Kvicksilver i tonfiskkonserver: det här visade undersökningen
Konserverad tonfisk verkar som ett snabbt och hälsosamt val – men i många burkar gömmer sig mer kvicksilver än de flesta anar. En omfattande europeisk granskning av tonfiskkonserver visade att samtliga testade burkar innehöll kvicksilver. Lyckligtvis behöver du inte säga adjö till din favorittonfisksallad. En snabb titt på etiketten kan hjälpa dig välja det minst förorenade alternativet.
Organisationerna Bloom och Foodwatch testade 148 tonfiskburkar från olika europeiska länder. Inte en enda burk klarade sig utan kvicksilver – metallen påträffades i alla prover.
Det högsta uppmätta värdet låg på 3,9 milligram kvicksilver per kilo tonfisk – långt över vad de flesta konsumenter räknar med.
Kvicksilver är en tungmetall som når vattendragen via älvar, industri och förbränning. I haven omvandlar mikroorganismer det till metylkvicksilver – en form som lätt anrikas i fisk. Ju högre upp i näringskedjan en art befinner sig, desto mer kvicksilver kan den samla i sina vävnader.
Tonfisk är en stor rovfisk och befinner sig därför högt i näringskedjan. Det innebär att den i genomsnitt innehåller mer kvicksilver än mindre, kortlivade fiskarter.
Varför tonfisk får innehålla mycket mer kvicksilver än annan fisk
De europeiska reglerna tillåter en markant högre kvicksilvernivå för tonfisk än för de flesta andra fiskarter. För tonfisk ligger den tillåtna gränsen på 1 milligram per kilo, medan den för övriga fiskarter endast är 0,3 milligram per kilo.
Blooms analyser visade följande:
- 57 procent av de testade burkarna överskred 0,3 mg/kg
- Ungefär en av tio burkar överskred till och med gränsen på 1 mg/kg
Därtill kommer att tonfiskkonserver ofta innehåller avsevärda mängder salt – vanligtvis runt 1,5 gram per 100 gram tonfisk. För dem som redan närmar sig sitt dagliga saltintag kan det snabbt bli för mycket utan att man tänker på det.
All tonfisk är inte lika förorenad
Det viktigaste budskapet från näringsexperter är: titta inte bara efter ”tonfisk” på burken, utan undersök vilken tonfiskart som faktiskt finns inuti. Olika arter anrikar kvicksilver i mycket olika grad.
| Tonfiskart | Kännetecken | Genomsnittlig kvicksilvernivå |
|---|---|---|
| Listao (bonito/skipjack) | Mindre, växer snabbt, kortare livslängd | Cirka 0,2 mg/kg |
| Albacore | Större, äldre vid fångst | Ofta 2 till 3 gånger mer än listao |
| Vit tonfisk (germon) | Ännu större exemplar, lång livslängd | Också tydligt högre värden |
Principen är enkel: ju större och äldre fisken är, desto mer tid har den haft på sig att lagra kvicksilver i sina vävnader.
Den som äter tonfiskkonserver flera gånger i veckan kan minska sin totala exponering för tungmetaller avsevärt genom att välja de mindre arterna.
Näringsexpertens trick: läs artbeteckningen på etiketten
En spansk näringsexpert pekar på en praktisk vana i mataffären: leta alltid efter artbeteckningen på burken. Framsidan visar vanligtvis bara ”tonfisk”, men på baksidan eller sidan brukar arten anges.
Det här ska du leta efter i hyllorna
- Leta efter beteckningarna listao, bonito eller skipjack
- Undvik varianter som endast är märkta ”ljus tonfisk” eller ”vit tonfisk” om du äter det ofta
- Kontrollera vid tvivel det latinska namnet: Katsuwonus pelamis tillhör listao
- Välj varianter i vatten eller egen lag om du även vill hålla koll på salt och kalorier
Logiken är tydlig: listao är mindre och lever kortare, vilket betyder att den i genomsnitt innehåller färre tungmetaller än exempelvis albacore eller vit tonfisk. På så sätt undviker du att omedvetet inta mycket högre doser.
Hur ofta kan du tryggt äta tonfiskkonserver?
De franska hälsomyndigheterna, Anses, har publicerat generella riktlinjer för fiskintag som mycket väl kan tillämpas av svenska konsumenter. Fisk levererar värdefulla näringsämnen som proteiner, omega-3-fettsyror, jod, selen och D-vitamin. Samtidigt gäller det att begränsa intaget av skadliga ämnen.
Anses rekommenderar vuxna att äta fisk två gånger i veckan, varav den ena gången bör vara en fet fiskart.
För ett varierat och rimligt säkert fiskmönster rekommenderar de bland annat:
- Cirka två fiskmåltider per vecka
- En blandning av fet fisk – som lax, sardiner, makrill och sill – och mager fisk som sej, kolja, torsk och rödspätta
- Variation i arter och ursprung: vild och odlad fisk från olika fångstområden
Tonfiskälskare kan gott inkludera tonfiskkonserver i de två veckoportionerna, men bör undvika att välja samma art varje gång och ibland byta till alternativ som sardiner eller makrill på burk.
Extra försiktighet för gravida och små barn
För vissa grupper väger risken med kvicksilver tyngre än för andra. Det gäller särskilt gravida kvinnor, ammande kvinnor och småbarn under tre år. Hos dem kan kvicksilver påverka nervsystemets utveckling.
För dessa grupper rekommenderar Anses bland annat:
- Att äta stora rovfiskar mer sällan – det gäller tonfisk, bonito, rocka, dorad, havsabborre, marulk, hälleflundra, gädda och vissa djupvattenfiskar
- Att undvika de kraftigast förorenade topprovdjuren som hajarter, svärdfisk, marlin, havsnejonöga och vissa djuphavshajar
För barn och gravida är det mycket säkrare att främst servera mindre fiskarter som sardiner, sill, makrill, nors eller torsk, och endast ibland erbjuda tonfisk i små portioner.
Därför tar vi kvicksilver på allvar
Kvicksilver förekommer i kosten främst som metylkvicksilver. Det binder sig lätt till proteiner och lämnar kroppen mycket långsamt. Den som regelbundet äter fisk med högt innehåll av metylkvicksilver riskerar att bygga upp metallen i kroppen över tid.
Hos vuxna kan långvarig hög exponering leda till symtom som stickningar i händer och fötter, koncentrationssvårigheter, darrningar och i extrema fall neurologiska skador. För ofödda barn och spädbarn är även lägre doser oönskade eftersom deras hjärnor är under full utveckling.
Praktiska råd för att balansera risk och fördelar
Du behöver inte helt stryka tonfiskkonserver från din kost. Med några få goda vanor kan du hålla balansen mycket bättre:
- Kontrollera alltid artbeteckningen – ge listao/bonito/skipjack företräde
- Ät inte tonfiskkonserver varje dag, utan till exempel en gång i veckan
- Variera med annan konserverad fisk som sardiner, makrill eller sill
- Var uppmärksam på salthalten per 100 gram, särskilt om du har förhöjt blodtryck
- Gör sallader med mer grönsaker, baljväxter eller fullkornspasta, så att tonfisken spelar en biroll snarare än huvudrollen
Den som veckovis äter flera tonfiskmackor gör klokt i att välja ett alternativt pålägg ibland – exempelvis ägg, hummus, kycklingfilé eller makrill i tomatsås. På så sätt sprider du intaget av tungmetaller och får samtidigt in andra näringsämnen.
För föräldrar kan det vara en bra idé att planera fasta fiskdagar med en gång fet småfisk – som sardiner eller lax – och en gång mager fisk. Tonfisk kan då få en plats då och då, men inte automatiskt varje vecka. Genom att låta barn prova olika fiskarter från tidig ålder vänjer de sig vid smakvariation, och det gör framtida val mycket enklare.
