Moderna bilar med automat har en otroligt praktisk funktion som gör körning på is och snö betydligt säkrare. Ändå finns det massor av förare som inte ens vet att den existerar. Andra uppmärksammar visserligen den lilla snöflingssymbolen vid växelspaken, men trycker tyvärr aldrig på den.

Skillnaden är dock enorm när man väl aktiverar denna lilla kontakt. I själva verket är det ett system som effektivt förhindrar hjulspinn och minimerar risken för att hamna i en farlig sladd på de hala vintervägarna.

Det traditionella körkortsmantra är ganska tydligt när det gäller körning i halt väglag. Man ska starta i tvåan, trampa extremt försiktigt på gasen och undvika alla abrupta rörelser. Med manuell låda styr du detta själv, men med en automatlåda är det en helt annan historia.

Som utgångspunkt väljer en standard automatlåda alltid ettan vid start, och det sker ofta rätt aggressivt. På torr asfalt märker man knappt av det. Men på halt underlag resulterar det nästan automatiskt i att hjulen snurrar runt utan att få fäste. Bilen flyttar sig inte från platsen, utan bara virvlar upp snö, och ger föraren på mer gas börjar bakdelen snabbt att glida åt sidan.

Biltillverkarna blev i sin tid uppmärksamma på denna utmaning i takt med att automatlådor fick sitt stora genombrott globalt. Det blev snabbt ett välbekant inslag under vintermånaderna att bilar med manuell växellåda rullade fram utan problem, medan modeller med automat stod tvärs över uppfarter eller inte alls kunde lämna villagatan.

Varför automat kämpar med snö och is

Den specifika vinterinställningen utvecklades med det primära syftet att kompensera för automatlådans inbyggda svagheter i hårt väder. Körtekniska ingenjörer var tvungna att hitta en metod som kunde eliminera de kraftiga rycken vid start och fullständigt dämpa bilens omedelbara respons på gasen.

I de flesta bilmärken hittar man denna inställning för halt väglag tillsammans med bilens övriga körprogram. Den är oftast placerad i närheten av körinställningar som eco, comfort och sport. Ofta visar den sig som en fysisk knapp med ett snöflingemotiv på, medan den i andra fordon nås via en dedikerad vridkontroll eller direkt på bilens pekskärm.

Vissa märken har valt att placera kontrollen vid själva rattspaken, medan andra har integrerat den permanent i mittkonsolen. Det lönar sig definitivt att ägna två minuter åt att titta i instruktionsboken eller gå igenom skärmmenyerna medan bilen står still. Sannolikheten för att hitta just denna smarta funktion är synnerligen hög i nyare årsmodeller.

Så här känner du igen snöläget

Ett litet snöflingesymbol på en knapp precis bredvid automatväxelns väljarspak
En tydlig symbol av en bil och ett snöflinga på den runda körprogramväljaren
Texten Snow bredvid en snöflingeikon inne i skärmmenyn
En separat inställning inbäddad i bilens system för val av underlag (tillsammans med exempelvis grus eller lera)
En specifik snöflingeknapp inbyggd direkt i mittkonsolen
Ett elektroniskt val i den digitala cockpiten

När vinterprogrammet aktiveras ändrar fordonet totalt karaktär, även om det inte syns utifrån. Magin sker i det fördolda, där växellådan och de elektroniska assistanssystemen omedelbart ändrar beteende. Bilen börjar helt enkelt dra igång mycket mer lugnt och dämpat när du rör vid högerpedalen.

Det gör en monumental skillnad framme vid en isig vägkorsning. Istället för ett våldsamt och okontrollerat ryck framåt får du en silkesmjuk acceleration. Dessutom sker bilens nedväxlingar långt mjukare, vilket kraftigt minskar faran för farlig hjullåsning när foten lyfts från gasen. Systemet limmar naturligtvis inte fordonet vid asfalten, men det hjälper chauffören att undvika de aggressiva manövrar som är den vanligaste orsaken till sladd.

Detta gör funktionen rent tekniskt

Bilens avancerade styrsystem går in och dikterar ett helt nytt sätt för motorn och växellådan att samarbeta på. Det klassiska tricket är att systemet tvingar bilen att starta i en mycket högre växel än normalt. Bilen kommer därmed sätta igång i tvåan eller rent av trean. Härigenom begränsas den mängd vridmoment som kraftfullt skickas ut till däcken, och friktionen bevaras.

Gaspåslagets elektroniska respons görs samtidigt markant mindre känslig. Även om man i ren panik trampar hårt till kommer motorn bara reagera gradvis och med en sorts inbyggd fördröjning. Samtidigt sätts kritiska säkerhetssystem som ESP och den generella traktionskontrollen i ett skärpt beredskapsläge, så att de griper in mycket tidigare än de annars skulle tillåta.

Har man en modell utrustad med fyrhjulsdrift kommer vinterinställningen ofta också optimera själva kraftfördelningen direkt mellan fram- och bakaxeln. Det skickas automatiskt flest möjliga hästkrafter dit där däcken har det mest optimala greppet i asfalten. Detta resulterar i ett otroligt jämnt flöde på vägen och drastiskt minskad risk för att köra fast i snödrivorna.

Modern teknik kan aldrig ersätta ordentliga däck

Riktigt många förare begår misstaget att blint lita på att modern och dyr elektronik kan rädda dem i vilken situation som helst. Verkligheten på vägarna är emellertid långt mer brutal. Kör man runt med sommardäck på ett massivt underlag av is finns det fysiska gränser för vad bilens dator kan åstadkomma. Den kan visserligen förfina kraftöverföringen, men den kan inte trolla fram mekaniskt väggrepp ur tomma luften.

Därför bör man uteslutande betrakta snöfunktionen som ett välkommet stöd och inte en allomfattande livboj. Den helt grundläggande fysiska förberedelsen av bilen är fortfarande avgörande. På de tjeckiska vägarna, och motsvarande platser med hårda vintrar, uppstår det jämnt svart is, farligt snöslask och djupa frusna vattenpölar. Här blir gummit i ett vanligt sommardäck stenhårt och förlorar i princip all sin funktionella effektivitet.

Sakkunniga från de stora bilklubbarna betonar för övrigt konstant att ett mönsterdjup på under fyra millimeter dramatiskt försämrar väggreppet ute i snön. Riktiga vinterdäck eller kvalitativa helårsdäck med korrekt vintergodkännande är därför ett ofrånkomligt krav. Ska man köra i svåra bergiga trakter bör bagageutrymmet dessutom alltid innehålla riktiga snökedjor eller kraftiga textilstrumpor till hjulen.

Batteriet bör likaså kontrolleras av en fackman innan frosten biter sig fast, eftersom extrema kuldgrader nådelöst exponerar varje brist på strömkapacitet, särskilt i bilar med tunga dieselmotorer. Spolarvätska måste vara 100% frostsäker, och vindrutetorkarnas gummiblad får inte framstå som slitna eller fransar.

Därför hamnar bilisterna med att ignorera knappen

Även om i stort sett alla nya fordon idag levereras med den smarta funktionen är det påfallande få ägare som verkligen drar nytta av den. Det finns främst tre helt specifika orsaker till detta. För det första bryr sig åtskilliga automategare helt enkelt inte om bilens olika dynamiska körprogram. Bilen ska bara frakta dem fram och tillbaka, och varje extra tryck på en skärm uppfattas som besvärligt.

För det andra är inställningen för halt underlag anmärkningsvärt ofta väl gömd långt inne i menyerna bakom allt möjligt annat. De symboler som tillverkarna väljer att använda är heller inte alltid genomskinliga. Ett pyttelitet snöflingemotiv försvinner extremt lätt i vimlet av varningslampor om man inte exakt vet var man ska titta.

Slutligen finns det en envis grupp trafikanter som i förväg har avfärdat knappen som ett oanvändbart marknadsföringstrick. Den inställningen ändras dock vanligtvis omgående i samma sekund de försöker forcera en lång isig backe. När tekniken plötsligt får hjulspinnet att upphöra och bilen kryper lugnt upp över backtoppen inser de blixtsnabbt systemets enorma värde. Därefter kommer de flesta ihåg att använda funktionen resten av vintern.

Så här används funktionen mest effektivt

Det klart mest förnuftiga tillvägagångssättet är att aktivera vinterprogrammet redan hemma i uppfarten om väderprognosen står på vit nederbörd och frost. Det ger helt enkelt ingen säkerhetsmässig mening att invänta katastrofen till det ögonblick däcken snurrar hopplöst runt ute i en trafikerad rondell. Inställningen förblir aktiv i bakgrunden tills du aktivt väljer att stänga av den igen eller ändrar körstil.

Under själva resan gäller det att konstant avläsa bilens mekaniska feedback. Upplever du jämnt att bilens motor vrider våldsamt högt och bilens däck har kraftig tendens att tappa underlaget är det en tydlig uppmaning från systemet om att få funktionen påslagen. Byter körfältet plötsligt till en röjd och fullständigt torr landsväg kan man tryggt växla tillbaka till standardinställningen och utnyttja bilens fulla dynamik.

Avancerad elektronik och dyra sensorer befriar naturligtvis aldrig föraren från att använda sitt eget sunda förnuft. För hög hastighet in i en skarp kurva, våldsamma inbromsningar i sista ögonblicket och nervösa ryck i ratten straffas fortfarande med exakt samma konsekvens: En farlig sladd. Den inbyggda tekniken kan jämna ut de små felen, men den upphäver aldrig naturlagarna.

En betydligt mer dämpad motorhastighet har dock fördelar som sträcker sig bortom själva säkerheten. Riktigt många moderna bilar med automat slukar enorma mängder bränsle under vintermånaderna eftersom datorn medvetet tvingar motorn upp i höga varvtal för att snabbast möjligt nå den ideala driftstemperaturen. När snöprogrammet aktiveras pressas varvtalet automatiskt längre ner. Detta lilla trick kan ha en synnerligen gynnsam effekt på bränsleförbrukningen vid körning i långsam och utmattande myllertrafik.

För nyblivna bilister som saknar den livsviktiga erfarenheten av körning i snöstormar fungerar den lilla knappen som en otrolig pedagogisk medförare. Man förnimmer ganska snabbt hur man rättligen bör köra om vintern när datorn aktivt framtvingar glidande växelbyten och bedövar den aggressiva gasen. I slutändan är det den perfekta kombinationen av tre grundläggande element som skapar den säkraste resan: Korrekt monterade vinterdäck, en framåtblickande körstil och inte minst ett förnuftigt användande av bilens egen intelligenta teknologi.