Bilarna står i kö vid motorvägsavfarten och de röda bakljusen lyser upp som en tänd julgran. Någon tutar otåligt bakifrån, men föraren i den äldre kombin framför mig har en helt annan körstil. Istället för att konstant trampa på bromsen tar hen bara bort foten från gasen, växlar ner ett växelsteg och låter bilen sänka farten av sig själv.

Det sker helt utan nervösa ryck och utan ett konstant rött ljushav från bakljusen. När jag betraktar detta tänker jag på mina egna nyligen utbytta bromsbelägg – ett ingrepp som skett för andra gången på bara 2 år – och plötsligt känns det hela lite fel.

Vi har alla upplevt att stå hos mekanikern som för tredje gången skakar på huvudet och konstaterar att bromsblägg och bromsskivor är nednötta. Det känns som om man reducerats till en levande spargris och plånboken skriker i ren desperation.

Men föraren framför mig använder sig inte av svart magi. Personen utnyttjar bara en funktion som finns gratis och utan knot i varje bil: motorbroms. Det är en osynlig partner som riktigt många bilister förbiser helt och hållet, tills de står med den första våldsamme verkstadsräkningen i handen.

Hur motorbroms räddar dina bromsbelägg och skivorna

Konceptet bakom motorbroms uppstår i det ögonblick när vi släpper den konstanta beröringen av bromspedalen och istället växlar ner och släpper gasen. Motorn börjar omedelbart utöva motstånd, varvtalet stiger och fordonet bromsar av sig självt. Det låter kanske banalt? Det är just denna enkelhet som får så många att underskatta effekten.

Rent tekniskt händer något mycket specifikt under motorhuven. När du tar bort foten från gasen med bilen i växel stängs gasspjället. Bränsleblandningen avbryts och kolvarna tvingas arbeta mot luftmotstånd och kompression. Detta naturliga motstånd omvandlas till bromskraft. Det är alltså vevaxeln och kolvarna som tar belastningen, och absolut inte dina bromsbelägg.

Föreställ dig en lång utförsbacke. Bilist A fortsätter i femman och måste trycka hårt på bromsen med några sekunders mellanrum för att inte tappa kontrollen över hastigheten. Bromsbeleggen blir rödglödande, skivorna tar skada och efter sommarlovet ljuder den välbekanta domen på verkstaden: överhettade och skeva delar som kräver komplett utbyte. Bilist B väljer däremot att växla ner i samma backe. Föraren accepterar de något högre motorvarvtalen och rör bara bromspedalen försiktigt när det behövs extra inbromsning. Här får bromsbeleggen en välförtjänt paus, bromsskivorna svalnar och bilist B:s ekonomi skonas markant.

Även om verkstädernas statistik ofta är dyster läsning pekar de alla på en avgörande tendens: Bilar som huvudsakligen körs i stadstrafik utan användning av motorbroms sliter sina bromsbelägg upp till 2 gånger snabbare än fordon där föraren aktivt använder växlarna. Låt oss vara ärliga – ingen räknar exakt hur många gånger de bromsar, men efter några månaders körning kommer skillnaden att både kännas och höras. Gnisslande bromsar ljuger som bekant aldrig.

Mekanismen bakom slitaget är djupt logisk. Varje enda gång bromspedalen trycks ner skapas friktion mellan belägg och skiva. Friktion genererar värme, och värme är lika med direkt slitage. Ju oftare och hårdare du trampar på bromsen, desto mer av det dyra materialet sliper du av. Motorbroms tar över en stor del av detta hårda arbete. Istället för en långvarig och aggressiv inbromsning uppnår du flera faser av lugn hastighetsreducering följt av korta, lätta tryck på bromsen. Resultatet blir lägre temperaturer, mindre bromsdamm och färre dyra verkstadsbesök.

Så här utnyttjar du motorbroms effektivt i praktiken

Det absolut enklaste tricket är att reagera tidigare. Istället för att köra med plattan i botten fram mot en korsning för att sedan panikbromsa i allra sista sekund bör du släppa gasen flera tiotal meter i förväg. Ligger du till exempel i fyran med 60 kilometer i timmen och ampeln skiftar till rött, släpper du bara gasen. Vänta ett kort ögonblick tills varvtalet sjunker lite och växla sedan ner till trean. Bilen kommer helt naturligt börja tappa fart och du behöver bara finjustera resten med ett mjukt tryck på bromsen.

På långa utförslöpor i kuperad terräng gäller en gyllene tumregel: Välj den högsta möjliga växeln som fortfarande ger bromseffekt. I praktiken innebär det att om bilen ökar farten i femman ska du växla ner till fyran. Fortsätter farten att stiga växlar du till trean. Varvtalet kommer naturligtvis att stiga, men det är inget farligt med det så länge visaren hålls utanför det röda fältet. Moderna motorer trivs utmärkt med att arbeta i mellanområdet och de högre varvtalen, så länge det inte är timmar i sträck på motorvägen med pedalen i botten.