Dessa matvaror blir billigare med nya avtalet – Pastafest väntar

Medan bondeprotester fortsätter och debatten rasar, driver ett diskret men långtgående handelsavtal tyst Europas livsmedelsmarknad närmare Sydamerika.

Mercosur-avtalet låter tekniskt, nästan abstrakt, men rör helt konkreta saker: vad vi äter, vad som finns i mataffären och vilka bönder som på sikt fortfarande kan försörja sig på sina gårdar.

Vad är egentligen Mercosur-avtalet?

Mercosur står för ”Den gemensamma marknaden i söder”, det ekonomiska blocket som förenar Brasilien, Argentina, Paraguay, Uruguay och Bolivia. EU har i ett kvarts sekel förhandlat med dessa länder om ett omfattande frihandelsavtal.

I början av januari röstade en stor majoritet av EU:s medlemsstater för avtalet, trots motstånd från bland andra Frankrike, Österrike, Irland, Polen och Ungern. Den officiella undertecknandet av EU-kommissionen och Mercosur-länderna ska förankra avtalet juridiskt.

Med sammanlagt cirka 780 miljoner konsumenter bildar kombinationen EU–Mercosur en av världens största handelszoner.

Enligt Bryssel är avtalet både ekonomiskt och geopolitiskt en hävstång: lägre tullar, enklare export och en starkare position gentemot stormakter som Kina och USA. För jordbrukssektorn innebär avtalet framför allt: mer handel, större konkurrens och många frågor om standarder.

Varför är europeiska bönder så oroliga?

I olika länder står bönder med traktorer på motorvägar och framför ministerier. Inte bara av frustration över nationella regler, utan också av rädsla för att Mercosur-avtalet släpper lös en ny våg av billig import.

Nyliga opinionsundersökningar i Frankrike visar att en stor del av befolkningen stödjer bönderna och ser misstänksamt på detta frihandelsprojekt. Kärnan i kritiken: Europeiskt jordbruk ska följa strikta miljö-, djurskydds- och bekämpningsmedelsregler, medan många sydamerikanska producenter arbetar under mindre stränga villkor.

Bönder fruktar att de ska konkurrera med produkter som inte uppfyller samma ekologiska och sociala normer som i Europa.

EU-kommissionen betonar å andra sidan att avtalet innehåller hållbarhetskapitel och att EU övervakar miljö- och skogsbruksåtaganden. I jordbrukssektorn lyder reaktionen ofta: ”fint på papperet, svårt att upprätthålla i verkligheten.”

Tullsänkningar: vem vinner, vem förlorar?

En av de tyngsta delarna av avtalet är den gradvisa avskaffandet av över 90% av importavgifterna mellan båda regionerna. För industriprodukter öppnar det nya marknader, men i livsmedelskedjan blir förändringarna särskilt märkbara.

Europeiska produkter som får möjligheter

Inte alla sektorer förlorar. Flera europeiska livsmedelsbranscher får bättre tillgång till den växande medelklassen i Sydamerika.

• Vin och spritdrycker: Europeiska vinproducenter kan enklare exportera med färre tullkostnader.
• Olivolja: producenter i Spanien, Italien och Grekland hoppas erövra nya marknadsandelar.
• Mejeriprodukter: mjölk, mjölkpulver och europeisk choklad blir mer attraktivt prissatt för konsumenter i Mercosur-länderna.

För länder som Nederländerna öppnar detta också extra möjligheter för kvalitetsmejeriprodukter, ost och bearbetade livsmedel. Exportörer ser här en chans för tillväxt, särskilt i mellan- och högre segmenten.

Skydd av europeiska specialiteter

Ett känsligt tema i avtalet är skyddet av geografiska beteckningar. EU har hundratals produkter med SUB- eller SGB-märke (Skyddad Ursprungsbeteckning och Skyddad Geografisk Beteckning).

Avtalet lovar skydd för emblematiska europeiska produkter: från Champagne till Comté och från jambon de Bayonne till Camargue-ris.

Konkret handlar det bland annat om:

I praktiken betyder det att producenter i Mercosur-länderna inte längre får ge sina ostar eller viner namn som ligger för nära dessa skyddade beteckningar. För europeiska regioner som lever av sina terroir-produkter utgör det en solid symbolisk och ekonomisk garanti.

Vilka sydamerikanska produkter kommer in på vår marknad?

Den andra sidan av myntet är de nya och utökade kvoterna för jordbruksprodukter från Sydamerika. Här klämmer skon hårdast hos europeiska bondeorganisationer.

Kött: den mest känsliga frågan

Överst på listan: nötkött. Avtalet ger utrymme för årligen 99 000 ton sydamerikanskt nötkött som med reducerade tullar får komma på den europeiska marknaden. Därtill kommer kvoter för 180 000 ton fjäderfä.

Nöt- och kycklingkött från Mercosur-länder betraktas i europeiska jordbrukskretsar som symbolfråga för orättvis konkurrens.

Priset på brasilianskt eller argentinskt kött ligger ofta väsentligt lägre. Enligt bönderna beror det på lägre lönekostnader, större gårdar, andra miljöregler och ett annat förhållningssätt till djurskydd och antibiotika. EU-kommissionen påpekar att endast kött som uppfyller EU-normer får korsa gränsen, men misstron förblir stor.

Socker, ris och honung

Utöver kött handlar avtalet också om andra basvaror som finns i många köksskåp. Nya kvoter ger årligen:

• 180 000 ton socker;
• 60 000 ton ris;
• 45 000 ton honung.

För risodlare i Sydeuropa och för europeiska biodlare utgör dessa mängder en direkt risk för prispress. I sockersektorn spelar ett ytterligare tema in: i vissa Mercosur-länder sker avskogning och storskalig monokultur för sockerrörplantager, vilket miljöorganisationer har anklagat i åratal.

Vad betyder allt detta för svenska konsumenter?

För den genomsnittliga svensken verkar Mercosur långt borta. Ändå kan avtalet på sikt bli märkbart i mataffären och i plånboken.

Å ena sidan kan konsumenter möjligen få lite lägre priser på vissa produkter som nötkött, kyckling eller ris. Särskilt lågpriskedjor kommer att vara benägna att bygga skarpa erbjudanden kring nya importströmmar.

Å andra sidan hamnar europeiska producenter, inklusive svenska bönder, under extra press. Den som satsar på volym och låga marginaler får det svårt mot konkurrenter med lägre produktionskostnader. Bönder som väljer korta kedjor, ekologisk odling eller regionala produkter hoppas att konsumenterna medvetet fortsätter välja lokalt.

Avtalet gör valet i butikshyllan tydligare: billigt och importerat, eller lite dyrare och lokalt producerat.

Hur kan du själv välja mer medvetet?

Konsumenter känner sig ofta maktlösa vid stora handelsavtal, men genom dagliga inköp styr vi faktiskt marknaden. Några praktiska hållpunkter:

• Läs ursprungsmärkningar på kött, ris, socker och honung noggrant.
• Välj där det är möjligt produkter med ett tydligt kvalitetsmärke eller geografisk beteckning.
• Jämför priset på importerade produkter med lokala alternativ och avgör vad som verkligen är viktigt för dig.
• Fråga slaktare, mataffärer och restauranger explicit om ursprunget på deras kött.

För dem som oftare vill köpa lokalt kan en kort övning hjälpa: ta en produktkategori per månad – till exempel kött, mejeriprodukter eller ris – och se vilka alternativ från eget land eller grannländerna som finns tillgängliga. På så sätt växer din kunskap steg för steg, utan att du plötsligt ska ändra hela ditt ätmönster.

En annan uppmärksamhetspunkt är riskspridning. Den som helt satsar på det billigaste importerade utbudet får snabbare problem om handelskonflikter uppstår eller om försörjningskedjor stannar av. Genom att hålla en blandning av lokala och utländska produkter bevarar både konsumenter och detaljhandeln mer motståndskraft i systemet.