i Europa: vem har exportstyrka, vem kan hålla långa produktionslinjer öppna, vem kan investera i nya forsknings- och utvecklingsprogram? När ett stort kontrakt går till Saab stärker det den svenska positionen i framtida program, till exempel inom obemannade system eller gemensamt luftförsvar.

För mindre länder som Danmark innebär detta att valet av partners till gemensamma projekt blir allt mer strategiskt. Samarbete med producenter som har en solid exportportfölj kan bidra till lägre kostnader per enhet och bättre tillgång till uppgraderingar.

Hur länder bygger upp sina flygvapenstrategier

Det colombianska fallet visar hur komplex planeringen av ett flygvapen är. Det handlar inte bara om antalet plan, utan om en långsiktig strategi på ofta trettio till fyrtio år.

Vid utarbetandet av en sådan strategi tittar försvarsstaber på flera scenarion: gränskonflikter, narkotikasmuggling, skydd av kritisk infrastruktur, deltagande i internationella insatser, cyberhot och integration med drönare och satelliter. Varje plantyp passar in olika i det pusslet.

Den som vill simulera detta kan övergripande ställa tre frågor:

• Vilka uppdrag ska planen utföra, nu och om tjugo år?
• Vad kostar en fullt operativ skvadron årligen, inklusive bränsle, underhåll, ammunition och personal?
• Vilka politiska beroenden uppstår vid val av ett visst land eller konsortium?

Svaren styr inte bara det tekniska valet, utan bestämmer också framtida handelsförbindelser, samarbete om utbildning och tillgång till känslig teknik.

Risker och möjligheter för framtida Rafale-affärer

För Frankrike ger den misslyckade affären med Colombia en rad lärdomar. Konkurrensen med Saab och andra aktörer handlar i allt högre grad om hela ekosystemet som erbjuds kring planet: mjukvara, industri, utbildning, finansiering och diplomatiskt stöd.

En risk för Dassault är att för många förlorade upphandlingar positionerar planet som primärt lämpligt för befintliga partners och mindre som ett logiskt förstaval för nya kunder. Det kan försvaga förhandlingsstyrkan vid framtida affärer.

Samtidigt ger den solida basen av exportorder utrymme att investera i uppgraderingar, nya radar- och sensorsystem och bättre integration med drönare. Om Frankrike lyckas koppla det med flexibla industriella partnerskap förblir möjligheterna på marknader i Afrika, Asien och möjligen också i Central- och Östeuropa.

För länder som liksom Colombia står på tröskeln till en förnyelse av flottan gör detta fall det klart hur stor inverkan ett enda kontrakt kan ha. Inte bara på deras egen försvarsförmåga, utan också på relationerna mellan europeiska försvarsaktörer och de geopolitiska korten som ligger bakom.