Det säljarna tiger om när de säljer snökedjor till dig

Allt fler bilister skaffar snökedjor inför vintern – men de allra flesta anar inte vilka problem och dolda kostnader som faktiskt följer med köpet.

Ska du köra i bergen eller bara vara förberedd på en hård vinter får du snabbt rådet att slänga ett par snökedjor i bagageutrymmet. Butikerna framställer dem som oumbärliga och enkla att använda. I verkligheten är historien långt mer komplicerad. Bakom den glansiga förpackningen döljer sig obehag, slitage och risker för både bil och förare.

Montering vid vägkanten: stress, kyla och smutsiga händer

Snökedjor ser ju överblickbara nog ut på kartongen, men längs en snötäckt bergsväg kan monteringen snabbt utvecklas till en ren mardröm. Du står snett på vägrenen, kylan biter, och fingrarna känns som träkorvar.

Teorin låter så här: du lägger kedjan bakom hjulet, drar den framåt och klickar fast alltihop. Verkligheten ser annorlunda ut. Kedjan skiftar läge, spännena sitter fast, du måste flytta bilen en halv meter fram och tillbaka – och under tiden hamnar dina byxor i lera och snöslask.

Det går bara riktigt fort att montera snökedjor om du har övat hemma flera gånger – i mörker och med handskar på.

Många modeller kräver dessutom att du efterspänner kedjan, kontrollerar spänningen eller till och med flyttar om den efter bara några meters körning. Det innebär ytterligare ett varv med att böja dig ner längs en potentiellt trafikerad och hal väg. Det är inte bara obehagligt – det är direkt farligt när andra fordon passerar med centimeters marginal.

Inte alla bilar får använda snökedjor

Långt ifrån alla moderna bilar är utan vidare lämpade för klassiska stålsnökedjor. Det gäller särskilt modeller med:

stora aluminiumfälgar
smala hjulhus
sport- eller sänkta underreden
breda sommar- eller helårsdäck

Kedjan kan träffa hjulhuset, fjädringen eller bromsslangarna – eller skada sensorerna i körassistanssystem som ABS och ESP.

I bilens instruktionsbok står det som regel exakt om kedjor är tillåtna, och i så fall på vilken axel och i vilken storlek. Ändå hävdar säljare i butikerna ofta att ett så kallat ”universellt” set bara passar, så länge däckstorleken stämmer överens.

Ett par kedjor kan tekniskt sett vara perfekt utförda, men ändå vara fullständigt olämpliga för just din bil – det upptäcker du först när skadan är skedd.

Kontrollera alltid instruktionsboken och se på kedjetillverkarens hemsida om din bil finns med på listan över lämpliga modeller. Är du osäker bör du välja ett alternativt system framför stålkedjor.

Körning med kedjor: vibrationer, buller och låg hastighet

Även när allt sitter korrekt märker du en tydlig förändring i bilen. Ratten vibrerar, underredet dunkar, och vid varje hjulvarv känner du kedjan slå mot vägbanan. Det är normalt – men behagligt är det inte, särskilt inte i en bil som annars kör nästan ljudlöst.

Dessutom sjunker maxhastigheten markant. Beroende på kedjetyp gäller vanligtvis följande:

Användningsområde	Rekommenderad maxhastighet
Urbana bergsvägar	30 km/h
Motorvägsliknande bergssträckor	40–50 km/h

Kör du snabbare riskerar du att kedjan går av, lossnar eller slår in i hjulhuset. Skadade skärmar, förstörda bromsslanger eller en sprucken stötfångare är i så fall ett mycket reellt scenario.

Snabbt slitage på halvsnötäckta vägar

Säljare framhåller ofta stålkedjarnas hållbarhet, men snökedjor slits förvånansvärt snabbt när det är mindre snö på vägen. Särskilt på sträckor där snöstråk växlar med bar asfalt skaver metalläggorna mot det hårda underlaget vid varje enda hjulvarv.

Det visar sig bland annat genom: