Franska forskare har nyligen granskat 22 populära extra virgin olivoljor från vanliga mataffärer för att hitta den absoluta vinnaren. Genomgången lyfte inte bara fram det allra bästa produkten, utan avslöjade även överraskande fakta om oönskade ämnen som överförs direkt från förpackningen.

Konsumentmagasinet undersökte noggrant faktorer som smakprofil, prislapp, ingredienser och eventuell förorening. Resultatet av denna bedömning kommer med stor sannolikhet att förvåna de konsumenter som enbart har för vana att greppa den billigaste flaskan på hyllan.

Eftersom franska köpare generellt ställer skyhöga krav på sin olivolja, fungerar dessa testresultat som en utmärkt och tillförlitlig vägledning för oss i Sverige. Att granska dussintals vardagsprodukter ger en klar bild av den faktiska kvaliteten samt de märkbara skillnaderna som finns mellan budgetvänliga alternativ och dyra lyxmärken.

Det är viktigt för dig att komma ihåg att märkningen extra virgin tyvärr inte i sig själv är en garanti för högsta kvalitet. Trots att samtliga testade flaskor uppfyllde EU:s grundläggande standarder, fanns det ändå markanta variationer i allt från mängden polyfenoler till förekomsten av skadliga ämnen. Därför bedömde forskarna varje enskild prov utifrån fasta, ytterst strikta riktlinjer.

Hur genomfördes testet av mataffärernas olivolja?

Ett erkänt franskt konsumentmedia testade 22 varianter av extra virgin olivolja, som alla är lättillgängliga i de större dagligvarukedjorna. Urvalet täckte otroligt brett och inkluderade både mataffärernas egna billigare märken och de långt dyrare prestigeprodukterna.

Alla oljorna i undersökningen uppfyllde de formella kraven för denna kategori. Det innebär i praktiken att de uteslutande är framställda genom första kallpressning, helt utan användning av kemisk raffinering, samtidigt som de har ett lågt syrainnehåll och en godkänd sammansättning av fettsyror. Testet gick dock ett avgörande steg längre genom att bedöma fettprofilen, smakupplevelsen och framför allt innehållet av kemikalier som möjligen härstammar direkt från flaskans ytor.

Experterna hade skarpt fokus på följande parametrar:

Fettsyraprofilen – balansen mellan enkelomättade och mättade fettsyror.
Förekomsten av förorenande ämnen, däribland särskilt skadliga rester av mjukgörare från plast.
En komplett sensorisk bedömning av doft, bitterhet, skärpa samt smakens övergripande harmoni.
Inköpspriset – hänger kvaliteten verkligen samman med det belopp som betalas vid kassan?

Utifrån dessa fasta kriterier upprättades en spännande ranglista, där flera kända märken klarade sig otroligt bra. Det fanns dock en helt specifik olja som slutligen tog förstaplatsen utan konkurrens.

Toppplaceringarna och varför de har enorm betydelse

Två specifika oljor levererade riktigt fina resultat i bedömningen, men är tyvärr redan svåra att hitta på hyllorna. Det rör sig främst om den ekologiska varianten Costa d’Oro La Riserva biologica, som uppnådde 14 av 20 poäng, samt extra virgin oljan France från den stora producenten Puget, som landade på fina 14,6 poäng. Båda låg i ett ytterst förnuftigt prisläge på cirka 15 euro för 0,5 liter.

Detta sänder en tydlig signal till konsumenterna om att kvaliteten i mataffärerna varierar enormt, och att de verkligt utmärkta partierna kan försvinna lika snabbt som de anlände. Du kan alltså inte bara hitta din favoritflaska och räkna med att innehållet smakar likadant för evigt. Man tvingas hålla sig nyfiken och löpande bedöma marknadens möjligheter.

Forskare från flera erkända universitet understryker med jämna mellanrum att olivolja är en otroligt levande naturprodukt. Den slutliga smakupplevelsen beror enormt mycket på den specifika skörden, hur flaskan har förvarats och själva bearbetningsmetoden. Ett välkänt märke kan av samma anledning gärna leverera ytterst varierande kvalitet beroende på produktionsåret.

Testets suveräna vinnare: H de Leos fruité vert från Provence

Den absoluta toppplaceringen i hela den stora undersökningen gick till H de Leos fruité vert. Denna enastående olja produceras i den solrika franska regionen Provence på lantegendomen Domaine de Leos, som tillhör den berömda artisten Patrick Bruel. Den gick överlägset till topps med ett fantastiskt resultat på 15,4 poäng av 20 – den klart högsta bedömningen av alla testade produkter.

Vinnarsidan rosades till skyarna och beskrevs som en produkt i särsklass, framhävd för sin formidabla balans mellan friska, pikanta toner och en behaglig bitterhet. Det var faktiskt den enda produkten i raden som lyckades hämta toppbetyg enbart på sina sensoriska egenskaper. Domarpanelen var enormt entusiastiska över den intensiva doften av gröna frukter och den lätt skarpa finishen, vilket alltid är ett utmärkt tecken på ett skyhögt innehåll av polyfenoler.

Experterna bakom publikationen rekommenderar i hög grad att man främst använder denna produkt till kalla anrättningar, där de utsökta aromerna verkligen kan utvecklas. Forskare vid Institute National de la Recherche Agronomique påpekar dessutom att ett högt polyfenolinnehåll fungerar som en exceptionellt kraftfull naturlig antioxidant, som aktivt bidrar till ett friskare hjärt-kärlsystem.

Ett pris som påminner om ren lyxvara

Den utmärkta smaken kommer dock med en rätt markant reservation. En flaska på endast 0,5 liter av H de Leos fruité vert kostar i trakten av 29,60 euro. Multiplicerar man den mängden upp, landar literpriset på nästan 60 euro, vilket faktiskt överstiger priset på ett utvalt rödvin i de allra flesta butiker.

Med en sådan prislapp på flaskan förvandlas produkten från grundläggande matolja till ett exklusivt samlarobjekt. Därför rekommenderas det att använda de dyrbara dropparna varsamt; njut av den som en särskild smakgivare till en läcker sallad, hälld försiktigt över en välberedd laxbit, på en tunnskivad grönsakscarpaccio eller helt enkelt doppat med ett nybakat surdegsbröd.

Faktiskt lyder ett gediget råd från näringsexperter att man bör ha två helt olika oljor stående i köket. Du kan med stor fördel använda en billigare utgåva till varma rätter och stekning, medan du sparar den dyrbara, aromatiska jungfruoljan till de kalla anrättningarna. Denna uppdelning ger otroligt god mening för konsumenter som gärna vill ha lyx i vardagen, utan att det fullständigt spränger matbudgeten.

Mjukgörare i dropparna – var kommer dessa ämnen ifrån?

Den mest chockerande upptäckten i hela analysen hade otroligt nog ingenting alls att göra med vare sig doft eller pris. Överraskningen dolde sig i de oväntade kemikalierna som hittades i den allra bästa flaskan. Experterna lokaliserade nämligen spårbara mängder av mjukgörare – ämnen som industrin främst använder för att göra plastmaterial mer flexibla och följsamma.

Detta bevisar svart på vitt att även marknadens yppersta och dyraste oljor inte är fullständigt fria från de oönskade partiklarna som ofrivilligt kan överföras från förpackningen. Källan till dessa kemiska element kan vara något så enkelt som gummipackningen i skruvlocket, rör i själva produktionsutrustningen eller bara tillfällig förvaring i gigantiska plastbehållare före tappning.

Det poängterades dock tydligt i rapporten att de uppmätta nivåerna höll sig strikt inom de europeiska gränsvärdena. För många medvetna konsumenter verkar det ändå besvikande att en dyr premiumprodkt kan innehålla spår av industriplast. Analysen avslöjar därmed ett massivt, generellt branschproblem: Det är otroligt komplicerat att fullständigt förhindra denna form av oönskad överföring till flytande växtfetter.

Forskare knutna till universiteten i Toulouse och Bordeaux har under längre tid granskat problematiken kring kemikalier från förpackningar. Deras senaste data dokumenterar att mjukgörare kan migrera från plastmaterial även vid rumstemperatur, vilket gör det nästan omöjligt att helt eliminera dessa spår i känsliga livsmedelsprodukter som olivolja.